Aftonbladet – 15 april 1873, sida 2

SEE BGILSD BVALIY VER LG UWE p UPBPULARUGR I det utskott, som undersökt händelserna den 4 September 1870. Denne har nemligen i sin framställning af händelserna i Marseille åberopat en öfverste Nicolas vitnesmål, i hvilket bland annat påstås, att de flesia med: lemmarne af den republikanska regeringen i Marseille, bland dem äfven Gent, hafva begagnat sin ställning till att rikta sig på det allmännas bekostnad. Gent blef prefekt i Marseille efter Esquiros och har efter utskottsbetändets offentliggörande genast sändt två af sina vänner, de radikale deputeradena Adam och Pichat, till Suzne för att begära upprättelsa med vapen. Denne har emellertid hänskjutit stridsfrågans afgörande till utskottet, som förklarat att Suzne icke borde gå in på duellen, enär Gents uppträdande måste betraktas som ett ingrepp i den parlamentariska friheten.j Den at franska nationalförsamlingen antagna lagen mot medlemmars af familjen Bonaparte vistelse i Frankrike består endast af en artikel, hvilken lyder sälunda: Medlemmarne af den kejserliga familjen, såsom denna defiaieras i kejsardömets lagar, må hvarken vistas inom Frankrikes område eller . Algeriet utan regeringens tillåtelse. Härl är, såsom det heter i motiverinzen till lagen, icke fråga om att, såsom det skedde är 1815, vid dödsstraff utesluta hela familjen Bonaparte från Frankrike. Likaså litet . är det fråga om någon konfiskation utan endast om en försigtighetsåtgärd, som skall gälla för fem är. Enligt ett i lördags ankommet telegram har en af franska nationalförsamlingens vicepresidenter Saint-Marc Girardin aflidit den 11 d:s af ett slagagfall. Den aflidne var född 1801 och var son af en köpman; han blef tidigt advokat; 1822 och 1827 vann han prisbelöningår vid franska akademien för åminnelsetal öfver Lesage och Bossuet, och sistnämnda år uppträdde han som journalist genom en artikel i Journal des Debats, som väckte uppseende. Året derefter vann han ännu en risbelöning för sin ala de la littrature hängalsa au XVI sigcle. ; År 1830 gjorde han en resa till Tyskland, der han en längre tid uppehöll sig i Berlin. Han återkom till Frankrike kort före Juli-revolutionen, Under den nya regeringen aflöste han Guizot som professor i historia vid La Facult des lettres och utnämndes till maitre des requötes. r 1834 kallades han till lärareplatsen i fransk poesi efter Laya. Året förut hade han genomrest södra rr År 1834 valdes han till deputerad förj Saint Yrieux idepartementet Haute-Vienne, hvilket departement han nästan oafbrutet representerade ända till 1848. Så lifligt Saint-Marc Girardin också deltog i det politiska lifvet, upphörde han icke med sin verksamhet som lärare, utan fortfor att hålla föreläsningar i Sorbonne och mottog utnämning till medlem af undervisningsrådet. Som högra centerns (det orleanistiska partiets) ledare har Saint-Marc Girardin spelat en vigtig roll i nationalförsamlingen. Han har sällan eller aldrig deltagit i debatten, men verkat desto mer i partimötena och i afdelningarna, På hösten 1872 omnämndes han som blifvande undervisningsminister. Det var vid samma tid han jemte tjugufyra andra deputerade af högern öfverlemnade till Thiers ett slags ultimatum och fordrade att han skulle göra ett definitivt val mellan högern och venstern. Thiers gaf emellertid, såsom bekant är, ett undvikande svar. Den seger. som högern vann i December 1872, och tvang Thiers till att upptaga åtskilliga konservativa element i regeringen, ansågs till icke ringa del bero på Saint-Marc Girardins parlamentariska taktik. Såväl på litteraturens som på politikens område hyllade han moderat-liberala åsigter. Efter SaintBeuves död blef Saint-Marc Girardin 1869 redaktör af Journal des Savante. En omständighet, som i Preussen väckt icke så liten förstämniog inom regeringskretsarne är det bögre evangeliska presterskapets hållning under statsmyndigheternas kamp mot kyrkan. Vid mera än ett tillfälle har det visat sig, att de evangeliske prelaterne ogilla regeringens uppträdande af fruktan för att staten under förändrade förhällanden äfven kan göra -sin myndighet gällande mot den evangeliska kyrkan. Norddeutsche Allgemeine Zeitung för den 11 d:s söker i en ledande artikel uppvisa det ogrundade i denna fruktan, men medgitver, att det i hög grad måste väcka förundran, då man hör mänga röster uttala sig för en allians mellan protestanter och katoliker mot den nya lagstiftningen, hvilken är liza farlig för båda kyrkorna. Äfven den officiösa Provincial-Correspondenz förmanar den evangeliska oppositionen att väl betänka, att Tysklands och Preussens heligaste intressen stå på spel i den närvarande striden, och att alla små personliga betänkligheter måste förstummas, när det gäller så stora frågor. De klerikala och konservativa tidningarna svara härpå, att furst Bismarcks tyska politik pmöjligen kan hafva någon lång framtid, och att en energisk reaktion snart skall aflösa den nuvarande liberalismen, Hvilkens mullvadsarbete, såsom Kreuzzeitung uttrycker sig, går ut på att undergräfva det tyska konungadömet och den sanna, tyska frihetens, Andra konservativa tidningar anföra efter den franska klerixala tidningen Union, ett yttrande som påtfven fält till prins Ludvig af Hessen (en måg till drottning Victoria) då denne nyligen besökte honom i Rom, om att furst Bismarcks förfaringssätt mot katolikerne skulle blifva hans olycka, och att hang. seger icke skulle blifva aflång varaktighet. Mer än genom sådana spådomar känner sig dock den nationalljberåla pressen oroad genom det nysa omtalade sakförhållandet, att det evangeliska presterskapet i Preussen tyckes vilja ställa sig på katolikernes sida. National-Zeitung för den 11 dennes offentliggör en längre artikel under rubriken; Den protestantiska oppositionen, hvari det d heter: Det har nu kommit så långt, att)! pommerska och brandenburgska prester skola Pp sräda inom skranskorna för påfvedömet mot e! andsregeriogen. I Hannover och Hessen hi wgitera prestorne mot den bestående rege-bi ingen. Tretio års partivölde inom den ds ;vangeliska kyrkan har ledt derhän, att!e6 presterskapet bekämpar den stataman, som h räntat finna en bundsförvandt i kyrkan. te Protestantiske prester veta icke mera hvad )u! le äro skyldige staten och folket. dr rt fn ln ER SA dr nn EA fa Ralf il BR en jä Yr pal nl öd BB dd I England har man denna gång med Iis tålighet afvaktat skattkammarkansleron so sOWwes förslag angående budgeten för ånans-s0 ret 1873—74. Man viaste nemligen, att! enna skulle komma att lemna ett ansenligt pPl forajoth och man frågade sig, om detta jvi frerskovt skulle medföra en minskning aflv. 1ssa skattetitlar eller en afbetalning på tr iasa skulder t. ex. Alabamaskadeersättnin-fy en. Den finansplan Lowe den 7 deamnesjin ramlade för parlamentet omfattar Me dessa I en nskningsmål. Finansministern föreslår nem!gj igen att betala hälften af skadeståndet till) lit umerika kontant och den andra hälften med fri kattkammarobligationer. Deremot föreslår en an en minskning med en penny å inkomst. Si katten och hälften af seckercullen. Vidllel Intet af sin öfversigt had skattkammarkan.ra leren underhuset -t genom resolacigjersa odkänna han? Jörslag, hvart för Mg, hvilst: et älven skedde i första behandlingen efter Xx diskussion, i hvilken fere af hans förslag ha lifvit temligen skarpt kriticerade. Parla-st) jentet aivurnerade sie sedan ända til den ort