Aftonbladet – 8 april 1873, sida 2

rerkligen befintligt behof, men det hade ön kat få befintligheten af ett dylikt fullt dar för sig. Den förste talaren uppträdde. ter till bemötande af dessa skäl, dervid lan yttrade att det just vore för att gå till nötesoriksdägens tttalade åsigt derom; att wt universitetens medicinska fakulteter borde fverlemnas så stor delaktighet i den prakiska undervisningen, som deras. numera beydligt utvidgade kliniska inrättningar och statens fordran på fullständig läkarebilding medgåfve, som varit orsaken till, att nan ej ansett sig böra framkomma, med förlag till en omorganisationsplan, innan man visste sig ega de lärareplatser, som derför nödvändigt vore behöfliga, samt att just letta senare behofs fullständiga fyllande skulle göra fördelningen af lärjungar jemnare, enär dessa nu besöka de institutioner, som i detta fall äro bäst försedda. Er ännu vidlyftigare debatt tippstod med anledning af 12:te punktens mom. b, hvari atskottet tillstyrker att riksdagen må uti de genom 1871 års riksdagsbeslut och k. kungörelsen den 22 Juni samma år fast stälda grunder i fråga om lönetillskott af allmänna medel åt lärare vid folkskolor m. m. för sin del besluta den ändring, att till afiönande af hvarje examinerad, vid folkskola antagen lärare eller lärarinna, som i ärlig lön, beräknad efter stadgade grunder, itnjuter, utom husrum, vedbrand och kofo: der, minst 500 rdr, samt meddelar undervisning i skolan minst åtta månader af året, skoldistriktet må ega att af statemedel bekomma ett årligt bidrag, motsvarande hälf ten af den lön, läraren eller lärarinnan, förutom husrum, vedbrand och kofoder, åtnjuter, hvilket bidrag dock icke må öfverstiga 300 rdr, Hr Widen uppträdde härvid med yrkande om den förändring i utskot tets förslag, att minimilönen uttryckligen skall fastställas till 500 rdr. Gretve H. Hamilton förklarade, att om man nu också bifölle utskottets förslag, så vore derför ej sista ordet i frågan uttalad Det vore nödvändigt att andra åtgärder i detta hänseende. vidtoges än att. oupphörligt begära ökade statsanslag. Tal förordade ett mera utsträckt användande af lärarinnor och att öka de qviuliga seminariernas antal savit yrkade återremias, då det ej vore omöjligt att ännu från titskottet få något uppalag i frågan. För utskottets förslag uppträdde hr C. Ekman, hvilken -dock ville. tillvinba kommunerna större rätt ätt ordna sina skoleargelägenheter och att tilllärare antaga dugliga qvinnor, äfven om de icke vore examinerade, dock med bibehållande af den kontroll öfver folkskolorna, söm dö R statens vägnar utöfvade inspektionerna innebnre; samt hr Carlsson, rxom i ett sakrikt föredrag visade befogenheten af utskottets förslag. Denne tal. upplyste att intet land i Huropa intes, der icke staten behöft träda emellan för att på ett fullt tillfredsställands. sätt ordna folkundervisningeni och ätt det just vore i de länder, der staten mest omhuldar folkskolorna,. som intresset för dem i allmänhet vore stort; t. ex;i Schweiz. Stätens deltagande har säledös, långt ifrån att väfva intresset, tvärtom visat sig höja detsamma och borde derför den hu gjorda hem: ställan bifalles, Denna tanke utvecklades än Vidare af statsrådet Wennerberg, som påpekade, den allt mer trängande nödvändigheten af att så betrygga fölkskolläratens ställning, att han ej må förrätta sitt arbete med missmod, Tal, var derför belåten med att liskottet bestämt tiden för löfeavantemeht till fem år. Någon risk för att kommunernas intresse för folkskolan skulle minskas genom ett högre bidrag frän stätens sida förefunnes ej, då skyldighet för dem. qvarstode att deltaga i lätarnes aflöning med halfva samman. Tal. önskåde att den tid skulle komma, då en folkskollärare hade 1000 rdrs inkomst, ty detta skulle-visa, att staten och kommunen befunne sig i ett materielt välstånd. För närvarande, upplyste han, vore hos K. M. inlemnade flere än 2000-petitioner af folkskollärare, i hvilka. skildraådes desses betryckta ställniog, och Hade petitionärerne till K. M:ts behjertande öfverlemnat ätt hos riksdagen söka, så vidt möjligt är, få det onda afhbjelpt. Hr Bergstedt betviflade deremot lämpligheter af förhöjda statsanslag, hvilka önligt hans förmenandeskulle öppua slässarne för vidare anspråk, dem Han supponörade kunna stiga till ända två tredjedelar af. iärarelönerna (hvarför ej så gerna.till hela beloppet 2), .oaktadt ecklesiastikministern nyss förut visat att ingen fara i detta fall funnes, då det vore bestämådt att kommuneriia skulle tillskjuta minst hälften. Och nog böra väl bäda statsmakterna i förening hafva nog. motståndskraft mot oberättigade anspråk Å kommunernas sida, så attintet skäl innes till den af.ctal. yttrade farhåga att statens deltagande för folkundervisningen i stället för en befruktande vattning skille växa till en öfversvämning, som förstörde len. sak, det ville främja. Tal. trodde. derför att en återremiss af momentet vore tjenig, mindre -försatt erhålla någon förändring, in såsom ett uttryck af kammarens åsigter. Emellertid bifölls momentet genom voteing med 33 röster mot 29, som voro för kterfemiss. : Sista punkten af momentet, rörande lönewvancement, samt mom. ce. om förhöjning i örslagsanslaget för lönetillskott åt lärare rid folkskolor och. smäskolor med 200000 rdr äterremitterades, I våra uppgifter om besluten rörande Nionde hufvudfiteln bafva vi att göra den rättelse att Audra kammaren icke, slsom vi går uppgåfvo, beviljat utan afslagit den ör, fängelsedirektoten Svenonius begärda vension. Under södana omständigheter komner gemensam votering att-egw rum mellan första kammarens beslut-ori beviljande af dr 650 och Andra kammarens beslut om fslag. Käll 2