Aftonbladet – 22 mars 1873, sida 2

1860 54 98, 1861 36 81, 123 267, åledes redan under de tre första åren af ej tycket mindre än hälften af samtlige, som fade ex. philos. Å 1857 års storthing inlemnades ett af yra representanter, bland hvilka Ueland, åsom eget antaget förslag af den beokante örfattaren Aasmund Olafsen Vinje, att från r 1860 i examen artium skulle redovisas ör grundig Kundskab i Gammelnorsk. örslaget, som ej kom till behandling å letta storting, förnyades å det näst fölaade 1860 af Sverdrup, och stortinget belöt ett tillägg till förut nämnda 1857 års ag, af innehåll att fornnorska språket kulle från den tidpunkt, regeringen betämde, införas såsom valfritt ämne i de ärda skolorna, samt att från 1863 dimittenter skulle kunna fordra att blifva examineade i detta ämne och få vitsordet för detsamma medräknadt i hufvudbetyget. Efter nhemtande af vederbörandes — universietets och de lärda skolornas — yttranden, l nekade regeringen att stadfästa stortinsets beslut, Denna vägran härflöt dock in ralunda af principiel obenägenhet mot förslaget, hvarför ock regeringen genom en circulärskrifvelse i början af år 1862 från samma håll. infordrade . utlåtande. angående. söt tet för fornnorskans införande i skolornas undervisningsplan. Dessa utlåtanden, som kunna läsas i Norske Universitetsog Skole-Annaler, röja sympati för saken — men man ville ej släppa eller inskränka något af de gamla ämnena, och med dessa orabbade fruktade man den ifrågasatta tillökningen. Dock saknades ej bestämdt tillstyrkande röster från skolmännens läger. Det akademiska kollegiet påpekade redan nu en kombination af det nya ämnet med modersmålet, i det att kollegiet erkände det för ett giltigt tidens kraf, att undervisningen skulle pävisa modersmålets sammanhang med fornspråket. På 1866 års storthing framlemnades ett af representanten I. Olafsen som eget antaget förslag af skolföreståndaren P. Qvam till förändring af real-artium, hvarigenom denna examen skulle utvidgas med dels en öfversigt af de skandinaviska literaturerna och deras historia, dels äfven fornnorska. Odelstingetbeslöt att öfversända förslaget till regeringen. samma storthing väckte H. Bentsen det märkliga förslaget, dels att akademisk medborgarerätt skulle stå öppen för hvar och en, som — i stället för den vanliga studentexamen — aflade en examen, innfattande 1) alla studentexamens-ämnen utom latin och grekiska samt biott ettdera af tyska och franska språken 2)engelska språket 3) fornnorska 4) norsk litteratur och literaturhistoria 5) naturhistoriens, fysikens och kemiens elementer, dels att dessa cives academici skulle, utan afläggande af examen philosophicum, ega tillträde till följande embetsexamina: medicinsk, juridisk, bergsoch den 1851 införda realexamen, Samtidigt arbetade den skolkomite, hvars utlåtande ligger till grund för den nya norska skollagen af 1869, och i enlighet med hvilkens förslag fornnorskan införts såsom obligatoriskt undervisningsämne i Norges elementarläroverk. Denna korta öfversigt visar, att det är efter åtskilliga ärtiondens uttömmande behandling af frågan, som man i Norge omsider vidtagit den åtgärd, hvartill nu ett försigtigt förberedande stog föreslås i värt land. Har något spörsmål blifvit grundligt undersökt, så är det visserligen detta, Hvad som i Norge gäller som skäl för åtgärden, gäller i fulit samma mått, från vissa synpunkter sedt till och med i ännu högre grad, hos oss. Äfven Danmark har i sin nyaste skollag följt det gifna föredömet, sedan detta redan länge förordats af betydande röster. Kar eller bör vårt land ställa sig utanför denna nordisk-nationella rörelse eller afbida den dag, då det från flere häll i grannländerna hörda yrkandet om fornnordiska språ kets upptagande i folkskollärare-seminarierna blifvit förverkligadt, medan tyskar och engelsmän i allt jemnt växande omfattning bearbeta den fornnordiska literaturens guldgrufvor och man i det ultra-klassiska England på fullt allvar föreslår, att sätta den fornnordiska dikten på Homers och de öfriga grekiska författarnes plats i undervisningen? Frågan är för öfrigt ej så alldeles ny i vårt land. Vi ha förut nämnt d, v. professorn Linders afhandling om skolfrågan är 1867 och vilja nu blott påminna om lektor C. J. Bergmans är 1868 i Andra kammaren väckta motion (n:r 235), hvilken af ett kammarens tillfälliga utskott enhälligt tillstyrktes (utlåt. n:r 41) i den modifierade form, att riksdagen ville i skrifvelse till K. M:t anhålla, att den fornnordiska literaturen jemte lämpliga delar af den nordiska fornkunskapen måtte ingå i undervisningen inom elementarläroverkens mera framskridna klasser i sammanhang med läsningen af dels modersmålets, dels de öfriga nordiska språkens literaturer, Detta faktum betyder mer än det, att förslaget, då ännu slldeles nytt, fick falla i Andra kammaren, helst då det der förekom när det redan led mot midnatt och kammaren var otålig. I afseende på utsigterna att få nödiga lärarekrafter må erinras om, att fornnordiska språket är obligatoriskt ämne iden nya filosofie kandidat-examen, hvarjemte det är väl bekant, att på den korta tid som förflutit sedan universitetsprofessurer i nordiska språk inrättades i enlighet med en af den akademiska ungdomen till konungen framburen önskan, dessa nationella studier uppblomstrat på det mest glädjande sätt. mm Säng I Vid i dag af riksdagens kamrar företaget val af valmän för utseende af riksda