Aftonbladet – 1 april 1873, sida 3

Mu BLlallne VUJUI, I UVILKA UC INULVIUU SIA dl lagen blifvit hållna utaf skoloch examens ordningar. ) På intet område är det väl så farligt at släppa ensidiga teoretici till väldet och lemn: lagstiftningen i händerna på personer med kenseqventa, sammanhängande reglemente ringssystem i ordning att använda på verk ligheten, som här inom undervisningens om. räde, Det gemensamma felet hos alla dylika system, är att man gjort upp för sig et! visst ideal af en menniska och sedan med konstlade medel vill bilda ungdomen efter detta ideal. Men idealet är olika för olika lagstiftare och för olika tider och så händer det att man våldför naturen och kränker in dividens heligaste och första rätt att få blifva just det, som naturen utaf hans för honom Jegendomliga anlag forårat, och detta derför jatt lagstiftaren fått klart för sig, att en -Jnormal menniska bör vara just på ett visst sätt, som han har reda på,, och att han ön skar att undervisningen skall bilda alla men.Jniskor efter just denna norm. Att hela vår lagstiftning uti undervisI ningsfrågan, såväl på dess lägre som dess högsta stadium, är dikterad af en dylik uppfattning, att alla menniskors bildning bör stöpas uti samma form, är icke svårt att se. I Hvilken denna högsta norm för all bildning anses vara, framgår tydligt ur sjelfva lagstiftningen, ty till all olycka herskar uti densamma den fullständigaste konseqvens. Man har för öfrigt vid flere tillfällen, särgkildt på läraremöten, hört densamma utförligt framställas och försvaras. Mau utgår från den riktiga förutsättningen, att hos hvarje menniska finnes anlag för all möjlig kunskap. Men härutaf drager man den egendomliga slutsats, att alla dessa olika anlag böra harmoniskt utbildas, så att icke det ena får utvecklas på det andras bekostad, utan hvart och ett skall få sin fulla rätt gentemot alla de öfriga. På detta sätt och endast på detta sätt skall en harmonisk och normal och riktigt mensklig menniska först kunna erhållas. I skolan skola derför alla hufvudriktningar af menskligt vetande vara representerade, icke så som skulle härigenom ät eleverna lemnas tillfälle att välja, hvad som bäst passade för hvars och ens olika begåfning, utan derför att eleven för att blifva en bildad menniska måste ha utbildat sin intelligens uti alla de föreskrifna riktningarne. När nu detta vederbörligen skett, då ger man honom ett mogenhetsbetyg, ett betyg efter en viss graderad skala, som skall intyga den allmänna mogenhet hans intelligens erhållit under skolans dressyr. Så släpper man då den unge mannen till universitetet vid ena uppnådd ålder af, om viicke misstaga oss, i medeltal öfver 21 år. Man skulle nu kunna tro, att, då han erhållit sitt mogenhetsbetyg, det officiella intyget derom, att han uti intellektuelt afseende är riktigt mogen, hans mognad också borde vara nog stor, för att han nu med den ungdomens energi, som han lyckats rädda undan skoltvångets inflytande, borde kunna egna sig åt de speciella studier, som äro behöfliga för hans framtida verksamhet. Men så är långt ifrån att vara fallet. I skolan var han ännu för ung, för att man skulle kunnat meddela honom all den kunskap, som för hans harmoni är nödvändig; dels har man icke kunnat hinna med allt det behöfliga, dels finnes åtskillig kunskap, som till sin natur är för abstrakt, för att rätt väl kunna gifvas vid annat än en mera mogen ålder. Han måste derför ännu länge vänta, flere eller färre år, innan kan får studera det han anser sig behöfva och särskildt önskar lära, Han måste först undergå en förnyad mogenhetspröfning, denna gång inför filosofiska fakulteten vid univer-! sitetet, och alltefter det lefnadskall han er-l nar välja, uppträder mogenhetspröfningen under något af de nya namnen: filosofie kandidatexamen, juridico-filosofisk examen, medicofilosofisk examen eller preliminärexamen för hofrättsoch kansliexamina. Då han nu ändtligen tagit sin preliminärexamen, då är han färdig, då är han harmonisk, då är han en sund och sann menniska, och då bör man ej längre behöfya vara orolig för att han i följd af någon öfverdrifven orginel begåfning går och vänder upp och ned på en gång faststälda förhållanden, eller rör upp himmel och jord för att kunna föra in någon ny id6 uti verlden. Specialstudierna böra nu ej längre kunnal vara farliga för honom, Hans ungdoms varma hänförelse har blif-. vit vederbörligen moderead till en passande ljumhet. Den förträffliga, omsorgsfull tutförda, harmuniska preparering, hans själ under så många år varit underkastad, har nött ut dess ädlaste strängar och har alldeles bortsopat den farliga lust, han måbända af naturen egde, att låta sin tanke tränga fram ända till premisserna för den kunskap han söker och öfvervägande begrunda dessas sanning. Nu skall han nog låta sig nöja med resultaterna äfven inom specialstudierna och med tacksamhet ta emot dessa så som den faderliga styrelse, som förut så huldt. öfvervakat hans andliga utveckling, en gång måhända behagar föreskrifva att de skola lemnas bonom. Systemet är ju ganska väl utfunderadt; det felas bara en sak och det är, att det! naturligtvis är mycket svårt att skaffa sig garanti för att hela denna mängd af harmonisk kunskap verkligen blifvit så väl inlärd, att den sitter qvar för lifvet och, under hela framtidens verksamhet, finnes som en fast grund att bygga på. Det kan omöjligen förekommas, att åtskilliga examinatorer ofta bli lurade, så att de taga en på några dagar erhållen minneskunskap för en ordentligt, på det föreskrifna sättet, innött lärdom och att således efter någon tid hela den konstrikt väfda kedjan af harmoniskt sammanhängande kunskap faller sönder, derigenom att någon länk icke blifvit riktigt ifogad. Dessutom är menniskans sanna lif framåtskridande, och det är således icke nog att ha inhemtat en gäng för alla sitt bestämda qvantum af humaniora, staten bör ha någon säkerhet för att dess embetsmän också oafbrutet gå framåt i den riktning, skollagstiftningen angifvit såsom den enda,i rätta. oh Vid tiden för m,nublikationen af dan nval; nr rt Ar Fe