Aftonbladet – 9 april 1873, sida 3

ganska gynnsamt. Rättegångsoch polissaker. — Försnillningen i bankkontoret i Enköping. Rådmannen R. 5. Hjort af Urnäs har hos Svea hofrätt anfört besvär mot det konungens befallningshafvandes i Upsala län den 27 nästlidne Febr. meddelade beslut, genom hvilket konunzens befallningshafvande förklarat en af berhälde Hjort af Ornäs gjord anhållan, om undersökning vid domstol rörande försnillning. som uppgifvits blifvit begången af numera aflidne kamreraren ÅA. Hjort af Ornäs, icke till någon konungens befallningshafvandes åtgärd föranleda. — Förgiftningsfall. Malmö den 5 April. Ransakning hölls i dag med arbetskarlen, f. d. husaren Ä. N. Rosqvist och dennes hustru Bengta Hansdotter, boende i Körsbärsvången, hvilka makar för omkring 2 månader sedan dels sjelfva plötsligt angripits af plågor i hufvudet och bröstet samt af kräkningar och frossbrytningar, hvaraf mannen måst intaga sängen under några dagar samt hustrun omkring tre veckor, dels förlorat trenne söner, den ene omkring 9 år, den andre 5 år och den tredje 1 år, hvilka angripits af liknande sjukdomssymptom och deraf slutligen aflidit. Af de nu företedda obduktionsprotokollen och dessa åtföljande skrifvelser såväl som af makarnes egen berättelse framgick, att hustrun i Januari månad inköpt en mindre qvantitet anilinrödt i fast form, hvarmed hon färgat ullgarn. I samma kärl, som färgningen skett, hade hon derefter kokat potates, utan att förut hafva tillräckligt rengjort kärlet. Till följd häraf hade potatesen, som sedermera förtärts af familjen; på skalet erhållit en rödaktig färg, hvilket man dock ej lagt vidare märke till. Dagen derpå hade familjen insjuknat. Vid den efteråt skeende visitationen fann man emellertid ännu trenne dylika rödfärgade potates jemte skal. som, i förening med det färgade ullgarnet,. vid sedermera dermed poser rg analys visat sig innehålla en icke obetydlig qvantitet arsenik. Sjelfva den anilinröda färgen innehåller 6 procent arseniksyra. — För inkallandet af åtskilliga vitnen uppsköts ransakningen.: — Nederlag för tjufgods. (Krigsrätt i Carlskrona.) Vi meddela efter Blekinge Läns Tidning följande från förhöret den 2 April i detta förut delvis refererade mål: Efter det hvad vid förra rättegången i målet förekommit blifvit uppläst, gjordes den anmärkning att timmerman Svensson, enligt rapport från varfschefen. redan för längre tid tillbaka blifvit tilltalad och straffad för snatteri af spik. Häröfver RR a att yttra sig, berättade Svensson att detta skulle tillkommit på så sätt att han: som vid tillfället ifråga varit på arbete i marinkasernen, -en gång funnit sig nödsakad att från kronovarfyet hemta några bitar bleckpu samt att han då, misstänkande soldaterna i asernen för begär till plundring. stoppat nämnde spik i fickan. Vid utgången från varfvet hade han emellertid blifvit visiterad, hvarvid spiken påträffats; härom hade rapport till varfschefen afgått och Svensson blifvit dömd till arrest för snatteri. Något klagomål öfver domen hade 8. ej anfört. Svaranden Landin hade vid förhör inför varfspoliskommissarien erkänt att ban gjort tillgrepp på varfvet 4 å 5 gånger; vid föregående krigsrättsundersökning påstod ban att detta endast skett 3 gånger. Nu medgaf han att det möjligen kunnat skett 4 gånger, han mindes det dock ej rätt säkert, en slöhet hvilken gaf anledning förmoda att Landin under längre tid så vant sig vid tillgreppen att han alldeles ej besvärades af den oro som annars skulle hafva hållit brottens minsta detaljer i hans minne. RR ansåg Landin att Ekedahl, hvilken alltid sjelf tillhandlade sig det stulna, antagligen egde kännedom om sättet för dess tillkomst. Ekedahl påstod att Landin till honom aldrig sålt koppar, hvaremot han trodde sig kunna bevisa att de handlat med messing. Landin åter var af precis motsatt menirg. En gång under sistl. Oktober månad, så berättade Ekedahl, hade Landin frågat om han åter ville köpa messing, hvaraf L. för tillfället sade sig ega till afsalu 30 å 40 E. L. hade vid tillfället förevisat prof på varan, hvilken, enligt Ekedahls förmenande utgjordes af gjutna bultämnen af en fingers storlek. Ekedahl som då fått kännedom om att L. var varfsarbetare hade, enligt en uppgift, dock vägrat ingå i någon handel med L., enär han ansåg att metallen var från kronans förråd tillgripen. Då målet första gången vid krigsrätten var under behandling, uppgaf Ekedahl att han förut ej varit för något brott tilltalad. Nu företedde emellertid åklagaren ett utslag från Göta hofrätt, hvaraf det visade sig att Ekedahl, under tiden han vistades i Småland, blifvit af Södra Möre häradsrätt inmanad i häkte, för utprångling af falskt redelmynt; han hade dock frigifvits sedan det visat sig att spåren af hans brottslighet blifvit så väl undanröjda att intet bevis mot honom kunde vid rätten företes. Derjemte uu lyste åklagaren att E. och en honom CA karl, någon tid derefter under resa från Carlskrona blifvit af er eftersatta, upphunna och nödgade att vända tillbaka till staden, åter misstänkta för utprångling af hemmagjordt sedelmynt. E. upplyste att det den gången ej varit han utan hans skjutskarl som, under handel af sill, sökt betala med falskt mynt. E. hade sjelmant följt med tillbaka för att i händelse karlen, hvars namn var Johan Petter Gustafsson från Bussamåla, blef häktad, kunna hemföra häst, åkdon och öfrige effekter. 7 Olof Magnusson, det biträde på hvilket Ekedahl sökte vältra följderna af den upptäckta handeln med tjufgodset, var i dag närvarande och lemnade åtskilliga uppgifter rörande Ekedahl och hans verksamhet. Magnusson, som kommit i Ekedahls tjenst de den 17 sistlidne Okt. hade den 17 påföljande November emottagit boden på s. k. räkning, d, v. s. på eget ansvar efter inventering. Såsom lön skulle M., såsom förut nämnts, åtnjuta 100 rdr pr år, 10 roc. af bodens nettobehållning och fritt vivre. De i boden inkomne penningarne redovistes af Magnusson hvarje dag, hvaremot det upphandlade Metallskrotet endast 2 eller tre gånger under Magnussons dervaro uppvägdes, samt efter Fe uppvägning infördes i den källare, hvartill B. sjelf förvarade nyckeln. Det sålunda ur boden levererade afskrefs i kassan med 50 öre för koppar, 25 öre för messing och 10 å 12 öre för bly allt pr Er Magnusson upplyste vidare: att Ekedahl alltid sjelf förvarade nyckeln till den ifrågarande källaren och att ingen utom i Ekedahls närvaro fick derstädes tillträde; att I Ekedahl varit i boden lika mycket som MagI nusson, undantagande den sista månaden, då han: stundom varit något frånvarande, att nåI gon olja till afsalu ej funnits i Ekedahls bod förr än på senare tiden och att hans första lager häraf bestått af 2 k:r linolja och 2-k:r skältran, hvilket han köpt hos en handlandehäri staden.