Aftonbladet – 27 mars 1873, sida 2

Lagutskottet har inkommit med betänkande (n:r 17) med anledning af dels K. M:ts proposition med förslag till förordning ang. ändring i vissa delar af kyrkolagen med dertill hörande författningar, dels ock till för ordning ang. främmande trosbekännare och deras religionsöfning, dels i samma ämne väckta enskilda motioner. Utskottet, som i det väsentligaste till styrker det af K.M:t framlagda förslag har emellertid deremot gjort några anmärk ningar, hvilka hufvuadsakligast afse sådana frågor, deri detta förslag öfverensstämmer med det af 1869 års riksdag beslutna för. slag till dissenterlag.. Dessa anmärkningar med deraf föranledda ändringar äro: att då i 1 2 af det förstnämnda förordningsförsla get förordningen af samma dag ang. främ mande religionsbekännare etc. omförmäles, nyssberörda citerade ord af denna dag ute: slutits såsom möjligen föranledande miss förstånd; att i 6 2 af sjelfva den föreslagna dissenterlagen har utskottet gjort en modifiering af redaktionen, afseende att i fråga om i hvilken religionslära barn böra uppfostras då endera af föräldrarne tillhör främmande religionssamfund, ät fadern bibehålla den honom genom nu gällande lag öfverlåtna bestämmanderätt; att vid 122 ett 2:dra moment blifvit tillagdt i syfte att förebygga det proselytmakeri, som genom skolundervisning kan bedrifvas, varande detta moment af följande lydelse: Ej heller må skolor eller andra uppfostringsanstalter, i hvilka undervisning i religion meddelas, af främmande trosbekännare inrättas eller upplåtas för barn under 15 år, tillhörande svenska kyrkan, utan att konungen för särskildt fall det tillåter. Sker annorledes; varde skolan eller anatalten stängd och föreständaren för densamma dömd att böta från och med 5 till och med 500 rädr. Slutligen har utskottet i 19 3 af sagda k. förslag till dissenterlag gjort en redaktionsförändring, afseende ett förtydligande deraf att, äfven med hänseende till dem, som tillhöra mosaiska trosbekännelsen, skall gälla hvad förslaget i 4 och 6 22 stadgar rörande lysning till äktenskap samt i fråga om den troslära, hvari barn af dylikt äktenskap böra uppfostras. Slutligen har utskottet fästat uppmärksamheten på att, i afseende å upplösning af äktenskap, der begge eller endera af makarne äro dissenters, jemkning är nödig i föreskrifter angående äktenskapsskilnader, i hvad rörer statskyrkans andliga myndigheters befattning med dessa ärenden; omförmälande utskottet emellertid, att dylika stadganden icke kunna ha sin plats i någon af här ifrågasatta förordningar, hvarföre utskottet ej heller ansett sig böra vidare inlåta sig på detta ämne. Med här ofvan antydda jemkningar tillstyrkes den kongl. propositionen i sin helhet; och äro af utskottet i öfverensstämmelse härmed fullständiga förslag till ifrågavarande förordningar framlagda.