Aftonbladet – 19 april 1873, sida 3

F. N. Staaffs franska litteratur-urval afelutade. La littrature francaise depuis la formation de le .langue jusqwå nos jours. Partie sixieme. Sjette och sista bandet af detta högt vär derade arbete är egnadt åt de år 1870 lef vande skalderna. Samlingen i sin hel het — yttrar Februari-häftet af Biblio theque universelle et revue suisse — äl den fullständigaste som finnes, eller rät tare sagdt, det är den enda, som är full ständig. Man har till och med anmärkt. att den inrymmer alltför mycket, och detta är det enda klander, som g:orts. Man ville dermed säga, att det medelmåttiga der in tager alltför stor plats och att afsöndrin gen af det verkligt sköna och verkligt goda icke blifvit gjord med tillräcklig stränghet. Härpå finns åtskilligt att svara. Först och främst, hvad angår de samtida författarne, har utgifvaren afen antologi, i dethan reser en minnesvård för framtiden, icke rätt att visa sig alltför granntyekt. Han bör hålla sig inom det sunda omdömets och möjlighetens gränser samt inrymma allt som är aktningsvärdt. Ty platserna äro ännu icke bestämda, allmänna omdömet är icke stadgadt, utan vexlar och förändras oupphörligt, och veta vi väl om icke efterveriden skall anställa räkenskap med de domar, som vi ansett afgjorda och säkra? Ingen ära är pålitlig förr än den vunnit tidens helgd. Bär icke litteraturhistorien på hvarje sida vitnesbörd om denna obeständighet i smak? Att utesluta dessa och intaga de der, då frågan är om skriftställare af andra ordniagen, är att göra ett verk med partihänsyn, icke med allvarlig kritik, och den, som vill vara rättvis i sammansättningen af en antologi, bör inrymma åt samtida ett nästan oinskränkt rum. Och rörande de föregående banden är det svårt att förstå, hvarför man klandrar hr Staaff just i afseende på det, som utgör förtjensten och originaliteten i hans samling. Hans verk är en omfattande framställning, icke allenast af allt det, som ännu qvarstår lefvande och ärorikt, utan af alit, som haft tillvaro och ryktbarhet inom franska litteraturens historia. Om vi inskränka litteraturen till ett eller två dussin störa namn, till Corneille, Descartes, Moliere och deras medtäflare, så behöfva vi icke ett verk sådant som hr Staaffs, men är det icke förträffligt att ega en läsbok, som vid sidan af stora och odödliga föredömen gifver oss alster af mer eller mindre obekanta eller bortglömda skriftställare, som antabligen aldrig skulle gjort sitt inträde i vårt bibliotek, om ej hr Staaff infört dem der. Deraf, att detta verk är så omfattande, må man dock icke sluta, att det är oredigt, osmält och kritiklöst; tvärtom röjas der stor uppmärksamhet och omsorg. För det första ha uppfostringens intressen aldrig lemnats ur sigte vid anordningen; allt af åen beskaffenhet, att det ej bör sättas i ungdomens. händer, är strängt uteslutet. Men framför allt berömvärd är noggrannheten i uppgifter, merendels ganska korta, men dock fullständiga. När hr Staaff något inlåter sig på litterär kritik, är hans opartiskhet i omdöme särdeles framstående. Vidare har han icke förlitat sig på biografiska bandböcker; han har kontrollerat allt. Totalomdömen öfver de olika litterära tidehvarfven, hemtade ur de bästa kritiska arbeten, inleda hvarje band. Öfverstelöjtnant Staaff, heter det till slut den schweiziska tidskriften, är svensk. Han har egnat sina penningar, sin tid och sina krafter åt att gifva franska litteratuen denna minnesvård. Under kriget utdeade han frikostigt i ambulanserna flere undra exemplar af sitt verk. Ingenting can mindre likna en bokhandelsspekulation, in detta så kostsamma, så föga vinstgifrande och så oegennyttiga företag. Alla änder, der franska språket talas, stå till lenne främling, till denne vän af vår litteratur, i en tacksamhetsskuld.