Aftonbladet – 3 april 1873, sida 3

latt efter en gemensamt grundläggande ur dervisning i de lägre klasserna till det om fång, gom omständigheterna medgifva, se jdermera i de högre klasserna fritt val lem nas mellan olika ämnen eller olika gruppe af ämnen, så att de, som vilja hafva under fvisning inom en viss grupp, kunna få denn god och grundlig utan för själ och krop Iförderflig öfveransträngning. Att deifölj häref mäste nöja sig med ett mindre måt af insigt uti ett annat ämne eller inom el annan grupp af ämnen, är en oafvislig följ af den lag, som gäller för skolan lika vä som för alla andra förhållanden i lifvet, at då hela min arbetskraft tages i anspråk ut en riktning, jag tills vidare måste lemn: hvarje annan å sido, så vidt jag skall hafv: någon framgång i mitt förehafvande. I följ af denna vår åsigt om nödvändigheten a ämnenas gruppering och arbetets fördelning på det högre stadiet, såvidt man ej skal nödgas från läroverket utesluta ämnen hvilka dock icke utan stor skada derifrår kunna aflägsnas, äro vi så långt ifrån at instämma i naturhistoriska sällskapets miss nöje dermed, att regeringen, som i sin un dervisningsplan lemnat tillfälle till grund ligt studiom af naturalhistorien för ynglin gar å latinlinien, hvilka sådant önska, dock jemväl tillåtit andra ynglingar att få under visning i ett annat ämne, som de anse vara för sig vigtigare, att vi tvärtom skulle vilja framhäölla regeringens förslag i denna del säsom särskildt. förtjenstfullt och innebärande ett väl beräknadt steg i den riktning mot en större frihet i undervisningen, som torde blifva ännu mera nödvändig, i samma män som nya ämnen tränga sig in i skolorna och anspråken på förökad undervisningstid för hvarje särskildt växa. Man skall kanske avmärka, att då härigenom flera linier uppstå med anspråk på olika wundervisning, sådant skall göra en fast och bestämd undervisningsplan vid läroverket omöjlig och betydligt försvåra upprätthållandet af disciplinen bland lärjungarne; och det må gerna medgifvas att de försök, som hittills blifvit gjorda i denna riktning, ej utfallit rätt väl. 1856 års skolstadga, som medgaf gex olika kombinationer af undervisningsämnen efter hvarje lärjunges fria val, vilja vi visst icke rekommendera till återupptagande. Genom stadgan af 1859 inskränktes linierna till 2, men genom 1865 och 1869 ärs än dringar infördes åter en tredje linie genom den:då meögifna rättigheten till befrielse från grekiska språket. Redan de 2 linierna hade vållat olägenheter, och ännu mer blef detta fallet, sedan den 3:dje linien uppstod. Men olägenbeterna härrörde icke deraf, att 2 eller flera undervisningslinier funnos, utan derifrån att lärarnes antal icke var beräknadt för en-pä detta sätt fördelad undervisning. Lärarekrafterna, som voro otillräckliga att upprätthålla undervisningen på 2 linier, blefvo det än mera, sedan en tredje inie infördes utan att lärareantalet ökades. För undervisningens uppehållande måste man 1å tillgripa den mycket klandrade, men ännu nycket anlitade, onndgängliga utvägen att efter vexlande omständigheter delvis samnanslå olika klasser och linier till gemensam undervisning, och dermed fick ordningen och planmessigheten en svär stöt. I regeringens nuvarande förslag äro sådana oläzenheter förebyggda, i det att normalstaten synes vara n ggrannt afpassad efter undervisningens behof, och i följd häraf är det icke att befara, att de 3 linierna, der de innas vid samma läroverk, skola våila nå zot hinder för .uppehållande af inre och yttre ordning. Vi hafva varit i tillfälle att se äroverk i utlandet, vid hvilka undervisninsen varit fördelad i flera linier, än hos oss ör närvarande är i fråga, utan att sådant rållat den minsta oreda. Ett vilkor för nöjligheten att under sådana förhållanden tppnä ett godt resultat är att de olika gruperna uti sådana ämnen, i hvilka de icke rafva fullständigt gemensam undervisning, iro i undervisningen helt och hållet åtskilda, och detta vilkor är i regeringens nuifråga varande plan uppfylåt. Vi hafva i det föregående sagt, att den nom naturhistoriska sällskapet i Stockholm ittalade åsigt, som föranledt vår uppsats, wufvudsakligen grundar sig på ett missförstånd, i det att mav föreställt sig, att nauralhistorien skulle enligt regeringens förlag uteslutas ur 4:de och 5:te klasserna. Jadanrödjer man detta missförstånd och vinrar man sig den stora fördelen af nauralhistoriens fortsättande ända till afgångsxamen på linien B, så lär man ej kunna eka, att detta ämne i regeringens underrisningsplan blifvit väl tillgodosedt och i jelfva verket kommit i en långt fördetaktiare ställning, än det nu innehar. Huarnrida detta ämnes införande å realliniens öfrersta klasser, hvilket sällskapet anser önskigt, skulle till förmån för undervisningen det hela kunna ske, lemna vi oafgjordt, nen deremot måste vi på det bestämdastel estrida lämpligheten af sällskapets förslag tt vilja påtvinga alla lärjungar å latin inien studiet af naturalhistorien, då sådant cke kan ske utan väsentlig inskränkning eller, ullständig nteslutning från läroverket af nn. ervisning i andra ämnen, hvilka för en viss binadsriktning äro fullt lika nödvändiga, . om naturalbistorien kan vara för en annan, ch vi ställa oss i denna fråga utan tvekan : å regeringens sida, som i sin undervis. ! ingsplan för latinlinien lemnat rum för ett tförligare studium af naturalbistorien, men. erjemte beredt tillfälle för dem, som sådant, nska, ati vid läroverken lägga en god grund ör klassisk bildning, RESTEN IE 4