Aftonbladet – 9 april 1873, sida 2

FÖRSTA DELEN. FÖRSTA KAPITLET. Prosa och poesi. Nåväl, för att nu börja min berättelse måste jag gå tillbaka sexton år, — till de dagar då Whitbury skröt med fyrtio postvagnar per diem i stället för en jernväg, — och förtälja huruledes i stadens södra, ytterst belägna del, två trefliga boningshus lågo bredvid hvarandra, med sina trädgårdar sluttande ned till Whit och endast skilda af en hög tegelstensmur, öfverväxt med spalierväxter, i hvilka man fann en liten gångport, ty husens båda egare voro trofasta vänner. I det ena bodde vår vän Mark Armsworth, bankir, sakförare, agent, kyrkvärd, fattigvårdsdirektör och fredsdomare, med ett ord: vicekung i Whitbury och inom dess samhälle en vida mera myndig person än hennes majestät drottning Victoria. I det andra bodde Edward Thurpall, esquire, medicine doktor och antagen läkare för hela kringliggande orten. Dessa båda män voro såsom bröder och hade så varit i tjugu års tid, ehuru två personer icke kunde vara hvarandra mera olika. Blott i två fall voro de lika och just dessa utgjorde föreningsbandet: båda voro hederliga, godbjertade män. Hurudan Mark var, derom har jag redan sägt nog, för att läsaren, som jag hoppas, skall hysa välvilja för den-gode;-gamle bankiren; hvad doktor Thurnall angår, har aldrig en läkare med en renare och. mildare själ inträdt i ett sjukrum, — aldrig någon med en anspråkslösare visdom i sitt hufvud, med mera tålamod och godhet i sitt hjerta. Älskad och rådfrågad af rika och fattiga, Hade hans praktik varit stor nog för att sätta honom