Aftonbladet – 29 mars 1873, sida 2

STOCKIHULM den 29 Mars. I förxiidagens sammant förekom en af de frögor, som, hvarje rikadag äterkommande, ständigt plägar gifva anledning till skarpa meningsbrytniagar, nemligen den om banukovinstens användande. Denna gäng eflopp dock frågan särdeles lätt, åtminstone i Andra kammaren, hvarest utan votering eller någon nämnvärd diskussion antogs utskottets förslag om bildandet i riksbanken af en reservfond, jemte grundfonden, till hvilken skola anvisas dels de af förra riksdagen afsatta två millioner rdr, dels hela den för 1872 upplupna bankovinst, och hvars medel skola användas till inköp af goda utländska statspapper. I Första kammaren åter uppstod en ganska vidlyftig diskussion, hvarvid endasten talare, hr Dufva, understödde utskottets förslag, under det samtlige öfrige yrkade bifall till någondera af de af hrr J. J. Ekman och Wijkander afgifna reservationer. Den förra af dessa, gående ut derpå, att af den för 1872 upplapna bankoviast må under ultimo December innevarande år till riksgäldskontoret aflemnas en summa af 1,452,000 rår, förordades af reservanten gjel! jemte hrr Ad. Peyron, von Ehrenheim och frih. af Ugglas, hufvudsakligen på det skälet att bankenz fonder, hvilka för närvarande uppgå tiilett belopp af 27 millioner, äro fulli tillräckliga att betrygga bankens säkerhet; och då riksbankens öfverskott ej behöfves för dess egen räkning, borde det användas till betalning af skulder och fördenskull till riksgäldskon toret återlemnas de af detsamma för lån till 1808 och 1809 års krigskostnader utgifna obligationer, uppgående till ofvan nämnda belopp. Den andra reservationen, som egentligen blott. utgjorde en redaktionsförändring af utskottets förslag, tillstyrktes, utom af hr Wijkander sjelt, at hrr Wallenberg, Rydqvist och frih, Stjernblad, som betonade bebofvet af en stark reservfond, ej blott vid undantagstillfällen, då banken kunde få svårt att fullgöra sina förbindelser, utan äfven under fullt normala förhållanden, då skyldigheten att hålla både guld och silfver kan medföra en ökad påkänning för den metalliska valutan. Hr Dufva ansäg visserligen att en grundfond af 23 millioner, väl placerade, vore alldeles betryggande för att banken under alla förhållanden skulle kunna fullgöra sina förbindelser, men visade att en stor del af bankens fordran ej vore af beskaffenhet att utgöra en säker och fullt disponibel tillgång i behofvets stund. Vid votering mellan de båda ofvan nämndå reservationeria segrade hr Ekmans förslag med 67 röster mot 48; och kommer således gemensam votering att ega rum mellan detta och utskottets förslag. Lagutskottets hemställan, afstyrkande en af hr P. Olsson m. fl. väckt motion om förändringar i k. förordningen angående allmänt kyrkomöte, blef efter temligen vidlyftiga diskussioner, särdeles i andra kammaren, af båda kamrarne bifallen: iden första utan votering, i den andra efter dubbla sådana, hvarvid i hufvudvoteringen 93 röster afgåfvos för godkännande af utlåtandet och 70 för bifall till en underdånig skrifvelse till K. M:t med begäran om sådana förändringar i den nämnda förordningen, som i motionen åsyftas. I första kammaren framhölls önskvärdheten af alla eller vissa af de föreslagna förändringarna af hrr v. Geijer, Larsson och Odencrantz samt i viss män äfven af hr Bergstedt, utan att dock något bestämdt yrkande af någondera framställdes, Utskottets framställning åter förordades af brr wv. Gegerfeldt och Carlsson, hufvudsakligen på den grund, att erfarenheten af det första kyrkomötet ej var af beskaffenhet att påkalla någon ändring i denna löftesrika institution och att initiativet till sådana borde öfverlemnas åt kyrkomötet sjelft. Hr v. Koch ansåg det dock ej kunna begäras att en korporation reformerade sig sjelf, helst då denna till hälften bestod af prester, I Andra kammaren upptog behandlingen af denna fråga större delen af förmiddagens sammanträde. Flere af motionärerna, deribland hr P. Olsson från Helsingborg, voro derunder i tillfälle att närmare utveckla de grunder, på hvilka de önskade se den i fråga varande institutionen byggd, och förmenade de, att redan erfarenheten från det första svenska kyrkomötet gifvit vid handen, att det icke varit så organiseradt, att dess beslut kunde anses innebära uttryck af gallmänhetens åsigter i rellgiösa frågor, Men, föratom dessa rent kyrkliga frågor, såsom katekes-, bibelöfversättningsoch handboksfrågorna m. fl., komma under kyrkomötets behandling äfven andra frågor, sådana som de om presternas aflöning, om sättet för deras befordring m. f., hvilka äro af. den beskaffenhet, att representanter från alla delar af landet böra i deras behandling del. taga. Det vors dsrför af vigt, ott ledami ternas antal åtminstone fördubblas och attj elektorsvalen blifva gemensamma för både prester och lekmän, på det sätt som för elektorsval till lekmanna-.omhud nn är stad: gadt. I fråga om tiden för kyrkomötes höllande ville motionärerna hafva den förändrad från hvart femte till hvart tredie år samt valrätten och valbarheten utsträckta till hvar och en till tjenstgöring inom kyr. kan berättigad och förpligtad prestman.