Aftonbladet – 10 april 1873, sida 2

INB LONUIRTIUCULTI, Vala TU UICULUR UVLIYCBKA. (eke blott denna församlings, utan äfven örhandlingarnas, den parlamentariska regimens, ja den sanna frihetens väl skulle derisenom komma i fara. Bör icke denna ädlaln sak, så stor vår splittring också är, förenalnr pss till en gemensam känsla? Vihafva med let skickliga och patriotiska understödet af i republikens president uppfyllt första delenls af vår uppgift. Den andra är icke mindrelo vigtig och svår. Det återstår oss för öfrigtr att gifva vårt af så grymma katastrofer Y hemsökta land alla garantier för framtiden, ; som kunna förskaffas, Vi skola icke svikal; denna spligt. Hvad mig angår, mina herrar, vw hoppas jag, att om jag också icke kan mot-a svara min uppgift, skall jag åtminstone mot-s svara ert förtroende genom en obetingad? tillgifvenhet för nationalförsamlingens räti: tigheter. Detta tal har med ogillande mot-1 tagits af en stor del blånd Paristidningarna,ls som protestera mot det värf, som ännu kan återstå för församlingen, hvars. enda upp: gift de, efter territoriets utrymmande, ange vara att upplösa sig. — Rörande de omständigheter, som stå i samband med Buffets val, skrifver Soir: Buffet var högerns kandidat och det är icke någon hemlighet, att han och republikens president stå i ett spändt förhållande till hvarandra. Majoriteten har sålunda genom detta val lagt i dagen, att den önskar börja en fejd med regeringen och har haft lätt att begagna presidentvalet till en dylik demonstration, enär det försig-går hemligt, så att en hvar kan fritaga sig: från ansvaret för sitt votum. Thiers bivistade mötet och hade kommit för att rösta på Martel. Så snart utgången af omröstningen var meddelad, lemnade han salen, och man kunda tydligt se att han var starkt upprörd. Han hade också gjort sig säker räkning på, att Martel skulle blifva vald. Inrikesministern Goulard hade i högra centerns och högerns namn, hvilka fraktioner han representerar i regeringen, gifvit löfte, . att Martel skulle väljas, såvida regeringen ville sluta sig till utskottets förslag om ll: Lyons komiunaladministration. Gowulard af-: gaf, som bekant, också före presidentvalet ! den förklaringen, att regeringen uppgåfve sitt eget förslag, som venstera ville gå in på, och biträdde utskottets. Under dessal. omständigheter ansägs det afgjordt, att högra centern skulle rösta för regeringens kandidat. Högra tentefin besvärade emellertid icket regeringens tillmötesgående, utan röstade på högerns kändidat. Detta val är första steget till verkställandet af den fälttågsplan, som högern uppgjort, och sedan den bemäktigat sig presidentsplatsen i nationalförsamlingen, skall den snart kunna öppna löpgrafvarna mot republikens president. Landet och folket skola hafva lätt att fatta betydelsen af Buffets val, då han var en af dem, som stodo fadder till lagen af den 31 Maj 1850 (om den allmänna valrättens inskränkning). Då prins Louis Napoleon, hvars minister han var under republiken, uttalade sig för att denna lag skulle sättas ur kraft, ingaf han sin afskedsansökan. Erkebiskopen af Posen fortsätter sitt motstånd mot preussiska regeringen. Den civila myndigheten hade återkallat de prester, åt hvilken religionsundervisningen i de allmänna undervisningsanstalterna i provinsen Posen blifvit uppdragen, emedan de förklarat sig endast vilja mottaga order af sin andlige chef, erkebiskopen, och i stället öfverlemvat denna undervisning åt lekmannalärare. Men erkebiskopen har förbjudit de sistnämnde att meddela religionsundervisning och hotat dem, i händelse de vågade göra det, med den större bannlysningen, samt dessutom hotat de läroverk, vid hvilka de äro anställde, med interdikt, Re geringen finner sig sålunda drifven till det yttersta, och man motser med mycken spänning, huru hon skall draga sig ur denna situation. Man hoppas att hon denna gång icke skall inskränka sig till att svara med tidningsindragningar, och att hon skall inge, att det icke är genom att ålägga pressen tystnad, som hon kan afgå med segern i den strid, i hvilken hon nu räkat. Om den cataloniska staden Bergas intågande af carlisterne meddelar den i Barcelona utkomwande tidningen Diario för den 4 dennes följande detaljer:. Privata bref från Berga börja komma hit. De äro skrifna med denna brist på klarhet och bestämdhet, som äro en naturlig följd af förskräckelsen, när man genomgått en period af faror, sådana som de, af hvilka invånarne i denna olyckliga stad varit omgifne under de senaste dagarne. Ingen kan göra sig redo för, huru eller hvarför de ockuperade punkterna blefvo öftvergifna i ögonblicket af den hetaste striden, och då carlisterne ännu icke gjort någonting annat än genombrutit några af husen i förstaden för att närma sig ingångsporten till nya brunnsplatsen, och ingen sannolikhet förefanns, att de skulle kunna intränga ens i de första husen af staden. I detta ögonblick var det som man ringde med stormklockan, och invånarne i alla qvarteren började draga sig tillbaka till det kloster som tjenade till kasern, utan att ännu någonting gaf anledning att befara en stormning. Från denna stund råkade allt i oreda och förvirring. Få ögonblick derefter inträffade stadens kapitulation, då alla voro beslutne att försvara sig. Under stormningen visade sig icke carlisterne på någon gata, förr än det kunde ske utan all fara, och då började oordningar, excesser af alla slag och slutligen plundring af husen i staden, Man betraktar som en fabel sprutandet med petroleum, ty ingen har sett det i Berga. Hvad den förfärliga Kruppska kanonen beträffar, var denna pjes så väldig och af en så ofantlig tyngd, att en enda carlist bar den på sin axel. OCarlisterne lemnade staden med fångar och tross, då de försporde, att Cabrinetys kolonn närmade sig och hotade deras eftertrupp. Vid utryckandet från Serch och innan de kommo till det i närheten befintliga passet, nedsköto de barbariskt de fångar, som hörde till de catäåloniske frivillige, efter att förut ha fördelat dem i grupper. De föngar, som hörde till kompaniet af de mobiliserade frivillige i Berga, skulle undergå samma öde, då tvenne cabecillas, fader och son, från samma stad, låde sig emellan och förklaråde för Saballs, att de icke på något vilkor skulle tillåta, att exekutionen verkstäldes; de ville hellre sjelfye dö än se fångarne arkebuseras. Denna beslutsamhet å de båda chefernes sida räddade de stackars fångarne, hvilka jemte alla de öfrige försattes i frihet. Kaptenen för mobilkompaniet i Berga, seiior Lafont, löjtnanten, nägra soldater och ett litet antal komprometterade medborgare lyckades fly från kasernen före kapitulationen. Sedan de flytt blefvo deras bostäder öfverlemnade åt plundring. En del af de till Berga komna trupperna beredde sig att rycka ui ur staden för att förfölja carlisterne, och dessa trupper voro redan unnstälda i marschordnine. då man erhöll