Aftonbladet – 28 mars 1873, sida 3

hvilket meå de billigare smalspåtiga banorna läte sig göra, än att åst erhölle en kortare bredspårig? Tal. förordade Gerföre, i strid med statsutskottets hemställan, att banan från Storvik norrut måtte byggas smalspårig Och yrkade i denna syftning på återremiss. N Hr Bildt yttrade, att redan den omständighetex att här är fråga om en jernvägsbyggnad som uppgår till öfver 30 millioner bevisar att med det af EK. 24:t nu begärda anslaget af 200,000 rår icke särdeles mycket kan hinna uträttas, hvadan tal i detta stseende ej skulle ha något emot att lemna bifall till wtskottets utlåtande. Men då å andra sidan bestärnmandet af huruvida banan skall vara bredeller smalspårig mycket väl kan uppskjutas tills nästa år och tal. ansåg döt vera välbetänkt om man icke nu uttalade sitt sista ord i denna stora och vigtiga fråga så yrkade tal. på ett sådant uppskof. Denna fråga har förut blifvit 1ös6 till det smalspåriga systemets nackdel; men sedandess har förekommit att man lyckats konstruera lokowiotiver så beskaffade, att de smalspåriga banornas kapåcitet att transportera varor blifvit vida större är man förat någonsin tänkt, liksom att en vida större hastignumera på dem kan uppnås. Dertill konimer t det föreslagna bredspåriga systemet icke är fördelaktigt för Yagnarnes konstruktion. Man har uppgifvit såsom skäl för den bredspåriga banan, att man ville lätts transporten meln malmfälten i Norbergs bergslag och de skogka delarne af Norrland, der koltillgångarne 0 så stora. Men då öfverbyggnaden ialla fall på den föreslagna banan skulle bli af det lättare slaget, så måste hån lasta vagnarne så mycket mindre, hvaraf olägenhet naturligtvis skulle uppstå. Det hade vidare blifvit äppgitvet, att skilnaden emellan kostnaden för den ifrågavarande bredspåriga banan och en smalspårig blott skulle uppgå till omkring 18.000 rår. Tal. hade deremot af ganska tillförlitliga auktoriteter sett uppgifvas, att skilnaden skulle uppgå till omkring 18.000 rår, Fal. hade deremot af ganska tillförlitliga auktoriteter sett uppgifvas, att skilnaden skulle uppgå till orxkring 30 procent. Om detta vore sannt så måste skilnaden bli högst betydlig. i synnerhet som de bibanor, hvilka skulle komma att ansluta sig till stambanan äfven måste göras bredspåriga. Direkt och indirekt skulle då skilnaden komma att uppgå till många millioner. Det vore derföre nödigt att icke afgöra denna fråga, utan att den förut varit underkastad granskning af män af facket, men icke uteslutande sådana som äro förfäktare af det bredspåriga systemet utan äfven af sådana som tala för det smalspåriga. Sålunda förberedd skulle frågan vara något för riksdagen att bedöma. Man behöfde då icke uteslutande stå på de ingeniörers auktoritet, som nu lexina ntlåtanden om saken, utan man skulle äfven få höra hvad som yttrats emot det bredspåriga systemet. Om ett år skulle denna fråga kunna vara fullständigt utredd; men är den det icke då, så är riksdagen ändock tvungen att afgöra saken, men han skall då icke ega bättre grund för sitt omdöme än han nu eger. Tal. yrkade således bifall till det föreslagna beviljandet af 200,000 rår, men förordade-att man till nästa år skulle PP: skjuta afgörandet om huruvida denna bana skulle vara smaleller bredspårig. . Statsrådet Bergströtii erinrade till en början lerom, att i fall, hvilket enligt utskottets förslag läte sig göra, banan droges vester om Torpshammar, så skulle man icke få någon anslutning till Sundsvall —Torpshammarlinien. Hvad veträffade frågan om bredeller smalspåriga bavor, vågade tal. påstå. att den ails icke vore utredd. Visserligen förefunues här icke samma skäl att göra banan bredspårig som på Upsala— Storvik-banan, men man hade ändå tillräckligt red anledningar dertill. Den förnämsta af dessa var att förekomma omlastningar, hvilket låge i nellersta Sveriges bruksegares intresse. Genom leniig bana ville man nemligen förbinda de malmproducerade trakterna i mellersta Sverige och le kolproducerande i det norra. och ingendera dt dessa produkter kunde bära kostnaden af en omlastning. Tal. upplaste derefter en uppgift öfver huru kol och jernproduktionen skulle komva att gestalta sig utefter banan. Med enrayon M 1, mil på hvardera sidan om banan, som skulle erhålla en längd af 25 mil och en ko: produktion af 2 tunnor kol pr tunnland, skulle nan erhålla en koltillgång af 2,300,000 tunnor kol, hvilket motsvarade en tackjernstillverkning ut 1.150,000 centner. Prisskillnaden emellan en smalspårig bana och en bredspårig med lätt öfverbyggnad atejorde 19,000 rdr pr mil; underbållskostnaden för en smalspårig bana utgjorde 1488 rår pr mil, hvilket vore ej obetydligt mera in räntan på skilnaden i anläggningskostnad för le båda olika hyegnadssätten. som efter 5 procent uppginge till 950 rdr. Härur kunde man aga den slutsats, att det bredspåriga systemet ven i ekonomiskt afseende vore det fördelakti;aste. — Hvad Fairlielokomotivet beträffade vore letsamma icke allenast användbart på smalspåiga utan äfven på bredspåriga banor. Grefve C. G. Mörner upplyste, att det icke var många dagar sedan han sammanträffade med norrmän, hvilka ej vore ingeniörer och ej insagna i några förutfattade meningar, och dessa ade sammanstämmande yttrat, att man i Norge vore nöjd med de smalspåriga jernvägarne. Tal. rinrade vidare om att Andra kammaren redan ww 1868 beslutit att norrländska stambanan skulle yggas med mindre spårvidd och att man i Förkammaren hyste samma åsigt. ehuru man der öt att gifva sitt uttalande i ämnet formen af mn skrifvelse till K. M:t. Till följd af de såunda fattade olika besluten förföll hela saken. De många enskilda jernvägar med smalspårig ifverbyggnad, som i Sverige trafikeras, vitna illräckligt om att denna öfverbyggnad duger. Pal. erinrade vidare om att det i alla fall enligt let k. förslaget kommer att bli en omlastning, lå man skall åstadkomma förbindelsen med den worska Throndhjemsbanan, och om den stora costnaden för att hygga en bredspårig bana i tt vidsträckt land med gles befolkning, isynneret som bibanorna då äfven behöfva vara bredpåriga. Då dertill komme att enligt utskottets örslag jernvägens sträckning skulle komma att Ii helt och hållet obestämd, yrkade tal. återemiss. Hr Carlson erinrade om att det icke vore fråga m att börja med anläggande af smalspåriga ernbanor i ett land, der inga banor förut fun es, utan i ett der de förut äro bredspåriga. För frigt är det smalspåriga systemets underlägsenet bevisad genom dem som redan finnas i lanlet, och de skäl, som man för några år sedan ramförde för de smalspåriga ha icke mera gälande kraft. Tal. visade vidare, att de allra flesta banor, som äro afsedda att genomlöpa en större sträcka vf landet äfven då de utföras af enskilda byggas oredspåriga, antingen med lätt eller tung öfveroyggnad. — Den skilnad i kostnaden mellan bredoch smalspåriga banor som från utlandet uppgifves, beror på att deras bredspåriga banors öfverbyggnad är tyngre än vår. Den här i fråga varande skilnaden skulle endast uppgå till 3, procent eller något öfver 18,000 rdr. Man har sagt utt det skulle erfordras en omlastning, äfven om nan antoge K. M:ts förslag; men skilnaden är len, att enligt detta förslag kommer hela det öfriga Sverige i beröring med den del af Norrand. hvars produkter det behöfver liksom denna behöfver dess, så att en liflig trafik nödvändigt måste uppstå; hvaremot norr om nämnde del af lenna provins produkterna äro mera likartade, och behofven af det öfriga landets alster äro rainIre, så att trafiken säkerligen der blir mindre. Hvad beträffade en pröfning af den smalspåriga vanans företräden. trodde tal. at en sådan relan försiggått. ty hvarje bolag som här ilandet inlägger en jernväg, har utan tvifvel pröfvat lenna sak, och dock har, som tal. antydt, för längre sträckor det bredspåriga systemet alltid antagits. — Man behöfde ej frukta för banans riktning, ty denna vore till stor del redan känd. — Hvad beträffade förslaget om uppskof erinrade tal. om nödvändigheten af att i tid företaga förperedelserna för arbetet. Då de inom Norrland slumrande krafterna väcktes till lif skulle helt visst äfven denna bana liksom de föregående betala sig. Yrkade bifall till utskottets förslag. Frih. Stjernblad yrkade äfven bifall till utskottets förslag, men hans ord kunde ej af referenten uppfattas. Hr Nordenfelt upplyste om att denna bana skulle komma att byggas betydligt billigare än de öfriga stambanorna. Skenorna skulle blisvaj 1 H m oh a— ID och ER bt Om FR TAN oa kn ine 530 se ee ie 23 lan 2 Vb OR ON td bdre tele kd Ha uj are, men dock icke så svaga att de ej bure fullt stade godsvagnar afsedda för banor med tung Len Det vore ers enn att de Ispåriga banorna under senare åren gjort stora framsteg. men de blefve dock tillfölrjd deraf icke synnerligen billigare än de bredspi riga med lätt öfverbyggnad, ty de måste förses med starkare skenor och bättre utrustning än förut varit fallet. — Fairliesystemet har åtskilliga fördelar, men det eger äfven olägenheter. — Genom att uppskjuta beslutet om banans beskaffenhet till år 1874 förhindrar man de nödiga för