men detta tillbakavisades bestämdt af hertig Wilhelm. Det har alltid varit denne sist nämndes önskan att kronprinsen af Hanno ver skulle blifva hans efterträdare. I franska nationalförsamlinger har frågan om Lyons municipalförfattning såsom man kunde vänta, föranledt ytterst stormiga debatter. Om innehållet af dessa diskussioner är man ännu okunnig, och om församlingen ännu kommit till något resul tat rörande denna fråga, vet man äfven så litet. Det närmaste resultatet blef att Grevy. till följd af det övermodiga och hänsynslösa sätt, hvarpå en del medlemmar af högern uppträdde och majoritetens likgiltighet för be ifrandet af denna kränkning af den parla mentariska anständigheten, fann sig föranlåten att nedlägga sin befattning såsom na tionalförsamlingens president, en befattning som han under hela den tid, den nuvarande församligen fungerat, skött med en modera tion och opartiskhet, som tillvånnit honom Palla partiers erkännande. De omständigheter, under hvilka denna kris egde rum, voro, så vidt man kan sluta af de korta ameådelanden, vi hittills genom telegrafen erhållit, följande: Diskussionen vid sammanrträdet den 31 Mars blef mycket het. Gränsorna för det parlamentariskt passande öfverskredos. Hertig de Grammont kallides till ordningen af presidenten, men efte kom icke hans tillsägelse. Då Grevy ick: kunde göra sig ktlydd, förklarade han, att då församlingen icke bättre ville iakttaga sin värdighet, återstod för honom evdast en utväg, nemligen att upplösa sammanträdet. Derefter tillkännagaf Grevy att han nedlade sin befattning. Deputerade af alla partier sökte förgäfves förmå honom att afstå från sitt beslut. Vi det nya val, som anställdes den 1 dennes omvaldes han emellertid med 349 röster mot 231, hvilka tillföllo Buffet. Såsom man af ett i natt ankommet telegram finner, har Grövy likväl definitivt vägrat att mottaga detta uppdrag. Det påstås, att antingen Martel eller Perier pakall ha störssa utsigten att blifva hans eterträdare. Under det Remusats kandidatur för Paris Afrigt förordas at Journal des Debats, Temps och Opinion nationale och lika ifiigt bekämpas al Republique frangaise och i allmänhet af den radikalt republikanska pressen, gär Sigcle en medelväg. Denna tidning anser, att Remusat: plats icke är ien församling, som skall försvinna, utan fastmera i den, som skall efterträda henne, och hvilkens uppgift det akall blifva att gruvdlägga republikaneka institationer. Utrikesminigsterns patriotism och öfverlägsna intelligens skoia der finna en ny uppgift att fylla, och Paris tacksamhet skall den dag, då den franska hufvudstaden uppgör sin lista för valen till nästa församling, icke glömma den förtjentaste och aktningsvärdaste af Thiers medbjelpares. Den bekante skriftställaren och moderate republikanen Vacherot, hvil ken är en af mairerne i Paris, har skrifvit eti bref, i hvilket han varmt förordar R musats kandidatur. Under det denna pole mik fortgår, vet man ännu icke med säkerhet, hurgvida Remusat antager kandidaturen. I samtal med sina kolleger skall han ha förklarat, att han endast ville mottaga ett mandat, som erbjöds honom af de republifanska valkomit6erna; så motbjudande var det för honom att af valmänpen anses för en officiel kandidat. Vid ett möte af den republikanska venstern d 30 tillkännagats, att underskrifterna på petitionerna om nationalförsamlingens upplösning uppgiogo till 590,000. Derefter beslöts, att man skulle söka få bebandlingen af wunicipallagen för Lyon sppskjuten till dess ett nytt förelag till en allmän muvicipallag blifvit framstäldt. Detta uppskof lyckades venstern, såsom bekant är, icke utverka. För närvarande befinna sig i Mazasfängelset 14 personer, som äro anklagade för delaktighet i ett hemligt revolutionärt sill skap, kalladtla Charbonnerie, hvilket skall ha 30,000: medlemmar i södra Frankrike, Sällskapet lär redan ha bestått i två må nader, Om den festmåltid lordimayorn i Londor nyligen gifvit för mayors från provinserna meddela de utländska tidningarna åtskilliga detaljer. Omkring 300 gäster voro inbjudna, bland hvilka omkrivg 200 mayors och en del medlemmar af diplomatiska kåren samt flere af ministrarne. Förata skålen utbragteg naturligtvis för drottningen, den andra för armen och fottan. För skålen för diplomatieka kbren tackade franska sändebudet, grefve Harcourt På skälen för mi nistrarne svarade Gladstone, hvilken vid detta tillfälle yttrade sig i anledning af den nu öfverståndna ministerkrisen, Vi hafalit, sade han, men åter rest oss, och vi blygas icke derför. Ehurg yi icke lyckats gifva Irland ett stort nationelt universi tet, skall dock historien visa, att principen för detta universitet är orubblig.I fråga om det sätt, bvarpå han äter tillträdt makten, förklarade (Gladstone, att det var den gamla ministerens pligt att äter öfvertaga den plats, som andra för ögonblicket förklarade sig vara ur stånd att intaga, Jag vet icke, tillade han, om den nuvarande regeringen bör betraktas såsom ny eller gammal; men i hvad fall som helst skall hort vid första tillfälle rätta sig efter landets önskvingar. I Spanien fortgår striden mot carlisterne, utan att, såvidt man hittills erfarit, republikens armå6sr Jyckats tillkämpa sig några afgörande fördelar. Regeringen tyckes emellertid vilja uppbjuda all sin kraft för att undertrycka insurrektionen. Som vi förut omnämut är hon genom ett af cortes omedelbart före deras upplösning fattadt beslut befullmäktigad att bilda 80 bataljoner republikanske fiivillige på 5600 man hvardera. Men icke nog härmed, Hon är äfven besluten att, om så kräfves, uppbåda landstormen, Ett svårt hinder för ett energiskt krigförande rot insurgenterne är, som det vill synas — utom den anda af oro och stygellöshet som vunnit insteg bland trupperna — den betryckta finensställvingen. Finansministern Tatan Jär ba yttrat, att finangerna befinna sig i ett högst bekiagansvärdt tillstånd, och att republiken icke Tan haharraka aitnatlonen am icke ener-!