Aftonbladet – 12 april 1873, sida 3

I den stora balfrågan. Till Bedaktionen af Aftonbladet! Af stadstullmäktiges förhandlingar. förliden tisdag, föranledes man nästan ofrivilligt att ta; kommunalförordningen i närmare öfvervägande och man skall då snart öfvertygas derom — något som visserligen kan förklaras inom en församling, som till en del årligen förnyas och som åren om har nästan alltid samma, ständigt återKommande slags ärenden att afgöra, men som dock hvarken är rätt eller kan gillas, nemligen — att Förordningen icke alltid så noga iakttages som önskvärdt vore. BSärskildt vilja vi fästa uppmärksamheten på huru vid ofvannämnda tillfälle tillgick med förhandlingarnas förvandling från offentliga till slntns (inom lyckta dörrar). Sedan det först föredragna ärendet var afgjordt, afslutades offentligheten dermed, att ordföranden förklarade att stadsfullmäktige nu hade hade att, enligt 3 21 kommunalförordningen, inom lyckta dörrar, behandla ett ärende, hvadan tillstädesvarande åhörare och referenter anmodades att aflägsna sig, hvilket naturligtvis skedde, hvarefter dörrarne stängdes och frågan om balen genast lärer företagits. Slår man nu nog 221, så befinnes den hafva följande, lydelse: Stadsfulltiges förhandlingar skola vara TR dock kunna fullmäktige för någon särskild fråga besluta, att öfverläggning skall inom lyckta dörrar hållas.— Af denna ordalydelse framgår tydligt och klart att hos stadsfullmäktige, vid i fråga varande tillfälle, minst tvenne fel begingos: 1) att stadsfullmäktige läto stänga dörrarna, innan de visste hvarom frågan var; 2) att intet beslut om dörrarnas ingande fattades. Men af 3 synes vidare att det endast är -för någon särskild fråga, och ej för Sere frågor på en gång, beslut om dörrarnes lycktande få ega rum. Skulle nu, såsom det förljudes hafva skett. efter balfrågans bordläggning och inom lyckta dörrar flera andra frågor eller motioner inför stadsfullmäktige föredragits, så är ett tredje fel begånget mot denna 2 på tre rader. När nu sammanträde för förnyad behandling af lugn är utstäldt till nästa tisdag kl. 2 e. m. torde det kanske vara skäl att se hvad kommunalförordningen kan hafva att säga med afseende å dylik fråga. 2 4 säger: hvad staden samfäldt tillhör i fastighet, rörligt kapital eller inkomstgifvande rättighet, äfvensom medel, hvilka staten kan hafva åt staden beviljat, skall, der ej annorlunda. stadgadt är, anses såsom till ång til betäckande af stadens Setensammantgifter. Till bestridande af utgifter, som utöfver pyss omförmälda tillgångar kunna till stadens allmänna vagn eller särskilda dess behof erfordras, äso, efter derom i laga ordning fattadt beslut. komraulion medlemmar underkastade beskattning. i enlighet med de grunder, som i denna förordning bestämmas. 2 40 säger: En hvar medlem at korkmunen är i allmänhet skyldig att till de ut-gifter, som för kommunens gemensamma ecvÅ böra uttaxeras, lemna bidrag — — — som blifvit honom enligt art. II bevillningsstadgan et förd. Af dessa två paragrafer jemförda med 2 26 framgår tydligt och klart hvartill stadens medel få användas, nemligen för: stadens allmänna gagn, dess särskilda behof, kommunens gemensamma behof. Enligt vår öfvertygelse kunna stadsfullmäktige således icke förfåttningsenligt fatta beslut om användandet af stadens medel till en bal, hvaraf intet allmänt, gemensamt behof finnes eller hvaraf intet allmänt eller gemensamt gagn kan uppstå. För vår del skulle vi således icke kunna gilla ett beslut, hvarigenom bestämdes att utad om ock blott till en del, skulle bestrias af de medel, som drätselnämnden har omhänder. Skulle åter, emot förväntan, inom stadsfullmäktiges pluralitet en annan åsigtförefinnas och således den föreslagna balen anses såsom ett behof.-så är det dock tydligen ett nytt behof och då måste enligt 2 23 för beslutets fattande erfordras en röstpluralitet af två tredjedelar. Då-ett dylikt beslut, om det ock med en sådan röstpluralitet skulle fattas, för vanligt förnuft synes strida mot vår gällande kommunalförordning, så torde tankarna om beslutets giltighet kanske blifva temligen delade. Om sådant skulle inträffa, så förefinnes, genom 249 i nämnda förordning. utväg för dem, som möjligen skulle vilja, att öfverkiaga detsamma. Då man nu betänker föremålet för beslutet och hvad dermed står i sammanhang samt huru i högsta grad oangenämt det skulle vara, om något dylikt öfverklagande med dermed följande skrifverier o. s. v. komme att inträffa, så må man väl finna det i högsta grad önskvärdt om den föreslagna balen kunde Re utan att stadens tillgängliga medel behöfde i och för densamma i mer eller mindre mån tillgripas. Det vore således väl, ifall stadsfullmäktige vilja tillställa nämnde bal. om beredningsutskottets förslag beviljades med undantag af tredje punkten. En af beredningsutskottets ledamöter, riksdagsmannen hr Walldn, har ock i denna riktning reserverat sig emot utskottets betänkarde.