Aftonbladet – 24 mars 1873, sida 3

— Spökerierna i Ljusta. I Sundsvalls Posten för i torsdags läses: Vi meddela här nedan hufvudinnehållet af det protokoll, som fördes vid den af landsfiskalen Meurling sistlidne söndag hållna polisundersökning i anledning af de mystiska uppträdena uti fjerdingsman Hallgrens hus i Ljusta. Åtal är icke, såsom i en annan här utkommande tidning uppgifvits, af herr Meurling väckt mot Hallgren. Deremot förmoda vi, att konungens befallningshat vande, till hvilken myndighet protokollet blifvit insändt, kommer att förordna om rättslig undersökning af huru det kan förhålla sig med de brandanläggningar, som upprepade gånger egt rum i Hallgrens hus. Det torde vara att antaga, att konungens befallningshafvande lika litet som den svenska lagen erkänner möjligheten af att öfvernaturliga makter företaga sig att skjuta sprängskott, kringkasta kol och eldbränder samt anlägga eld bakom skåp, hvilket allt, enligt hvad af protokollet framgår, måste hafva skett för att framkalla de verkningar, hvaraf väggar och golf i enkan Landins bostad bära spår, och de uppträden vitnena skildrat. Vi anse dessutom en sådan undersökning böra företagas för att visa haltlösheten af det enfaldiga pratet om att uppträdena skulle framkallats af spöken och gastar. Protokollet lyder som följer: Först företogs undersökning af de rum i gården, som enkan Landin och hennes moder bebott, deraf 2:ne rum voro på nedra botten och 2:ne en trappa upp öfver de nedra rummen, på byggnadens vestra sida. I nordöstra hörnet af det yttre rummet befinnes en större spis, mellan hvilken och norra väggen fanns en öppning af fyra fots höjd. en fots bredd och fyra fots djup, och hvilken öppning begagnats till inläggande och torkning af ved. På vestra väggen af rum: met och midt emot denna öppning funnos förkolade märken. efter något brinnande ämne. som ditkastats. Uti tapeten, som var sönderrifven vid de förkolade märkena, fanns en bomullssudd halffförbränd. Innanför tapeten förmärktesiväggen små runda hål, hvilka kunde gifva anledning till misstanka att de förorsakats af en afskjuten projektil. hvarföre ock ett stycke af bjelken medelst stämjern borthöggs, i ändamål att om möjligt få tag i projektilen, någon sådan fanns emellertid icke, men deremot obetydliga lemningar af papper och något kritartadt ämne. hvilket allt tillvaratogs. På södra väggen, i rak riktning från spisen, funnos på tapeten flera större och mindre, delvis runda märken efter eldsåverkan, utan att likväl på denna vägg några hål förmärktes wti bjelklagret. På norra och östra väggarne förmärktes icke något spår efter eldsåverkan. hvaraf synes att märkena å de öfriga väggarne tillkommit af eld från spisen eller den bakom den samma varande öppningen. Uti inre rummet förevar icke något att anmärka. På öfra botten: yttre rummet. Kakelugnen stod i nordöstra hörnet öfver spisen uti nedra våningen. På östra väggen, bredvid kakelug:nen. hvarest ett skåp uppgafs hafva stått, förmärktes omkring en fot ifrån golfvet ett koladt märke i bjelken. Läget var sådant, att detta brandmärke icke kunde härröra af från kakelugnen utfaren eld, äfven om icke skåpet gjort sådant omöjligt. I inre rummet, hvarest enkan Landins nära 90-åriga moder haft sin sängplats. befanns östra väggen afdelad på midten af en dörr. Ena hälften af väggen, hvarest fruntimmersgångkläder uppgåfvos hafva varit upphängda, jemte större delen af dörren voro förkolade och hade varit i brand. Golfvet bar äfven märken efter eldskada. Fjerdingsmannen Hallgren hördes härefter och uppgaf, att i gården vore boende Hallgren med hustru, barn, deras piga, Sofia Bergendal, och dräng, J. E. Ölander, samt förenämda enkan Landin, hennes moder jemte deras piga, Anna Magdalena Charlotta Nilsson; att Hallgren för omkring 15 år tillbaka köpt hemmanet af H. P. Ljuslin för 5009 rdr, samt skyldighet att till förre egaren af hemmanet E. Landin och bans hustru utgifva årligt födoråd, som efter mannens död något förminskats, samt att gårdsbygnaden vore brandförsäkrad till ett belopp af 2500 r r. Tillspord om han kunde uppgifva anledningen till de uppkomna brandskadorna, svarade han: Nej! hvarefter han vidare berättade, att en måndag straxt före jul och under det Hallgren och hans hustru befunno sig uti den norr om Hallgrens hemman varande gård på graföl efter häradsdomaren Jon Jonsson, hade bud kommit till Hallgren att eld utbrutit hos enkan Fjellström, hvarföre Hallgren, åtföljd af andra personer, genast begaf sig hem, men vid hemkomsten var elden släckt. Vid tillfället hade en del klädninSa tillhöriga enkan Landin och hennes moder, lifvit uppbrända. I gården voro vid tillfället hemma drängen Ölander samt pigorna Bergendal och Nilsson. Efter denna dag hade,såsom Hallgren uttryckte sig, tätt och ofta antändning skett, utan att någon synnerlig skada uppkommit. Hallgren hade icke sett några brinnande kol fara i rummen; men väl att det brunnit uti tapeterna och i kläderna. Den 9 innevarande månad, omkring kl. 7-8 på morgonen, blef Hallgren underrättad af sin hustru och piga, attinne hos enkan Landin (rummen på nedra botten) var det något ovanligt å färde, hvarföre Hallgren ingick till enkan Landin, då han såg att tegelstenar kommo flygande i rummet mot väggen,