Aftonbladet – 15 april 1873, sida 3

böjd, som den gör, hvilken är van att sitta mycket stilla och skrifva, och nyttjade lorgnett, om för att det var modernt eller han för sina ögon behöfde det, varo visst. Han hade på sig en ny, fin, spansk kappa, väl gjorda pantalonger och, — hvad Tom uppmärksamt granskade, — fina, franska, lackerade stöflor, Lavendelfärgade, glachandskar kompletterade elegansen, Tom såg och undrade och gick en halfcirkel kring honom, ej olik en hund då denne söker ut forska karaktreen hos en nykommen fyrbent kamrat, Hm! — 8er ut att vara i en blomstrande ställning; det kan således inte vara något obehag att vänta af att jag förnyar vår bekantskap. Hvad i all verlden kan han drifya för yrke? Tidningsskrifvare? Eller håller han spelhus? Ber om ursägt; men han ser mig snarare ut för det senare, än det förstnämnda. Emellertid — Han gick fram och räckte sin oförmodade reskamrat handen med orden: Hur står det till, Brigg? Hvem kunde ana att vi på detta vis skulle sammanträffa, liksom vi fallit från skyarne?: Mr Brigg syntes tveka ett ögonblick; derefter fattade han kallt der räckta handen och sade: Ursägta mig; men anledningen till mitt besök här är alltför smärtsam, för att jag önskar sällskapa med någon. Och derefter aflägsnade han sig, synbart angelägen om att komma undan. Har han gifvit sig i väg med en annans kassa, efter han undviker menniskor? tänkte Tom. Med ett föraktfullt, tyst skratt kastade han för andra gångeh nattsäcken öfver axeln, gick till sin fars hus, hängde sin hatt på den vanliga kroken ute i förstugan och gick in i doktorns Arbetar, Då han