Aftonbladet – 12 april 1873, sida 2

vinnande. Att såsom Samt. förf. försökt anmanställa dessa sistnämnda med dem i Vorge är ungefir som om man gjorde en ammanställning af Brunkebergslger met Dovre eller af Kungshart tva skagtöms bind Äfvett Däånmark har att konvertera Ver nästan enahanda värdeförhållande som Vorge, har att nedsätta sin räkneenhet till välften, dela densamma i huudra delar, hvargenom den nya underafdelningen blir litet nindre än hälften af den förra skillingem amt att bortlägga sin Samla oh mph begagnade mellstardölning, marken. DÅ allt st HUvarande skiljsmyntet icks passar idet 1ya systemet, måste det skyndsamligen inIragas och ommynias -— en sak hvarwed i Sverige icke brädekar; man har derjemte utt ommynta ett vida större belopp af större silfvermynt än hvsd com Ar förhållandet 1 3verige, hvilkes innd både i älscenav p svirighetorba vid genomförandet af det fö öslagna ryntsystemet och på kostnaderna lerför befinner sig i ett ojemförligt förmänigare löge, än de begge andra uti konventionen inbegripna länderna. ; Det är nu tid att slnte, ieke epodtn AN märkningsperktiot tryta, Utan derför alt upptagaildöt ar de mänga äterstående minire skulle bidraga att belysa och utreda sakförhällandena än att skildra Sam förf:3 ;gendomligheter. Måbända skall man före: brå oss att sådant är förhällandet äfven vid le punkter vi behandlat. Om eh är, ligger lock skulden dertill uti beskaffenheten at le artiklar vi haft att granska, hvilka just utmärka sig genom Gö tån är fora sonlighet. söm genomgår det hela, tä 1or det de wi sak trassla in sig i härfvor af oriktiga uppgifter och hvarandra motsägande slutledningar. Så hafva vi visat huruledes Samt. förfis oketantaktap ed myntlärans etiklaste tlömehttr går ähda del hän, att han förblandar remedium med slitöinfsäräns samt antager legeringsmetällenå värde ingå i myntets; huraledeg hån finner konvertering af eh Whlisatlok efter oh och samma käfta Dereda dess innehafvare för!ust om han är svensk, men deremot vinst om ban är dansk; huru han, när statskontoret anser en billonering å skiljemynt af ö pro. för liten, han finser denna anmärkning stil intetgörandes eller Kttilstone ytterst all varsam, mek ä andra sidan finner prof Broch ha fullkomligt rätt fär han förklå rar den onödigt och nästån orättfärdigt stör; huraledes, här prof. Broch på EEtRA at vitkål Norge befntliga förhållanden, hvilka onekigen äro mycket beaktansvärda motsätter 8 konvention?,,. gödkännande i Norge, sumt. förf, öfverflyttar hans slotsatser på Sverige, oaktadt den bestämmande undersatsen der helt, och hället saknas att ickp täla bin Cet besynnörligk tid atv Änpå salt : liga af statskontoret gjorda anmärkttinsat ytterst maktpåliggande, oaktadt många af dem vända sig om ganska underordnade ämnen af rent mynt-teknisk art och mycket lätt kunnat iakttagas vid konventionens af: NR och den slätligg mintlagen8 QWppställning, ellör att ördä Sm i seex tärlligg paragrafernas uti öfvergångslagönl; likasom berodde en lags godhet af paragrafernäd antal eller deras retoriska utstyrseli-Samtidens stil. Men skall man måhända invända dessa brister må ju ursäktas på rund af Såmt, förfis ådagalagda varma kärlek till fosterlandet och nitiska omtanke för dess bästa. Det bade döck varit väl om denna kärlek och detta nit kommit Samt. fört, att hellre taga reda på sakförhållandena äf utfara i beskyllningar; det ovisa och okunniga nitet har dessutom sällan ledt till fosterlandets fromma, allraminst uti em fråga som ligger helt och hället utom kön. slostämningens område. Vi skulle dock, äfven vi, varit benägna att öfverse med Samt. förf:s brister i nämnda afseenden,om ej andra förseelser af änmu vida allvarsammare art tillkommit. För att fritt få lemna lopp ät sitt missnöje med de svenska ledamöterna i den samfälda kommissionen samt göra hela förslaget misstänkt, tilläter han sig undandölja buruledes uti on af de punkter i dess förslag, som föranledt en, verkligen allvarsam anmärkning frän statskontorets sida, detta embetsverk äfven uppger att två svenska ledamöter, äfvensom en norsk, inom kommissionen förfäktat just samma åsigt, som den statskontoret hyser; för att kasta skugga på de danske ombuden vid Stockholmskonventionens afslatande förvränger han sak. förhållandena och anför (sid. 184) en oriktig siffra, oaktadt en uppgift på annat ställe (sid. 182) visar att den rätta icke var honom obekant; när prof. Broch, i hvars skugga Sanit. förf, så gerna skyler sig, just i de allraväsentligaste punkter, det nya guldmyntets vigt och den tvungna konverteringen; gör medgifvanden, hvilka äro Samt. fört. olägliga, så undviker han att framlägga dessa medgiframden eller söker att bort blanda dem, genorti att tala om t. ex taritering — ej konvertering, oaktadt -prof. Brock wMryckligen begagnar detta sist nämnda ord. Dot är ettsädant missledande sätt — äfven vi begagna helt fogliga ordalag — att äåtergifva hvad andra andragit och hvad som tilldragit sig vid myntfräganrs behandling, hvilket vi ansett oss fullt be: rättigade att för allmänheten framhölls, så mycket mera söm Samt. fört, med hårvande öfvermod oupphörligen tillåtit sig försåtisa antydningar — de hafva nåts sin höjdpunki ati det vid slutet af Mars-artikeln förekommande ordandet om förhållningsordres från Kjöbenhavn, omvexlande med enfaldiga, men högstämda utbrott af däligt lynne emot olika tänkande. Om således vår granskning kommit att ådagalägga författareas underhaltighet i föreliggande ämne ännu mera äm skriftens, så ligger felet icks hos 088. Uti slutorden till Mars-artikeln omförmikler Samt. förf. huruledes han haratt vänta sig att af en viss vedersakare blifva med. ett dussin artiklar eller två alldeles mördad, tilläggande dock att han skall taga detta mycket lugnt, enär han redan så ofta blif-vit mördad af sina samtida, att han ej vidare känner det. Vi skulle kanske uti detta lugn hafva skådat martyrens upphöjda hjeltemod, så vida icke Samt. förf. sjelf dragit försorg om att upplysa sina läsare derom, att det endast är en följd at. en jängyarig: vana; vi kunna emellertid icke underlåta att lyckönska honom till att uti denna afundsvärda egenskap likna ålen, som enligt hvad en folksägen förmäler, af samma orsak ifigenting känner, när han flås. Men hvad mördaren, den. väntade hotande mördaren beträffar, så misstänka vi att han är avt söka inom Samtiden, icke bland dess samtida, StockHolm, Mars 1873. Sedan den k. propositionen om anvisande af medel till bestridande af omkostnaderna för DD. MM. kröning: för ett par veckor sedan till riksdagen inkom, kan man anse den 8 k. kröningsfrågan dermed afgjord. Vi taga nemligen för gifvet att, då K. M:t sålunda tillkännagifvit sig anse kröningsceremonien för sig nyttig och nödig, det RR RAR ne NK