Aftonbladet – 24 mars 1873, sida 3

rätt tål, och att värden strängt bötfälles för öfverträdelser af denna förordning: . 4) att i hvarje qvarter af staden föreningar bildas af medborgare af alla klasser, hvilka ega att liksom polisen gå in på nämnda ställen för att kontrollera förordningens efterlefvande och att deras angifvelser gälla till omedelbar straffbefordran. 5) Att värdshus och krogar för alla klasser medborgare stängas lördagsaftnar kl. !,11 eller 11, samt att de om söndagarna endast må hållas öppna kl. !,10—11 f. m. och kl. 1—4 e. m. och alldeles icke om aftonen. Emot en talare, som anmärkt, att punkterna 3 och 5 voro opraktiska och omöjliga att efterkomma, invände dr Nyström, dels att Göteborg och Sköfde, som föregått med godt exempel, re: dan till fullo bevisat, att förslagen äro både praktiska och verkställbara. hvarigenom också hundt, att utländingar kommit till Göteborg för att studera dess goda förhållande; dels att han uppgjort dessa förslagspunkter i samråd med rätttänkande krögare, som i dessa frågor ega en rik erfarenhet och väl känna publikens vanor och behof. . Grosshandlaren O. Berg höll ett af lifliga och ihållande bifallsyttringar olsadt föredrag. i hvilket han bland annat vältaligt framhöll den stora och förädlande uppgift. som ålåge qvinnan i arbetarens hem, och visade, huru, der denna pp gift blefve på ett tillfredsställande sätt fyld, hemmet skulle för arbetaren blifva kärt och han föredraga dess trefnad och glädje framför samqvämen på krogen. Skräddaremästaren Roos ansåg, att bland anordningar, som i lagstiftningsväg skulle kunna vidtagas till superients hämmande, skulle det vara särdeles önskvärdt, om bränvinsutminuteringen blefve skild från restaurationsrörelsen. så att arbetaren, under det han åt, icke behöfde frestas till förtärande af bränvin utan kunde intaga sina måltider i spisningslokaler utan bränvinsutskänkning, hvilka lokaler då kunde anordnas på ett vida ändamålsenligare sätt än de nu befintliga. (Dp. B.) — Strike i Malmö. I Sydsv. Dagbl. för i lördags läses: De arbetare, som i vinter dels för hamnens och dels för jernvägens räkning varit sysselsatta med utfyllnings-. och fördämningsarbeten vid den stora landvinningen bakom bangården, upphörde i torsdags middag till ett antal af öfver 200 man med sitt arbete. Striken, som sattes i scen af arbetarne häri staden, hade först och främst till mål att sflägsna alla arbetare frår landet; dessa gingo nemligen i vägen för stadsarbetarne, hvilka bland sig hade en stor mängd supiga och oregerliga sällar, som genom landtboernas aflägsnande yflle blifva ensamme herrar på täppan och sjelfva reglera aflöningsvilkoren för arbetet. Dessutom hade en anordning af arbetschefen för de i jernvägens tjenst varande arbetarne, hvilka voro de som först började striken, väckt missnöje. Till hvarje arbetslag utmättes nemligen vissa kubikstänger, som skulle utschaktas; i förskott på detta arbete erhöll hvarie arbetare 1 rdr om dagen, men resten (i allt betalades från 16 till 22 rdr pr hvarje kbst) utfingo de ej förrän arbetet blef fullbordadt. Denna anordning retade åtskilliga, som dels tyckte sig icke få nog att supa upp, dels af enfald trodde sig aldrig skola få mera betalning än den riksdaler, som gafs dem i förskott om dagen. Sedan de på förfrågan om ändring kunde ske, erhållit ett bestämdt afslående svar nedlade de, som sagdt, i torsdags middag arbetet; bud sändes till hamnens arbetare. som på förhand blifvit underrättade om hvad som var i görningen, och dessa, som i anledning af det först nämnda skälet, landtboarnes förjagande, gerna ville ställa till revolution, gjorde gemensam sak med de strikande. Landtboerna, underlägsna till antalet, måste foga sig i sitt öde och upphöra med arbetet. Alla samlades nu vid Kobronoch höllo en öfverläggning, som slutade med att hela styrkan tågade in till staden, skrålande marseilläsen. De stälde sin färd till vestra hamnområdet och tvungo genom hotelser och handgripligheter de arbetare, som der voro sysselsatta med utvidgningen af vestra kanalen. 2—3 arbetslag, att äfven upphöra med arbetet. Under hela gårdagen ströko de sysslolösa arbetarne omkring i staden och berusade sig samt stälde till oväsen här och der, dock utan att begå några egentliga våldsamheter. Hotelser lära äfven fällts att de för att hämnas skulle förstöra eller kasta i sjön verktygen och kärrorna. som begagnats vid arbetet. men detta tilltag skall man väl söka förhindra. De som uppuienat till striken eller genom hotelser och våldsamheter mot de fredligare arbetarne sökt afhålla dessa från arbetet, komma att instämmas för domstol och nöjet kommer troligen att stå dem dyrt nog. I går häktades en, som till hälften berusad klättrat upp i ett träd i vestra promenaden och ville hålla tal för mängden. Han nedtogs af polisen och inqvarterades tills vidare under rådhuset. De af ofvannämnde arbetare. som arbetade för hamnens räkning, förtjenade från 1 rdr 60 öre till 1 rår 85 öre om dagen. Största delen af de strikande voro äfven fullkomligt nöjda med sin aflöning och det är att hoppas, att de. sedan de värsta uppviglarne erbållit vederbörlig näpst, alla återtaga arbetet på samma vilkor som förut och utan att landtboerna behöfva afvisas.