Aftonbladet – 24 mars 1873, sida 2

EEE NES STOCKHOLM den 24 Mars. Jernvägsfrågorna sysselsatte kamrarne äf ven i lördagens aftonsammanträden och höllo till och med Andra kammaren samlad till inemot klockan 1 på natten. Resultaten af de långvariga förhandlingarne äro, att statsutskottets betänkande i ämnet blifvit af båda kamrarne bifallet, utom i hvad angår detaf K. M:t begärda anslag af 50.000 rår till påbörjande af en jernvägsanläggning mellan Sköfde och Carlsborgs fästning, hvilket anslag blef, emot statsutskottets afstyrkande, af Första kammaren utan votering beviljadt, under det Andra kammaren med 105 röster mot 40 afslog detsamma. Den:a fråga kommer således att blifva föremäl för gemensam votering. Genom de af båda kamrarne bifallna delarne af jernvägsbetänkandet har riksdagen först och främst anslagit de af K. M:t be gärda 4 millioner rår till fortsättande är 1874 af arbetena å norra och östra stambanorna i den utsträckning, som K. M:t kan finna lämpligt bestämma med afseende derä, att nämnda banor böra vara 1875 fullbordade, samt dessutom 600.000 rdr, jemväl för 1874, till anskaffande af rörlig materiel för de nämnda banorna, Vidare har riksdagen beslutit bygga dels en bredspårig bana med lätt öfverbyggnad från Storvik till Hybo och derifrån till Torpshammar eller annan punkt å banan Sundsvall-riksgränsen; dels en smalspärig tvärbana med lika öfverbyggnad från Torpshammar, eller annan punkt å sträckningen Sundsvall-riksgränsen, till riksgransen; och har riksdagen, jemte det den antagit Jemtlands landstings erbjudande att utan anspråk på aktier eller återbetalning lemna ett bidrag å 900,000 rdr till sistnämnda bana anslagit för 1874 ett belopp af 200,000 rdr till fullständiga undersökningar af lämpligaste sträckningarne för vissa delar af ifrågavarande jernvägar och förberedande arbeten å ostridiga delar deraf. Slutligen har riksdagen afslagit af enskilda motionärer begärdt statsbidrag å 300,000 rdr till en jernvägsanläggning mellan Linköping och Wester vik. Den mest omtvistade punkten af alla var, såsom lätt kunde förutses, frågan om spårvidden å stambanan mellan Storvik och Torpshammar. Såsom läsaren fanuit af förestående uppgifter om de beslut, i hvilka riksdagen stannat, segrade deras mening, som ville bygga en bredspårig bana med lätt öfverbyggnad. Beslutet härom fattades, såsom vi redan ilördagsbladet nämnde, af Första kammaren med 82 röster mot 16; i den Andra räknade den bredspåriga majoriteten 102 röster mot 58. Till den utgäng frågan sålunda erhöll bidrogo förnämligast två argumenter: det ena var, att den ifrågavarande banan skulle få till uppgift att förmedla förbindelsen mellan det mellersta Sveriges bergslager, med sina rika malmtillgängar, och de ofantliga skogstrakterna i de Norrländsks provinserna, hvilka komme att lemna kol till wnalmernas nedsmältning och vidare förarbetning, och att uufvudsakligaste transportföremålen sålunda olefve malm och träkol, hvilka båda, men synnerhet det sistnämnda, vore besvärliga utt omlasta och vid omlastningar medförde setydlig bortspillning af sjelfva varan; det undra argumentet, som påtagligen utöfvade stt mycket stort inflytande på beslutet, var len sä ytterst ringa skilnaden i kostnad ör en bredspårig bana i jemförelse med kostnaden för en smalspårig med lika öfverygnad. Slutligen lade hr civilministern ärtill ett tredje argument, nemligen det på n tysk jernvägsmans auktoritet stödda pätåendet, att de smalspåriga banorna skulle rara dyrare att trafikera än de bredspåriga. an sökte för öfrigt från denna sida göra sällande, att bergslagernas och skogstrakernas behof af hvarandra för tillgodogöranet af hvarderas tillgångar skulle å den! frågavarande banan framkalla en så storrtad trafik, att om man gjorde Storvik till n omlastningspunkt, der skulle uppstå en dräglig och för rörelsen högst menlig rängsel. De som förfäktade den norrländska banans . yggande smalspårig från Storvik äberopae häremot dels föregående beslut och ätärder såväl från riksdagens som regerinens sida, hvilka åsyftat införandet af ett ärskildt smalspårigt jernvägssystem för lorrland, på det att jernvägar utan alltför erhörda kostnader skulle kunna åstadkomJas i dessa vidsträckta och glest befolkade ikter, dels yttrade man starka tvifvelsmål m riktigheten af de jemförelseberäkningar, om reducerade skilnaden i pris för bredoårig och smalspårig bana till en obetydghet om cirka 19000 rdr per mil, under et smalspåriga jernvägar, som blifvit utirda, visade sig vara högst betydligt myc et billigare än bredspåriga banor. Vidare ttalade man å denna sida en liflig öfvergelse derom, att det knappast var allvarumt menadt, då det uppgafs att den bredåriga banan skulle anläggas med lätt öferbyggnad, utan att, när en gång den breda värvidden blifvit besluten, man skulle om t eller annat år komma att framhålla ämpligheten af att icke gifva banan i allo li mma trafikförmåsa som statens äÄfriga ln j ( f f f I e 0 k ä b 5 a