Aftonbladet – 24 mars 1873, sida 2

det österrikiska rikrådets herrehus angående den af deputeradekammaren antagna valreformlagen. Lagen har varit hänvisad till ett utskott på 15 medlemmar, af hvilka dock de båda polska medlemmarne, furstarne Jablonowski och Czartoryski, genast förklarade, att de icke kunde deltaga i förhandlingarna. De 13 öfrige hade delat sig i en majoritet (9) och en minoritet (4), af hvilka de förre rösta för, de senare mot lagen. Motståndarne äro: förre utrikesministern grefve Rechberg, grefve Trautmannsdorf, förra sändebudet i Paris furst Metternich och general Clam—Gallas. Enligt deras åsigt är valreformlagen ett onödigt ingrepp i landtdagarnes rättigheter, enär man kunde skydda sig mot parlamentariska strider med nödvalslagen. I Italien ha båda kamrarne antagit förslaget om återställaudet af hertigens af Aosta (exkonungens af Spanien) apanage. Vid deputeradekammarens sammanträde den 18 dennes, då denna sak förevar, begagnade deputeraden Ferrari tillfället för att uppfordra ministåren att afgifva förklaringar rörande förhållandet till spanska regeringen och frågan om spanska republikens erkänr nande af Italien. Utrikesministern Visconti Venosta erinrade kammaren om de omständigheter, under hvilka pring Amadeo gick spanska regeringens och cortes önskningar till mötes och tillade, att spanska kronans mottagande af prinsen icke band Italien, hvars förhållanden till andra länder förblifvit helt och hållet oberörda deraf. Prinsens ädla handlingssätt hade skapat ett nytt band mellan italienska folket och dess nationella dynasti. Italienska regeringen re spekterade Spåniens oberoende och underhöll fortfarande vänskapliga förbindelser med spanska regeringen. I fråga om spanska republikens formliga erkännande ville italienska regeringen handla i samverkan med andra makter. Den regeringskris, som för någon tid se dan stod för dörren i Spanien till följd af oenigheten mellan de republikanske ministrarne och den radikala cortesmajoriteten förekoms, som bekant är, genom antagandet af Riveras förslag. Men genom detta beslut är icke allt undangjordt som erfordras för att få slut på det närvarande provisoriet och för maktens öfverflyttande på en ny, konstituerande cortesförsamling. Af särdeles vigt är valetaf det permanent:s utskott, som skall representera den närvarande församlingen ända till den 1 nästinstundande Juni, då de konstituerande cortesg sammanträda. Detta utskotts sammansättning synes komma att gifva anledning till mycken tvist, emedan det gamla republikanska partiet, hvilket man i den nuvarande församlingen ännu kan beteckna såsom det lilla men mäktiga partiet, på grund af sitt inflytande och på grund deraf att det efter Åmadeos tronafsägelse i sjelfva verket blifvit herre öfver situationen kan göra anspråk på att der blifva starkare representeradt än i förhållande till sin numerära styrka inom cortes. Man har föreslagit att sammansätta i fråga varande utskott sålunda, att det skulle bestå af 7 medlemmar af det gamla republikanska partiet. (bland dem Orense, Diaz Quintero och Abarzuza), 7 af det radikala (bland dem Martos, Rivero och Figuerola), 3 af det konstitutionella (Ulloa, Romero Ortiz och Balaguer), 3 af det konservativa (Esteban Collantes, Salaverria och Barzanallana) och af det nya, mellan republikanerne och de radikale stående försoningspartiet likaledes 3 (Primo de Rivera, Canaljeas och Ufa) utom församlingens president samt tre vicepresidenter och tre sekreterare. Denna fördelning skulle, ungefär svara mot partiernas verkliga inflytande inom församlingen; men de gamle republikanerne, de deciderade federalisterne frukta, att de på detta sätt skola blifva öfverröstade genom en koalition af de andra partierna. Att detta förslag i fråga om utskottets sammansättning skulle gå igenom utan vidare stridigheter var derför icke att vänta, och af ett i förgår ankommet telegram finner man, att den del af det radikala partiet, som var emot den kompromiss med republikanerne som genomförts, ämnade företaga en demonstration som igår. Situationen i Madrid var spänd och man fruktade, till följd af den upprörda stämningen, att lugnet skulle blifva stördt. Underrättelsen om en konflikt mellan den grekiske och den romersk-katolske patriarken i Jerusalem, hvilken nyligen meddelades af en grekisk tidning i Konstantinopel, bekräftas af Levant Herald. Den romersk-katolske prelaten har tillställt franske ambassadören en berättelse, som går ut på att försvara hans presters förfariogssätt, hvilka uppsatt en förlåt med latinsk inskription i kyrkan i Bethlehem i stället för den gamla, som brann upp är 1871. Den grekiske patriarken ser i denna inskription en demonstration mot den ortodoxa kyrkan. Han skall sannolikt äfven finna försvarare inom diplomatien i Konstantinopel. De makter, som tillegna sig protektoratet öfver sina trosförvandter i Tarkiet, kunna knappast undgå att inblanda sig i denna konflikt, åtminstone att erbjuda sin bemedling. Denna sak kan således leda till ledsamma förvecklingar just i detta ögonblick, då den orientaliska frågan tyckes ha afsomnat. Detvar en skenbart obetydlig händelse sådan som denna, som gaf anledning till det orientaliska kriget. Till striden om förlåten i Bethlehem kommer ännu en annan, som likaledes rör kyrkan derstädes och är af lika högvigtig beskaffenhet. Väggarne i densamma behöfde repareras, men de romerskkatolske och de grekisk-ortodoxe presterne kunde icke komma öfverens om huru detta arbete skulle fördelas dem emellan. Under let diskussionen härom var i full gång, läto le romersk-katolske presterne hvitlimma väggarne utan grekernes vetskap samt på na väggen måla ett latinskt kors. I anedning af denna sak har bland de kristne . Jerusalem uppstätt en orolig rörelse. Den rrekiske patriarken derstädes har till Poren inlemnat en högtidlig protest, i hvilken yrkas, att turkiska regeringen skallingripa not de romersk-katolske, hvilkas förfaringsätt strider mot de rättigheter, hvilka af ammalt äro tillförsäkrade den grekiska ationen. EREREEESERAAKENTRDARDS