Aftonbladet – 4 april 1873, sida 2

Article Image
I förmiddagens sammanträde varit syssel att med behandlingen af lagutskottets aftyrkande utlåvande i anledning af en afhr Oroneborg inom Första kammaren väckt notion om tillägg till åtskilliga 22 i k. förrdningen om egors fredande mot skada af nnans hemdjur samt om stängselskyldigjet. Flertalet af Första kammarens utkottsledamöter jemte tvenne af Andra kamnarens, nemligen hrr Nils Pettersson och Westerdahl, hade på skilda grunder resererat sig mot utskottets beslut, hvarjemte, åsom bekant är, Första kammaren i dess ista sammanträde återremitterade ärendet ill utskottet för att få ettlagförslag i fråsan utarbetadt. Ett stort antal talare uppträdde och intämde med utskottet. De arsågo den nu rarande stängselförordningen fotad på en iktig princip, då den ålägger egare af beesmark att sjel! draga försorg om skyddsnedlets anskaffande, i fall han vill se den redad mot grannarnes intrång. I de många eservationerna funno de dessutom anledling till fruktan för att det åsyftade lagörslaget skulle blifva ett ohjelpligt lapprerk, omöjligt att i praktiken tillämpa. Så örutspådde hr Carlen, att en återremiss olott skulle gifva anledning tilll ett ännu prokigare betänkande, än det föreliggande, och han visade, att utskottet, dä det icke kunde tillstyrka motionen, saknade befogenhet att framställa förslag i öfverensstämmelse med någon af reservationerna, hvilka la stode utom motionen. ; Motsidans talare ville hafva ärendet Sterremitteradt, på det utskottet måtte fram: ställa ett skrifvelseförslag till K. M:t med inhällan om ett lagförslags utarbetande. Man erinrade dervid huru denna angelägenet för närvarande vore föremål för landtoruksakademiens synnerliga uppmärksam ret och att man derstädes beslutit inhemta andstiogens och hushällvingssällskapens Wsigter, då denna lagstiftniog mera än näson annan måste taga hänsyn till de särskilda landsdelarnes olika behof. Frih. v. Schultzenheim anmärkte säsom en väsentlig orist hos nu gällande stängseltörordning, stt den lemnar åsido principen om eganderättens helgd och att den säledes icke lemtar ringaste skydd mot illviljan och egennyttan. Bland talarne i denna riktning an: .eckna vi för öfrigt brr Silfverstolpe, Hammarberg och frih. Åkerhjelm, hvilka i likhet med flere andra framhöllo huru en rationel skogshushäållning omöjligen kan komma till stånd, så länge den ena grannen eger att nästan saklöst: omintetgöra frukten af den andres arbete för befordrande af skogens iterväxt. Genom votering blef emellertid utskottets hemställan oförändradt bifallen med 95 röster mot 53. som afgäfvos för återremiss i ofvan angifoa ändamkl, med hvars uppnående således tills vidare måste anstå, Den äterstående delen af förmiddagens sammanträde har Andra kammaren egnat åt behandlingen af det konstitutionsutskottets utlåtande som afstyrker hr Nils Hanssons motion om tillerkännande af arvoden äfven åt Första kammarens ledamöter samt förändringar i vilkoren för valrätt och valbarhet till båda kamrarne. Då genom Första kammarens bifall till utlåtandet frågan redan var för denna riksdag förfallen och för öfrigt väl knappast någon enda ledamot, som aldrig så litet känner förhållandena, lärer göra sig någon illusion med afseende ä möjligheten att på ganska lång tid ännu någon del af motionärens förslag har utsigt till framgång, måste den långvariga debatten i ämnet betraktas såsom temligen ofruktbar och endast åtyftande att bereda de respektive talarne tillfälle att framlägga sina åsigter i ämnet. Man fick sålunda tillfälle höra icke blott motionären utan äfven hrr Uhr, Hjelm, Jöns Pehrsson, Danielsson, Ola Jönsson i Kungshult, Johan Jönsson ochl: Törnfelt, uttala sina sympatier för reformer i den riktning motionären åsyftade, och hr v. Schoultz omförmäla de sympatier för valrättens utsträckning som förefinnes inom arbetareföreningarne, under det hrr Dickson och Huss föravarade utskottets betänkande och motsatte sig ändringar, som skulle helt och hället rubba grundvalarne för den ännu så kort tid tillämpade nya författningen. Hr Ehrenborg Bter förklarade sig väl vilja vara med om att åstadkomma en sådan förSi Oomp sm mos mH5s ss Rn 5 r— — RR CE VI ke mn ch ot ot bot be bd bn nt fr JV IR bete NR vf BN ER rr RS ön UR ändring af bestämmelserna rörande valrät:. ten till Första kammaren, att egendomsbesittning och inkomst af kapital och arbete finge sammanräknas vid bestämmande afl valbarhets-qvalifikationerna till Första kammaren, men deremot icke om någon nedsätt-. ning af census för valrätt till Andra kammaren, Alla streck vore newligen lika godtyckliga, hvarför, då en förändring en gång skall ske, valrätten bör utsträckas till alla som ega kommunal rösträtt — ett yttrande, l som frän hr Olg Jönssons sida framkallade l den såsom oss synes icke alldeles opåkallade anmärkpingen, att det vore myeket brå alt visa sig så liberal, mena attreformen dervid icke mycket främjades, De talare, som gillade motionens syfte, hade förenat sig i y kande om återremiss, men vid votering blef det afstyrkande betänkandet godkändt med 75 röster mot 74, hvilka senare afgåfvos för återremissen. Det förtjenar för öfrigt från denna förhandling autecknas den ovanliga tilldragelsen att en kammarens ledamot blef på sätt. och vis kallad till ordningen. Då nemligen br Danielsson hade i aitt yttrande tillätit sig förolämpande och opassände uttryck om ea annan ledamot, hr Pickton, mod anled: ning af de åsigter depna uttalat, fann sig nemligen vice talmannen, som vid tillfället förde ordet, föranlåten erinra hr Danielsson : om stadgandet i 52 2 riksdagsordningen, att ingen må tillåta sig personligen förolämpande uttryck. Vi tro att erinringen am tillvaron af detta stadgande igke blott vid detta tillfälle var ganska väl på sin plats, utan att den fungerande talmannen genom att lemna deusamma fullgjorde en pligt, som väl kan anses hafva vid ätskilliga tillfällen under riksdagarnes lopp blitvit äsidosatt. meddelar, att den nya lagen angående val till riksrådet i cisleithanska Österrike at kejsaren blifvit sanktionerad. Ett tillkännagifvande härom har gjorts af konseljpresidenten Auersperg vid ett sammanträde af Ett i natt ankommet telegram från 2

4 april 1873, sida 2

Thumbnail