Aftonbladet – 24 mars 1873, sida 3

eb MMCNGA NaUS famMmlj OCH CEKAU ANUMID FÅ hennes moder varit. dertill han geirmälde. att det städse varit godt och kjertligt, tilläggande: -Den der frågan förstår jag nog; det ligger allt något bakoin Öronen med den. Hustru Hallgreit, som under förhöret med män neu visade sig mycket ujipbragt och flera gångei afbröt detsamma. med anmärknig det bon tyckte förhöret vara för närgånget, berättade härefter I förloppet i väsentlig likhet med mannen Hall grens uppgifter, med tillägg att hom på morgo. nen den 9 dennes klockan mellah 7 och 8. efter det pigan Sofia omnämt att något ovanligt vore på förde inne hos enkan Landin. öppnat dörren till förstugan från makarne Hallgrens kök. då hon sett in i enkah Landins rum, till hvilket jemväl dörren var öppen. och observerat zatt grus flög i rummet och hört kur det small: taket; att sedan eukan Landin och heiines moder inflyttat i bryggstugan, hade hustru Hallgren in funnit sig der, då jemväl voro tillstädes utom hennes man, arbetaren Nordström i Birsta. bonde: sonen J. P. Sjöblom i Knällsta, drängen Ölan der, enkan Landins piga och vice pastor Nor. berg, och hade brinnande kol kommit i rörelse i rummet. Någon explosion hade icke egt rum. utan kolen liksom -håfvadesur eldstaden och hade Landins piga då sagt att det flög ett kol på pastorn, hvilket kol pigen jemväl skulle fram tagit från ett veck i halsduken. Denna händel åsågs dock icke af Hallgren, bustrun eller n got deras folk. Landins piga tog derefter en sopIskyffel att insamla kolen för att utbära, men :I framkomimen till dörren håfvadeskolen ur Iskyffeln öfver pigans hufvud, utan att hustru . Hallgren kunde upptäcka att pigan gjorde någon den minsta rörelse eller fick Hågon stöt. Hustru Hallgren tillsades att uppgifva, hurn de personer, som innevoro i rummet då kolen ur sopskyffeln kastades öfver pigan. voro placerade, då hon uppI gaf, att karlarne stodo bakom pigan, men hvad I henne sjelf beträffade, var hardt när omöjligt att få I henne att omtala den plats hon innehade i rum. met på annat sätt, än atthon stod framför pigan, då denna hade kolen i sopskyffeln, och tillad det är för besynnerlgt här skola blott försök g ras att vända bort sanningen: äfven hon upp af. att förhållandet vore godt till undantagsenkan och hennes mor. Pigan Sofia Bergendal uppgaf sig vara född i Petsmo, Wasa landsförsamling i Finland. Hennes uppgifter öfverenstämde med Hallgrens och hans hustrus berättelser, med tillägg, att då hon den 9 dennes på morgonen kommit från ladugården. möttes hon i förstugan af pigan Lotta. som sade: de slå sönder-, då Sofia ingick uti enkan Landins rum och såg då att grus flög i Irummet under smäll. Här afbröts pigan uti sin berättelse af Hallgren, som sade: -ja, då detfor mot väggen, Sedermera ville både Sofia och Hallgren erinra sig att smällen uppstått derigenom att gruset träffade rullgardinen, som var nedsläppt för fönstret. Då Sofia vek undan gardinen 1 fönstret, small eller sprakade det i densamma. Omkring klockan halt till 1 på samma dag var Sofia jemväl inne uti enkan Landins bostad, då hon såg halfva tegelstenar slungas oupphörligt mot väggarne, utan att kunna observera hvarifrån stenarne kommo. Hvad gruset beträffar kom det ifrån öppningen vid spisen. På tillfrågan huru stor mängd stenar som tillsammans blefvo kastade, upplyste Sofia. att Landins piga uppsamlade dem uti en kagge, hvilken derefter utbars. Hallgren. : härefter först tillfrågad angående enkan Landins vandel, sade att den var god, och vidare om han trodde att uppträdena vore af någon mot honom illasinnad person tillställde, svarade härtill: nej: samt än vidare, hvarför Hallgren icke efter den första eldfaran anmälde förhållandet till undertecknad eller till ortens länsman, hvartill svarades, att han anmälde förhållandet till ordföranden i brandstodskomiten, hvilken derefter infunnit sig. På fråga om efter enkan Landins utflyttande från rummen det blef tyst, svarade Hallgren ja; men straxt derefter ändrade han sig och sade: Jo, det slöt likväl icke så straxt. Pigan Anna Magdalena Charlotta Nilsson, på 15:de året gammal. Hennes berättelse i likhet med de föregåendes. Tillfrågad, när tillsägelse skedde till Hallgren om sprakningarne i elden. svarade hon, att det var omkring jultiden, då det började antända bakom skåpen. Först genom att det sprakade bakom skåpen, märkte hon att det antändt. Beträffande stenarne. som flögo i rummet den 9 dennes, märkte hon icke hvar ifrån de kommo, men man inbillade sig att de kommo från hålen bakom spisen. Uppgifver bestämdt att eld i spisen var upptänd endast på morgonen. Efter gummornas inflyttning i Hallgrens kök var allt tyst och stilla. På tillfrågan hvem som uppeldade bryggstugukammaren, uppgaf hon, att det var hon som upptändt eld och att veden dertill hemtades från enkan Landins vedbod, men att sedan den brasan tyst och stilla nedbrunnit, hade Hallgren tillsagt henne att tända upp ännu en brasa, med uttryck tag af vår ved, som hon äfven gjorde. och att ett högst ringa parti, eller något mer än ett fång fanns i Hallgrens vedbod huggen. Hon tycktes vilja påminna sig, att. de gånger som sprakning egt rum. vedträden voro någotspruckna, men att vid eldning af jemn och hel ved någon sprakning ej förmärkts. Sedan andra brasan blifvit antänd. infunno sig i rummet förut nämnde Sjöblom, Nordström och Ölander samt pigan Sofia Bergendal, hvarefter sprakningar började; och under det Sjöblom jemte Ölander setat på en säng, kom ett kol flygande till sängen. En stund derefter, då Sjöblom stod vid fönstret, vänd mot detsamma, ropade han: -Kom, skall ni få se någonting! och just som de innevarande vände och närmade sig fönstret, kom ett kol och slog till i fönstret straxt vid Sjöbloms hufvud. Tillfrågad hvarest pigan befann sig i rummet vid denna tilldragelse. förmälde hon, att hon stod vid bordet, som var stående vid fönstret. Sjöblom, som var tillstädes, medgaf att så förhållit sig, som pigan uppgifvit; dock hade han, härförinnan tillfrågad om samma sak, uppgifvit att pigan stod bakom alla i rummet innevarande och invid spisen. Pigan Nilsson vppgan å tillfrågan huruvida hon hade iakttagit hvarifrån de kringflygande kolen kommo, att de kommit med sådan hastighet, att de ej kunde ses, förr än de slogo mot väggen eller andra föremål, dock tyckte hon sig hafva förmärkt att riktningen var från spisen. Härefter slutades förhöret, hvarefter undertecknad begai sig till enkan Landins nuvarande bostad i Färsta. dit äfven medtogs pigan Charlotta Nilsson. En mängd folk voro der försam lade, hvilka genast tillsades att aflägsna sig från rummet, der enkan Landin innevar. Hon bade intagit sängen och Syntes mycket upprörd. På framställda frågor redogjorde hon för tilldragelserna ungefärligen i öfverensstämmelse med de andra. Rörande förhållandet emellan henne och makarne Hallgren voro hennes uppgifter väsentligt afvikande från dem som lemnats af Hallgren och hans hustru. Utan att enkan Landin ville påstå att hon ej af Hallgren utbekommit sin rätt i fråga om födorådet, beklagade hon sig dock öfver att födorådspersedlarne varit af sämsta slaget, att utmätningen till henne af säden skedde knapphändigt, att höfodret ej räckte till, så att hon måste köpa sådant; att då hon häremot gjort invändningar, hade hon fått uppbära hårda ord af såväl Hallgren som bans hustru, förnämligast af den senare, hvilken, efter hvad orden föllo, ofta mot enkan Landin varit gränslöst ovettig och elakoch fält till enkan Landin uttryck sådana som madam Landin får väl ock sin förtjenta lön, hon, som alltid är så mån om sitt-; tilläggande enkan Landin, att hustra Hallgren ofta -fäktat och försökt att skrämmahenne. På tillfrågan hvad enkan Landin sjelf trodde om de tilldragelser, som timat hos henne och