Motiveringen till det lagförslag om franska armåns reorganisation, som nyligen blifvit förelagdt nationalförsamlingen, innehåller åtskilligt af allmänt intresze, på samma gång man derigenom erhåller en klar uppfattning af den franska regeringens ståndpunkt i denna ytterst vigtiga fråga. , Motiveringen, hvilken är utmärkt väl skrifven och anses till en del härröra från Thiers egen hand, yttrar bland annat följande: Man måste först skilja mellan den aktiva och territoriella armån, Den aktiva armån är bestämd för de stora, defensiva rörelserna och. bildas af det yngsta, kraftigaste och bäst inöfvade manskapet. Den territoriella armåön skall utgöra regerven och särskildt besätta fästningarna; det bildas af det äldre manskapet, som mindre egnar sig för förflyttning, men i farans ögonblick är i stånd att offra sig för fosterlandets väl. Dessa båda armåsr, som äro olika till antal och hafva olika militärbastämmelse, kunna utan någon öfverdritt anslås till omkring 1!,2 million, hvaraf 1 million kommer på den aktiva armån (deyoterpa inbegripna), 4 3 500,000 man på reserven, Fn aktiv årmåg på omkring 1 million soldater, som sänder en större eller mindre truppstyrka i elden, i måna gom. den blir mer eller mindre väl ledd. och som vidare kan stödja sig på en duglig reserv, hviiken bevakar fästningarne och betägker den i ryggon, är alldeles tillräcklig för ävarjo förnuftigt planlagåt och med förständ fördt krig. Det egentliga problemet består sålunda icke uti att komma öfver detta tal, utan att kunna ha det i krigstid. Om en dylik krigsmakt ständigt hålles fulltalig, skall den i sanning vara tillräcklig för det längvarigaste och mest hård.