Aftonbladet – 16 april 1873, sida 3

tusen dollars, men är flickan hälften så skön som stackars Wyse plägade bedyra, så kan jag komma att behöfva dubbelt så mycket. Om så blir, så betala du bara; jag skall sedan ersätta dina omkostnader. . Ingen skall kunna säga, så länge Mark Armsworth har kreditiv hos sin bankir —, att han låter en stackars flicka... Han erinrade sig Marys närvaro och afslutade hvad han ämnat säga, med stampningar i golfvet och ett par slag med sin knutna hand i bordet. Ni skulle snart tömma ert kreditiv, i fall ni ämnade friköpa alla stackars flickor som äro i samma ställning i Georgien, inföll doktorn. Nå, än gedan? Dem känner jag inte till och kan således ej heller stå i något ansvar för dem; men denna känner jag och — nå, nå; jag kan inte rätt bevisa hvad jag menar, men det vill jag bara säga, Tom, att behöfver du pengarna, så vet du hvar de stå att erhålla, Rätt bra. Men hör nu på en annan sak, som jag inte erinrat mig förrän just nu: Hvem tro ni väl kom hit med samma diligens som jag, om ej den försvunne John Brigg? s2jsan har då kommit för sent, sade doktorn. Hans far dog denna morgon, Brigg visste således att fadern var sjuk. Detta förklarar den hemlighetsfulla, dystra minen å la Manfred, som han antog då jag helsade på honom. Möjligen visste han det. Bref ifrån honom ha då och då kommit, men sin adress hade han aldrig uppgifvit; ingen kunde således skrifva till honom härifikn.s Han visste det nog; han såg helt nedslagen ut. Kanske detta förklarar att han snäste af mig så kapitalt. 1Snäste han dig? inföll Mark, Jag vå