Aftonbladet – 29 mars 1873, sida 2

sätt, som bättre än det sist verkställda kommer att motsvara de förhoppningar, man gör sig på reformer inom det kyrkliga området. Då man emellertid icke vägade hoppas att Första kammaren nu skulle biträda motionerna, förenade sig motionärerna om det af br Sven Nilsson i Efveröd framställda förslaget, att riksdagen skulle ingå till K. M:t med anhållan, att K. M:t täcktes låta utarbeta förslag till en förändring i nu gällande kyrkomötesförordning i öfverensstäm melse med motivernas syfte. De talare, som yttrade sig i denna riktning, voro, förutom de redan nämnde, hrr Lamberg, Gu staf Jonsson, Jonas Andersson i Häckenäs, Nils Pettersson, C. A. Larsson, Törnfelt och 0. B. Olsson. För afslag å motionen talade först hr Alb. Staaf,sedermera kraftigt understödd atfhr Carlen. De framköllo huru kyrkomötet ännu vore en allt för ung iastitution för att man skulle kunna bilda sig ett säkert omdöme om dess fel eller förtjenster. Icke heller lärde erfarenheten från det första kyrkomötet, att den ifrågasatta förändringen skulle vara af behofvet påkallad. Under sädana förhållanåen och dä sjelfva kyrkolagen för närvarande är under omarbetning, ansågo de det vara mindre välbetänkt att föreslå partiella förändringar i denna gren ef lagstiftningen, 2ynnerligast då de äro af den genomgripande beskaffenhet, att de komme att ombilda just en del a? den lagstiftande makten. Läroständet skuile med all säkerhet derigenom blifva i väsentlig grad undanträngdt ur kyrkomötet, men der, om någonsin, kräfva frågornas behandling vetenskaplig bildning och praktisk erfarenhet. Hr Carl6ea uttalade särskildt den farhögan, att ifali förslaget ginge igenom, någon af dessa bredvid, för att icke säga utom kyrkan stående institationer, exempelvis Evangeliska fosterlandsstiltelsen, skulle taga makten om hand och representera majoritetea inom det svenska kyrkomötet. Utan att vilja påstå, att något bestämdt ondt deraf akalle följa, ville dock tal icke för sin del bidraga att öka denna institttions redan nu betydliga makt. Förvånande föreföll det honom ock, att personer, som varit med om representationsförändringen, då man gaf pre: sterskapet i ersättning för den uppoffring ået gjorde en särskild representation i kyrkomötet, nu voro sinnade att göra intrång i denna reprosentation. För öfrigt torde det i detta fall vara mest grannlaga att låta kyrkomötet sjelf framstilla de ändriagsförslag, hvartill omständigheterna möjligen framdeles kunna gifva anledniag. Af hr Kolmodin blef ett förmedlingsförslag framstäldt, i det äfven han föreslog en skrifvelse till K. M:timotionens syfte, dock med den skilnad, att ingen ändring måtte göras i nuvarande bestämmelser rörande valsättet. Hr Carlens fruktan för Evangeliska fosterlandsstiftelsens inflytanda på valen fann dock tal. alldeles ogrendad likasom hans farhågor att göra några ändrivgar i den nya iustitutionen, synuerligast hvad representanternas antal beträffade, ty här gällde det mera än annorstädes att lita hvarje del at landet blifva representerad. Samma åsigter delades af hrr Ehrenborg och Westerdahl samt i hufvudsaklig del äfven af hr Lyth. Hr Königsfeldt ville deremot biträda motionerna endast i hvad de afsågo förändring rörande tiden för kyrkomötes sammankal lande samt utsträckande af valrätt och valbarhet äfven till obefordrad men inom kyrkan tjenstberättigad prestman. Då kontrapropositionen skulle bestämmas, måste votering anställas, hvarigenom hr Sven Nilssons skrifvelseförslag segrade med 83 röster mot 80, som afgåfvos för hr Kolmodins. Slutligen har, vid behandlingen at lagutskottets utlåtande i anledning af väckta motioner om ändringar i gällande legostadga, våra kamrar befannit sig, så vidt vi kunna erinra oss för första gången, inför samtidens stora problem: ordnandet af för håliandet mellan arbetare och arbetsgifvare. Då resultatet i båda kamrarne blef äterremiss af lagutskottets utlätande och frägan sålunda ännu är en öppen fråga, anse vi oas böra något fullständigare än som kunde ske uu efter de till sent på e. m. fortsatta förhandlingarne redogöra för företeelserna under de förda debatterna, till hvilka vi således med första skola återkomma. I dagens plena aflzmnades genom statsrådet Wecern följande k. propositioner: 1:0) med förslag till förordning angående verkställighet i vissa fall af straff, ädömdt genom icke-laga kraftvunnet utslag; 2:0) om antagande af en förfuttniog angående utsträckt tillämpning af straffarbetes verkställande i eurum; 3:0) om antagande af ett förslag till förordning om beskattving af hvitbetssockertillverkningen i riket; 4:0) om meådelande af en bestämmelse rörande förvaltningen af skogar, tillhörande militieboställen, som för löningsfondernas räkning utarrenderas; 5:0) om pension å allmänna indragningsstaten för förre häradsskrifvaren H. Larsson; 6:0) om eftergift af ett delegarne i sterbhuset efter båtföraren And. Andersson i Styrsö-Tången ädömdt belopp; S 7:0) om anvisande af medel till bestridande af utgilterna för K. M:ts kröning, samt 8:0) om anvisande ä första hufvadtiteln af ett anslag för H. K. H. hertiginnan af Dalarno och om betäckande af de utgifter, som föranledts af H. K. H. hertigens af Dalarne frånfälle, — Till fullmäktig i riksgäldskontoret