Aftonbladet – 27 mars 1873, sida 2

brefvet, att vi sutto tillsammans vid dett: bord, att jag förde pennan och attjag skre efter er diktamen? Uppriktigt sagdt, min fru, ni har drömt allt det der. Madame de Mauserre närmade sig Meta såg henne för första gången i ögonen och varseblef på djupet af dem något, som för. färade henne. Ah! mademoiselle, ni skrämmer mig. hvem är ni då? Ni fordrar verkligen alltför mycket, sade mr de Mauserre. Hur kan ni begära, att hon med sina ord skall bekräfta en så föga sannolik förklaring? Må vara att ni varit nog försigtig att på förhand ha gifvit henne en vink, om ni kommit öfverens med henne... I detta ögonblick inträdde jag och kastade förundrade blickar omkring mig, i det jag sökte gissa hvad det var för en scen som utspelades mellan denne man, som illa låt sade lugn, och. dessa båda qvinnor, af hvilka den enas ansigte röjde vansinne, under det den andras var hvitt och stelt som en statys. Kom då hit, Tony, ropade m:me de Mauserre till mig. Här tilldraga sig i sanning sällsamma saker. Kan ni tänka er, att ni är min älskare, att m:lle Holdenis påstår det och att mr de Mauserre tror detta! Jag bemäktigade mig det rosenröda papperet, på hvilket hon pekade. Efter att ha genomögnat det, utropade jag: Den man, som på fullt allvar kan tro, att m:me de Mauserre skrifvit; detta bref till mig är en eländig galning! ; Hon kom bort till mig och började med snyftande stämma en redogörelse, som jag hade all möda att kunna följa. Mr de Mauserre afbröt oss: Här är inte stället att ingå i förklaringar, sade han med myndig