Aftonbladet – 8 april 1873, sida 2

i frågan inverkande förhållandena. Han visaderförst mycket bjert hurw abiormt och orimligt det vår att lemna åt ett bolag monopol på försäljningen af en vara och huru rent af afvita sådant skulle förefalla, om det ifrågasattes för t. ex, artiklarne kaffe och socker. Att någonting så. abnormt kunde medgifvas i afseende å artikeln spritdrycker, skedde också endast ur det sedliga intressets synpunkt; men derför borde också detta intresse vara det enda som sådana bolag finge hafva i sigte, men alldeles icke egen vinst, vare sig för bolagets delegare eller för den enskilda kommunen. Talaren visade härefter huruledes bolagen, enligt nu gällande lagstiftning, i vissa städer erlagt mycket obetydlig försäljningsafgilt — en naturlig följd deraf att ingen konkurrens egt rum vid försäljningsrättigheternas öfverlåtande på bolaget -— men deremot öfverlemnat till staden en mycket betydlig vinst — en lika naturlig följd deraf att de, i saknad af all täflän, kunna efter behag bestämma priset på den vara de afyttra. Att på detta sätt landsting och hushållningssällskap ginge miste om den andel i försäljningsafgifterna, som lagstiftningen velat åt dem tillförsäkra, vore tydligt, och det kunde icke ber traktas såsom någon obillighet, att, om försäljningen öfverlemnades åt bolag, äfven deras vinst ginge till fördelning, enär ialla fall de respektive städerna finge behålla den betydligaste delen af inkomsterna af försäljningen, och de i alla händelser hade sig fritt att. om de ej ville underkasta sig dessa vilkor, afyttra försäljningsrättigheterna på offentlig auktion. Enahanda åsigter förfäktades i Första kammaren at hrr grefve G. Sparre, J. J. Ekman, grefve Hugo Hamilton, v. Gegerfelt, grefve Ehrensvärd, Widen, v. Geijer och Brum; i den Andra at hrr Hammarberg, Dickson, Danielssön, Philipsson, von Schoultz, Rylander, Uhr, Carl Ifvarsson, Jan Andersson och Törnfelt. För hr Hamriars af oss här ofvan om förmälda reservation yttrade sig i Första kammaren reservanten sjelf samt hrr Holmberg, Bennich, Faxe och Meijer; i Andra kammaren htr Tranchel, Verner Ericson, Å. Rundbäck, Helander, Wedberg och Lothigius, under det hrr C: A. Lårsson och Jöns Pehrs son talade för afslag. En annan punkt i utskottets förslag var frågan om den nya lydelse, som utskottet ämnat gifva åt 36 3 i författningen. Den sfser kontrollerna vid transporter af bränvin och skulle enligt utskottets förslag lyda sålunda: Då bränvin försändes sjöledes och någon del af Saltsjön dervid befares, skall det vara underkastadt försegling: och förpassning, på sätt derom i tullstadgan föreskrifves. Vid annan försändning af bränvin inom landet eger deremot förpassning icke rum; skolande dock, då bränvin forslas landvägen inom en mil från kusten i Skåne, Halland, Blekinge och Bohus län, i myckenhet öfverstigande 15 k:r, det samma åtföljas af tillverkarens eller säljarens på tro och heder senast inom en vecka före uppvisandet afgifna bevis, att bränvinet icke blifvit i riket olofligen infördt. Flere anmärkningar framställdes mot den undantagslagstiftning, som de i förslaget uppgifna provinserna skulle blifva underka: stade, och detsamma blef också af båda karnrarne återremitteradt till utskottet: för att tagas i närmare öfvervägande. Enahandåä beslat fattades af båda kamrarne äfven i afseende å 41 , som handlar om ansvar för oloflig bränvinsförsäljning, Förutom i dessa punkter och i frågan om minimiqvantitetön för partihan21 -yjed af. seende hvark kämrarne stånnar i skiljaktiga beslut och förslaget Om nedsättning i minimiqvantiteten för minuthandel, hvilket blifvit al. båd? kamrarne förkastadt. här bevillhingstskottets betänkande blifvit af riksdagen bifallet, f