Aftonbladet – 12 april 1873, sida 3

lande lag. Man inåste gemligen ihågkorima, att här icke är fråga om det, såsom jag hoppas, stora antalet af lyckliga äktenskap, der stridiga åsigter i vissa ekonomiska hänseenden icke förekomnia, tan här gäller det att genom lagbud stadga, hvilkendera makens mening skall gälla då åsigterna äro olika. Men huru en förändring i gällande lagstadganden i dessa hänseenden bör tillvägabringas, är en särdeles grannlaga fråga, som med största varsamhet måste behandlas. Hr Philipsson har i sin reservation hemställt, att riksdagen, i anledning af hvad hr Wallden i sin motion anfört, måtte besluta att i skrifvelse anhålla, att K. M:t, vid pröfning af 1871 års riksdags nyss omförmälda framställning, täcktes taga i öfvervägande, huruvida ej, med särskildt fästadt afseende å den sedermera vidtagna lagstiftningsåtsärd, hvarigenom mö, som ej står under giftoman. berättigats att sjelf göra äktenskapsförord, lagstifningen rörande den gifta qvians egendomsförbållande bör gå uti den riktniög att densamma i vidsträcktare mån. än som med sistnämnda skrifvelse åsyftats, befrämjar hennes likotällighet med mannen i förmögenhetsrättsligt hänseendes. Jag kan icke förena mig i denna reservation, ty efter mitt omdöme säger den både för mycket och för litet. För mycket deruti att den antyder en hustrus likstälighet med mannen, hvilken jag för min del tror ej kunna, åtminstone icke fullständigt genomföras; och för litet deruti att förslagåt ej ens antyder i hvilka speciella delar man önskar förändring. Jag tror, att det icke är rätt, att representationen i denna, kanske den ömtåligaste fråga. i hela civillagen, endast uttalar en allmän tanke, utan att närmare antyda i hvilka dn af lagex representationen önskar föränring. Utan allt anspråk på att kunna uppgöra utkast till lagförslag i detta grannlaga ämne, tilllåter jag mig dock antyda några delar, deri jag tror en förändring möjligen kunna tillvägabringas, Enligt gällande lag kan mannen icke försälja eller förpanta bustrun enskildt tillhörig fast egendom. Månne man icke kan utsträcka hustruns rått äfven till dispositionen öfver denna egendom och mannens målsmanskap på grund af lagbud upphöra? Om olika meningar uppkomma makarne emellan angående dispositionsrätt, synes det mig vara billigt, att frågan afgöres af rätter egare. . Ehurä mannens målsmanskap i pr om boets gemensamma angelägenheter och lösa egendom ej i allmänhet lärer böra förändras till fördel för hustrun, torde dock någon inskränkning i desta målsmanskap kudba ega rum. Exempelvis fill jag nämna frågan om hustruns förvärf såsom lärarinna, författarinna, industriidkerska 0. 8. v. Möjligen kan man äfven inskränka det i afseende å skuldsedlar, obligationer och dylikt, som hustrui bar bevisligen egt före äktenskapet. Gerna skulle jag vilja medgifva denna inskränkning till hvad lustrun bevisligen förvärfvat under äktenskapet, mer här vid lag befarar jag, att oöfvervinneliga svårigheter möta för att undvika ett inkräktande på boets borgenärers rätt. Man får nemligen ej förbise, att tredje mans rätt här är i fråga, och det saknas ej exempel på att redan under nuvarande lagstiftning konkurs inträffat, då hustrun, efter baskilnad, i godt förstånd med mannen, befunnit sig i riklig välmåga, under det borgenärerne fått ringa eller ingen liqvid. Slutligen tillåter jag mig fästa nppmärksamheten på det efter mitt omdöme obilliga förhållande, att, emligt gällande lagtillämpning, hustruns enskilda fasta egendom kan tillgripas för boets skulder, utan att hon förbundit sig der: till. Hennes fasta sqdom kan mannen, som sagdt. ej sälja eller förpanta, men då konkurs inträffar, får hon efter sin andel i bolaget ansvara för boets, det vill säga mannens gäld så vida hon icke kan visa att skulden blifvit gjord före äktenskapet eller tillkommit af mannens vangömmo. Då mannen i främsta rummet utöfvar bestyret med boets UT RROneren, det mig vara rättvist, att han också med sin egen och boets gemensamma egendom ansvarar för boets hela gäld, och att hustra med sin enskilda egendom ej ansvarar i vidsträcktare mån, in hon sig förbundit. j På grund af dessa åsigter, synes mig en revision af lagens bud vara önsklig,-och jag anråller derföre om återremiss af detta betänkande, vå det ett förslag till skrifvelse till K. M:t i intydd riktning må af lagutskottet Kg orts.