Aftonbladet – 31 mars 1873, sida 2

inte säga hvad. Men en sanning är, att vi ej ega några verkliga sorger, och det är väl derföre som vi ha så godt tillfälle att syssla med de inbillade. Gifve Gud att aldrig de verkliga må komma på vär lott — att inte äfven vi må hafva att dricka den kalk, som vår moder för två år sedan måste föra till sina läppar! Ja, den var bitter men helsosam för oss och så kan den äfven bli för eder. Men låt inga dystra aningar nu störa vår glada julfrid. Han lefver, Han älskar, Han styr; och allt är godt, ty vi äro Hans och Han är vår. Då Emerson log ät er engelsmän, sade Stangrave, för eder tro på Gamla testamentet, begrep han inte att deruti ligger grunden till er djupa religiositet, liksom att denna är roten till all er storhet. Det är denna tro på Guds närvaro i kristendomen och att Han styr land och rike, som i hundratal af år har vidmaktbållit frid och sä kerhet för eder, under ett långsamt fortskridande från ett godt till ett bättre. Hos er äro inte förbättringarna nya lappar, konstrikt fästade på en gammal klädnad; de äro friska, starka plantor som uppväxa ur den gamla, kraftfulla jordmånen, liksom Englands ekar, som i nya, lefvande skott skjuta upp ur en tusenårig jord. Håll! vi äro nog sjelfkära redan, bäste vän, inföll den lille artisten, utan ert lysande loftal. Men allvarsamt taladt, ligger det sanning i edra ord. En bättre anda har verkligen uppstått ibland oss och detta sedan längre tillbaka, än för två år sedan. Jag är väl bekant med denna del af landet, alltifrån 1846—48, och sedan dess kan jag intyga att en anda af sjelfreform har vaknat i månget sinne som jag ansåg ytterligt lättsinnigt och ytligt, Inom hvarje klass