Aftonbladet – 7 april 1873, sida 2

Ja, är det ej vackert? Lorden gaf oss jord till jernvägen för tack, enda vilkoret var att vi skulle hålla oss lågt för att ej skada utsigten; så gjorde vi äfven och nu har han planterat på våra bankar. Detta kallar jag en ganska vacker gåfva till det allmänna! Lefve våra nya qvastar! de sopa brals Edra gamla qvastar, som t. ex. lord Vieuxbois, ha äfven en gång varit nya, och de ha sopat bra i femhundra års tid, yttrade Stangrave med den sonliga vördnad för Englands forntid, som så väl pryder mången fint bildad amerikanare. Utslitna numera, ända upp till skaftet, ett stort antal af dem, det kan jag försäkra er, sir; behöfva ny bindning, som våra qvastgubbar skulle säga, och tvifvelaktigt är om flertalet skulle vara värda nya band. Ej för att jag vill säga detta om den unga lorden. Han går i främsta ledet för allt rätt och godt och har han ej pengar, så ger ban af sitt vetande. Höll en föreläsning förliden vinter i vår slöjdskola i Whitford öfver våra fyra stora skalder. Gick litet öfver min horisont, sir, och öfver många andras med; men min dotter Mary anskg den vara vacker och det är knappt något som ej hon förstår. Det ligger ett godt hopp för framtiden deri att ert lands aristokrati tar del i den allmänna rörelsen ; att den offrar sin smak, sin finare bildning för de lägre klassernas gagn. Så är det, sir. Vi äro nu på rätta vä gen här i det gamla landet. Nu gäller det blott att styra rätt och inte släppa på för mycken ånga. Men jag upprepar ännu en gång: de nykomna äro de bästa. Låt vara att de äro affärsmän — huru skall man annars kunna lefva? Men blir frågan om