Aftonbladet – 4 april 1873, sida 3

tet Fe TR NERE FER ST RTSIRRTAGT RETA (Insändt.) Den nya kandidatexamen och natur: vetenskapsmännen inom de filo sofiska fakulteterna. I. Vi hafva i åtskilliga tidningsartiklar haft tillfälle att se ett tal omnämnas, i hvilket Upsala universitets nuvarande rektor, pro. fessor Malmstedt, på sista nordiska festen i Upsala offentligen skall hafva uttalat sitt ogilande af den nya examens-stadgan för filosofiska graden af den 16 April 1870. Sa ken är onekligen så pass anmärkningsvärd, att den kan förtjena att ännu en gäng belysas; och jag anhäller således så mycket hellre att få erinra om densamma och i eder ärade tidning införa några betraktelser i ämnet, som man hittills i sjelfva verket förbisett den betydelsefullaste sidan af den ifrågavarande opinionsyttringen. Det är måhända öfverflödigt att dervid särskildt framhålla, att jag utgår ifrån den förutsättniogen, att hr Malmstedts yttranden ej framkallats af endast klandringslusta, utan att en åsigt här verkligen legat bakom ordet. Den nya examensstadgan föreskrifver som bekant tvenne examina inom den filosofiska fakulteten: en förberedande kandidatexamen i åtskilliga mer eller mindre sammanvhängande ämnen och en högre licentiatexamen för fackgtudier, Ticentiatezamen måste at alla erkännas vara en särdeles tidsenlig inrättning, och det otillfredsställande i examensstadgan kan således blott vara att söka i filosofiekandidatexamen med dess mänga tvångsämnen, Såvida vi förnummit, är det egentligen inom den naturvetenskapliga afdelningen af den filosofiska fakulteten, som man är missbelåten med det nya examenssystemet och onekligen äfven har fulit skäl att vara det, då den nya examen förnämligast genom sin ovilkorliga fordran på betyg i latinet ställer ett svårt hinder i vägen för bedrifvandet af naturvetenskapliga studier vid våra universitet. För den humanistiska afdelningen synes oss deremot den nya anordningen i det hela, oafsedt möjligen några mindre och lätt verkställbara förändringar, vara rätt tillfredsställande; och vi hafva ej heller från det hållet hört anföras nägra i sak graverande anmärkningar emot densamma. Det erfordras således, såsom det tyckes, icke så särdeles mygket skarpsinne, för att inse, att kriti ken af den hya examen otvifvelaktigt är ett rätt egendomligt qui qro quo, alldenstund felet tydligen icke så mycket liggeri denna examen, såsom sådan, som icke mera i sjelfva beskaffenheten af filosofiska fakulteten, Den nya examen har i detta fall ej varit något annat än en oförarglig och tillfällig bulvan, som fått betydelse derigenom, att mot den angrepp riktats, hvilka rätteligen bort träffa den föråldrade Organisationen ar fil. fak., hvars godtyckliga säåmmansättning helt enkelt omöjliggör ett ordnande af examina enligt tidens fordringar. Sådana besynnerliga tilldragelser kunna inträffa, då reorganisatörer icke väl se sig före, på hvilken grund de hygga. Det är oförklarligt, att man i nuvarande fall ej bättre förstått ställningen, då olämpligheten af den fil, fakulteten i dess nuvar rande form är sä stor, att den i hvarje mötande fall måste bemärkas och särdeles göra sig kännbar derigenom, att den utgör ett af de förnämsta hinder för utvecklingen aft ett sappt vetenskapligt lif inom de discipliner, som ingåi denna fakultet, och dess samman: sättning dessutom i många andra fall äfven innebär de uppenbaraste orimligheter. Filosofiska fakulteterna hade väl för sin tid en stor och sann betydelse, men denna tid är nu för längeseåan förpi, och äg gamja Institutjonerha stå numera blott gvar såsom förargelseväckande ruiner, som äro hinderliga för vär tids arbeten och således måste lemna plats åt andra mera tidsenliga inrättningar, fenom naturvetenskaparnas ofantligt hastiga utveckling i vår tid och utbildningen af en mängd nya discipliner inom detta område för den menskliga forskningen hafva tid efter annan nyg lärostglar mäst inyvättas inom de filosofiskä fakulteterna, och dessa innehålla i följd deraf numera professurer till ungefärligen lika antal i tvenne klasser af vetenskaper, men hvilka, redan genom sin metod för hvarandra främmande, hvar för sig måste göra helt andra förutsättningar vid den akademiska undervisningen. Pessa fakulteter hafva genom deåna sammanblandning af för Bvarandra främmande ämnen förlorat sin ursprungliga vetenskapliga hållning, i det de sälunda så småningo kommit avt nedsjunka från vetenskapliga