Aftonbladet – 10 april 1873, sida 2

Rumänien erbjuder fortfarande Europa det dystra skådespelet af religiösa förföljelser, riktade mot judarne, och utvecklar i detta hatets verk en sällsynt och olycksdiger ihärdighet. Dessa förföljelser inleddes genom upplopp, genom förvisningar i massa, plun dring och mord. Man känner den sorgliga -serien.af. de. våldsamheter och grymheter, som föröfvades från 1868 till 1872 och som åstadkommo ett så pinsamt intryck i Europa, att de makter, som garanterat konventionen af 1858, sågo sig nödsakade att göra allvargsamma föreställningar i Bukarest. Till följd af det allmänna. ogillandet ha rumänierne nu bytt om metod. Ickeså som skulle de ha afstått från sin vanliga grymhet, men förföljelsen har sedan nägon tid ändrat karakter och uttrycker sig nu i 1egislativa åtgärder, som bringa tusentals judar i fattigdom och elände.. De rumäniska kamrarne ha tillgripit lagstiftnivgsåtgärder, som äro på de mest lömska sätt kombinerade, och som, utan att vara uttryckligen rikta de mot judarne, beröfva dem förnämsta medlen för deras existens, Redan förlidet år. då kammaren voterade lagen om tobaksmonopolet, inrycktes en paragraf, som förbjöd den person, hvilken öfvertog detsamma, att använda någon jude som medhjelpare eller arbetare. Innevarande år har regeringen föreslagit en ny skatt på spirituosa, men den har icke ansett att lagen kunde bliantagen utan följande artikel: I alla landtkommuner, byar och köpingar får ingen, vare sig i enskildt liggande värdshus eller i sådana krogar som äro belägna vid allmänna landsvägen, försälja spritdrycker, om han icke är inskrifven som valman i någon rumänisk kommun. Denna lag voterades af kammar ren den 19 Febr. och af senaten den 3 Mars. Den har ännu icke blifvit sanktionerad af fursten, men regeringen hår på förhand förklarat, att oaktadt honicke föreslagit denna artikel, skulle hör dock godkänna den, om representationen antoge den. Denna artikel är emellertid endast afsedd att träffa judarne, hvilka, trots konventionen af 1858, ännu betraktas som främlingar i Rumänien, om de också äro födda der och ha lefvat der från far till son, och hvilka rumänerne envist vägra att gifva medborgerliga rättigheter. Detta står dock, såsom vi nyss sagt, i uppenbar strid med konventionen af 1858, hvilken förklarar alla Moldau-Wallacher utan afseende på trosbekännelse, lika inför den borgerliga lagen. Denna lag står äfven i strid med alla internationella fördrag, ty den drapbar i sjelfva verket icke blott judarne, utan äfven alla andra främmande trosbekännare, som äro bosatta i Ru mänien. Till följd af sitt blinda hat mot judarne skjuta sålunda rumänerne öfver må. let och hemsöka äfven garantimakternas un dersåter. Om den rumäniska representationens uppgift blott varit att genom en högre skatt hämma förtärandet af alkoholiska drycker och minska krogarnes antal, skulle man kunnat lyckönska den till ett sådant steg. Men dess syfte var något helt annat. Detta framgår på det tydligaste och ojäfartigaste af diskussionen om lagförslaget, hvars antagande, försätter 7000 judiska familjer, eller omkring 20,000 menniskor, i det förfärliga ste armod och elände. Kan Europa, spörjer Journal des Debats, lugnt bevitna detta legala attentat? Skall det tillåta rumänerne att förtrycka desse olycklige trots rätt, trots internationeHa fördrag och konventioner, och framför allt trots konventionen af 1858, hvilken Rumänien har att tacka för sin oberoende tillvaro? Är det icke regeringarnas pligt att bekämpa dylika handlingar med så mycket mer energi, som de kunna föröfvags i all tysthet och utan dessa våldsamma uppträden, som för icke länge sedan uppväckte hela verldens harm. Åtskilliga makter böra dessutom känna sig direkt uppmanade att uppträda af intresse för sina i Rumänien bosatta landsmän, De skola icke uraktlåta att inlägga sina protester, och vi hoppas att vår regering skall låta höra Frankrikes stämma till förmån för dessa offer för den religiösa ofördragsamheten. I franska nationalförsamlingens session den 5 dennes tillträdde den nye presidenten Buffet sin befattning med ett tal, i hvilket han tackade nationalförsamlingen för den ära, som blifvit honom bevisad, på samma gång han lofvade att vid utöfvandet af sitt embete iakttaga den strängaste opartiskhet, Detefter tillade han: Rådplägningarnas ordning, mognad och värdighet äro oundgängligt nödvändiga vilkor för en församlings moraliska auktoritet. Allt hvad som kunde gå ut på att försvaga denna auktori