Aftonbladet – 17 april 1873, sida 3

klädd i flanellsbyxor och röd ylletröja, ansigtet brunt som mahogny, halsen tegelfärgad och ett väldigt, brunt, krusigt skägg; för öfrigt frisk och sund och belåten. Ett bref till er, doktor, från Europa, Tom tog brefvet och det glada uttrycket försvann från hans ansigte, då hans blick föll på svarta kanter och svart lack. Utanskriften var af Mary Armsworth. Jag gissar att den gamla frun som ämnade testamentera mig sin förmögenhet är död, sade han kallt och gick åt sidan för att läsa brefvet. Onda nyheter, gissar jag, sade han för sig sjelf, Jag har inte haft otur nu på ett halft år, så jag kan väl tro att fru Fortuna tycker det kan vara tid på att nu bter gifva mig ett lömskt hugg. Blott det inte är far min! Den värda frun får förläta mig; — hvad som helst af hennes små infall kan jag tåla; bara inte detta. Han bet härdt ihop tänderna och började läsa. Min bäste Tom! — Min far skulle skrifvit sjelf, men han trodde, — jag vet ej hvarför, — att jag bättre än han skulle kunna meddela dig allt. Din far lefver och med honom är, hvad helsan beträffar, allt godt och väl. — Thurnall andades åter lättare — men sedan din bror Williams död har han haft svåra pröfningar att genomgå. Tom öppnade ögonen och bet åter tillsammans tänderna. Willy död! Jag förmodar att något bref är förkommet. Det. kan vara rätt så godt; bättre att få hela listan på jobsposter med ens och på en gång stöka undan eländet. Stackars Will! Din far fick skarlakansfeber af honom, under det han skötte honom, och låg ganska illa sjuk efter sin hemkomst, Nu är han alldeles återstäld, men om jag måste säga hela sanningen till dig, så har denna sjuk