Aftonbladet – 24 mars 1873, sida 2

på den vägen. Man befarade sålunda att ett! d beslut om bred spårvidd i verkligheten in-s volverade och bure i sitt sköte ett besluts om bred spårvidd med tung öfverbygnad för f hela det norrländska jernvägssystemet och n att det således här gällde en onödig stats-v utgift af 30 å 40 millioner, hvartill kost g nadsskilnaden kunde anslås om man tänkte l sig jernvägen en gång utsträckt till det öfre I Norrland. — Slutligen betonades isynnerhetla från smalspårets anhängares sida vigten afls att välja en sådan spärvidd, att bibanorr kunde utan alltför orimliga kostnader åstad-s kommas. Vv Det behöfver knappast sägas, att bredspårets förfäktare ifrigt bestredo hvarje bak-k tanke med afseende ä ett upprifvande afll beslutet om öfverbyggnadens beskaffenhet. d Först om och när trafiken fordrade en för-la ändring af öfverbyggnaden, kunde den ifrå 1 gakomma, och om trafiken blefve så storja att den kräfde en sådan förändring, vore ju ls sådant mycket lyckligt, och det vore då lb mycket lättare att verkställa den än om man f från början byggt smalspårigt. k En fraktion af Andra kammaren med hrr C. Ifvarsson och Lyttkens i spetsen, ville väl anslä de begärda 200,000 rår till jernvägsundersökningar, men ansåg onödigt nu besluta de ifrågavarande jernvägarnes byg-. gande, då arbetena å desamma icke komme att på allvar börjas förr än banauwtill Storvik blifvit färdig. Mot detta åskådnings-! sätt framhölls dock med goda skäl, synnerligast af hr Treffenberg, vigten deraf, att det blir i god tid kändt hvar statsbanorna komma att framgå, på det att industriella etablissementer och bibanor, egnade att tillföra dessa banor trafik, kunde i tid påtänkas och deras anläggning förberedas. Till märkligare episoder af förhandlingarne hörde för öfrigt ett i Andra kammaren af hr Key uppläst telegram frän verkställande direktören för Sunndsvalls—Torpshammars-banan, af innehåll, att om statsbanan bygdes bredspårig, skulle nämnda bolag se sig tvunget förändra sin bana till bredspårig, hvilket bolaget dock uppgafs icke förmå utan statsunderstöd, hvarföre uttrycktes den önskan att statsbanan måtte blifva smalspårig. Åtskilliga Norrlandsriksdagsmän sökte genast förringa betydelsen af denna meningsyttring genom anspelningar på afsändarens förmenta oförmåga attl, bedöma sådana saker, och på aftonen upp-; trädde staden Sundsvalls representant, hrl, Berggren, och förklarade att han på telegraf-, väg inhemtat underrättelse, att öfriga ledamöter af jernvägsbolagets direktion voro afl: en annan åsigt och önskade stambanan bred-, spårig. Då hr Berggren i sammanhang härI. med uttryckte den förhoppning, att Sunds , vallsbolaget nog skulle veta bercda sig ut-, vägar att ästadkomma de medel, som for-drades för att göra äfven dess banaj, bredspärig, så skymtade dervid fram en af ) de första följderna af bredspärets införande ; i Norrland, och det kan icke nekas, att det , skall blifva högeligen intressant att i sinom , tid erfara hvad regeringen, som föreslagit. och hos riksdagen genomårifvit ett beslut, om en smalspårig bana från Torpshammar , till riksgränsen, såsom fortsättning af den j4 smalspäriga Sundsvalls—Torpshammars-ba-7 nan och såsom mellanlänk mellan den och J 1 t f 1 t 1 i ( en norsk bana till Throndhjem, skall säga, om Sundsvallsboerna komma och begära att få förändra sin bana till bredspårig. Såsom ett tidens tecken, förtjenar att i sammanhang med nyss antydda omständighet :omnämnas, att redan under lördagens förhandlingar yrkades af ett par talare i Andra kammaren, hrr v. Schultzenheim och J. Rundbäck, attiriksdagen nu skulle besluta att äfven banan Torpshammar—riksgränsen . skulle byggas bredspäårig. Tills vidare stå emellertid sakerna så, att de som ifrat för ett billigare byggnadssätt för statsbanorna än det hittills begagnade, åtminstone vunnit så mycket, att det nu är af bäda statsmakterna formligen beslutet, att banan Storvik—Torpshammar väl skall blifva bredspårig men erhälla lätt öfverbyggnad och att banan Torpshammar-riksgränsen skall byggas smalspårig. Hr civilministern lät under öfverläggningarne jemväl undfalla sig en antydav, att det kunde finnas skäl att tillämpa det smala spåret på hvad som en gång komme att byggas norr om den svensk-norska tvärbanan. Den som lefver får väl se om detta hade mera att betyda, än antydningarne för nägra år sedan, att det bredspåriga systemet borde full1 följas till Storvik, men der en öfvergång ske till det smalspåriga systemet — antydningar, hvilkas framkastande icke hindrades af den omständigheten att bäde bergslagerna n och de norrländska skogarne då för tidensg lägo precis på samma ställen der de nu ligga k och att det var lika lätt då som nu att ut-!y räkna, att banan från Storvik var ämnad ) att föra kol till bergslagerna och malm till lj; skogstrakterna. Man torde erinra sig, att regeringen hade 1j oegärt 50,000 rdr för nästa är till påbör-!g ande af en bredspårig jernväg från Vestralq stambanan vid Sköfde till Carlsborg, beräk-!y lad att kosta 2,946,000 rdr. Statsutskottet lq lade afstyrkt framställningen om denna bana t: örnämligast på det skäl, att staten icke lfc orde samtidigt på alltför många olika plat-ts er börja jernvägsanläggningar. Mot denna lti tskottets åsigt och för K. M:ts proposition d ttrade sig i Första kammaren hrr Hassel-!k ot, frih. Leiionhufvud, Rosensvärd, Abelin, ly ohrenheim, Carlson, Leyonancker och grefve löf . G. Mörner, i den Andra äter hrr Wej Ire enhjelm, Nybleus, Gumelius och Ehrenborg. ID Tan framhöll, hurusom Carlsborg vore vär!M örnämsta depotoch förrådsfästning och att!h: å denna plats en stor del af de för armåns lg; trustning afsedda förråd vore samlade. Vidlhi tt möjligen blifvande fredsbrott eger emel-hi ertid denna fästning endast sommartiden lre örbindelse, och denna då icke tillräckligt !fr kyndsam, med det öfriga landet. Man måste ki å allt sätt söka göra sig färdig att mötallå n inträngande fiende, men saknade man haci rig förbindelse med en plats, inom hvilken lig e förnämsta förråden funnes och hvarest, ilmi ändelse af krig, sannolikt en stor del aflär iellersta Sveriges förstärkningsmanskap ey omme att vara församladt, så kunde ett sä fa ant fel mähända sedermera icke repareras. vi lan framhöll dessutom de göda-ekono-un iska förhällanden, hvilka för närvarande ore rådande inom landet, -såsom ett yttergare skäl för att, dä tillfället i detta af )så An dA RNA ot Ir ob et , et SR RR DA KE Kr mm unna t ARh fn AA