Aftonbladet – 31 mars 1873, sida 3

, vidare atises Yara för honom ett fallkomigt fråm: I mande ämne. Hans försök att inblanda sig uti riksdagens angelägenheter måste ha sin ad i ett öfverdrifvet sjelfförtroendeoch vore lika obehörigt och oförsvarligt, som det vore oförsi; igt af br Key att åberopa sådana auktoriteter. Pal. trodde ået vara bästatt stoppa dylika telegram i . fickan och gömma dem i några år för att se derniera taga fram dem såsom prof på antiqverade åsigter. Då man velat påstå, att det vore oegentligt att . Ibygga trärbanan smalmen stambanan bredspåa Irig, måste tal. erinra, att den förra ingalunda vore att anse såsom en bibana till den senare, s utan vore den tvärtom en helt och hållet friståfende transitobana, hvadan tal. yrkade bifall till utskottets hemställan i oförändradt skick. Hr Per Olsson från Helsingborg redogjorde ; för huru inom statsutskottet alla vari ense om det rättvisa och billiga uti, att nu utsträcka a 1 !U r stambanan till Norrland. Kom så frågan om sjelfva byggnadssättet och då måste utskottet helt naturligt hålla sig till K. M:ts proposition och Ide uttalanden, som finnas i det vid densamma p fogade statsrådsprotokoll. Hade deri framhållits Iden åsigt, att stambanan borde erhålla tung öfI rerbyggnad, skulle regeringens framställning visst i icke hafva blifvit af utskottet godkänd, men då . J endast lätt öfverbyggnad blifvit ifrågasatt och då man fann, att skilnaden i anläggningskost j nad skulle för hela banans längd uppgå till endast 472,000 rdr. ansåg man sig icke, i betrak; Itande af den olika trafikförmågan, kunna föreslå jen smalspårig bana. Hvad jernvägsstyrelsens be räkningar beträffade, måste utskottet så mycket hellre anse dem exakta, som de grunda sig på I detaljerade undersökningar, och denna åsigt vann i Istöd deraf, att kostnadsförslaget utvisar, huru Jenda skilnaden består i en något bredare banI vall. Tal. trodde derför, att den, som vågarbestrida byggnadsstyrelsens uppgifter, icke satt sig så in i frågan, som utskottet måst göra. Dess.Iutom borde man taga i betraktande, att banan blir så byggd, att den, i händelse trakens tills l växt det fordrar, kan med minsta möjliga kostnad förändras, och erfarenheten hade tills dato lärt, att äfven de djerfvaste förhoppningar i den vägen, blifvit öfverträffade. Hvad anginge hr Keys påstående, att man till en kommande riksdag kunde vänta förslag om att göra banan med tung öfverbyggnad, så kunde lju med samma fog antagas, att, om dennu beslutes I smalspårig, ändring äfven härutinnan skall ifrågasättas vid nästa riksdag. Tal. trodde dock licke, att regeringen skall göra sig skyldig till ett sådant vankelmod. I fråga om Jemtländingarnes understöd af 900.000 rdr, ansåg tal det Ticke vara skäl att mottaga det på annat sätt än I det blifvit af dem sjelfva erbjudet, d. v.s. såsom ren gåfva, och yrkade han derför bifall till utskottets hemställan oförändrad. Hr Liss Olof Larsson bemötte åtskilligt af hvad hr Key anfört, samt instämde med hr P. Olsson. Hr von Schoultz slöt med att, såväl af klimatiska som strategiska skäl, yrka banans byggande bredspårig. Hr Jöns Rundbäck ville bifalla utskottets förslag med den skilnad ätt ordet smalspårig i fråga om tvärbanan måtte utgå. på det regeringen derigenom måtte beredas tillfälle, att härutinnan än vidare pröfva. sh Hr Lyttkens ansåg det ännu vara för tidigt ati besluta rörande byggnadssättet, då man i alla fall icke kommer att börja arbetet förr än 1876 och innan dess många nya uppfinningar inom ingeniörsvetenskapen torde vara att förvänta. Norrländingarne kunde dessutom gerna finna sig uti att få en bana efter det billigare systemet. Då emellertid, summan i fråga icke belöpte sig till mera än 200,000 rår, ville tal. icke motsätta sig att densamma ställes till K. M:ts disposition i och för vidtagande af undersökningar för jernrvägsbyggnader: Hr Åstrand yrkade bifall till utskottets förslag, men skulle ansett det lyckligt, om äfven tvärbanan och i sammanhang dermed Throndhjemsbanan, blefve bredspåriga. Hrr Hans Larsson, Berggren, P. Nilson i Espö och Heggström talade, på grund af redan anförda skäl, för; bifall till statsutskottets förslag. År Ifvarson vidhöll de åsigter han uttalat i sin reservation och tillade, att han hade hoppats, att riksdagen änau någon tid skulle få vara 3 fred för jernvägsfrågor. Det vore förhastadt, att redan nu bestämma spårvidden, synnerligast som undersökningarna för banan ännu äro högst ofullständiga. Tal. hemställde derför att kammaren måtte besluta, att, med afslag åK.M:ts proposition och utskottets förslag, 200,000 rdr ställes till K. M:ts disposition under år 1874 för bestridande af undersökningskostmader för jernvägsbyggnadstöretag.. . kal x C.A. Jönsson instämde med sistnämnde alare. Hr Ola Andersson i Nordanå ansåg det vådligt att, då meningarna om det ena eller andra byggnadssättets fördelar ännu äro så litet stadgade, i detta hänseende fatta beslut. Deremot ville tal. att kammaren skulle besluta att de föreslagna jernvägarne skola by; , och attför vidare undersökning af de föreslagna jernvägarne måtte anvisas ett belopp af 200,000 rår. Statsrådet Bergström förklarade orsaken hvarför planen för Upsala—Storviksbanan måst förändras, vara den, att denna bana afsåg attsammanbinda tvenne system af banor med tung öfverbyggnad. Här vore dock förhållandet helt annorlunda. Tal. framlade derefter en beräkning öfver den sannolika trafiken på den blifyande bandelen, hvaraf framgick att den omöjligen skulle kunna besörjags medelst ensmalspårig bana. Dertill kommer att skogens produkter icke tåla vid omlastning, såsom fallet är med en hel, mängd annat gods. Frågan om de smalspåriga bantornas fördelar och olägenheter hade inom vårt land vutnit en så pass nilsvindig utredning. att densamma blifvit uppmärksammad äfven af främmande länder. Det vore då ice nog med att, såsom hr Key gjort, helt enkelt förneka tillförlitligheten af jernvägsstyrelsens kalkyler. utan man måste komma med motberäkuingar och visa, att de verkligen icke hålla streck. Icke heller egde man rätt att påstå, det de na föreslagna jernvägarne icke varit föremål för grundlig undersökning, ty en fullständig sådan bade blifvit verkställd och detaljerade unndersökningar i enlighet dermed upprättade. Under sådana förhål länden kunde tal. icke finna något skäl, hvarför frågan su skulle undanskjutas. Sverige hade att i Norrland eröfra mera än ett Finland. Eröfrinen vore redan på 20 väg och tal. kunde då cke finna något skäl. hvarför man skulle tills vidare inställa den. Hvad hr Keys antagande, att regeringen skulle hafva för afsigt att föra representationen bakom ljuset med sitt förslag om den lätta öfverbyggnaden, beträffade, fann hr statsrådet ett sådant antagande icke allenast helt och hållet obefogadt, utan äfven mindre lojalt. Hrr Danielsson och And. Johansson instämde med hr Key, hvaremot hrr Casparsson, ickson, Hegermarck, Per Nilsson från Norrbottens län, Treffenberg, C: A. Larsson, Nils Larsson . i Tullus och Joh. Eric Johansson yttrade sij för bifall till utskottets förslag, ntan att doci dervid åberopa andra skäl än de redan kända. För kammarens beslut i frågan hafva vi förut i tidningen redogjort. (Insändt.) Lagberedning eller lagbyrå? I likhet med en stor del af represeutationen anse vi lagstiftningsverket vara en öm milhandg mäamn mfmtlans nl Hå una frutiant