Aftonbladet – 21 mars 1873, sida 3

Jernvägs-spårvidder. (Slut. fr. gårdagsbl.) De frågor som uti den i fråga varande afhandlingen bringas å bane äro, det måste medgifvas, något främmande för det praktiska lifvet i England. Spårvidden på våra egna jernvägar är en gång fastställd och kan ej gerna undergå en förändring i närvarande generations tid. Hr Fairlie föreslår i sjeifva verket icke heller att en sådan ändring skulle företagas. I Amerika är tvisten så godt som afslutad och smalspåret, d. v. s. hvad hr Fairlie förstår dermed, har behållit fältet. Ienan det infördes hade mångs bredspåriga banor blifvit byggda och trafikerade, men framtida jernvägsarbeten komma synbarligen att utföras med en spårviåd af omkring 3 fot. Den 19 och i20 sist lidne Juli kölls i S:t Louis ett jernvägsmöte af smalspårets anbävgare, hvilket bivistades af ordföranderne och hufvudisgeniörerne för icke mindre än 28 j .rnvägsbolag som aiia bedrifra sin trafik i enlighet med detta system. Förteckningen på deras namn är något lång, men förtjenar att bokantgöras, vore det endast som bevis på den vidsträckta tillämpningen of hr Fairlies grundsatser i ett land som är oöfverträfftadt såväl i praktisk skarpsinnighet som i mekanisk skicklighet och företagsamhet, Den innefattar Memphis—Relsigh-iernvägen, Corinth—Nashvillejernvägen, Memphis—HEnoxville-jernvägen, Vicksburg—Nashvlile-jernvägen, ropeka— Fort Scott-jernvägen, Ripley (Mississippijjernvägen, South Kentucky—Henderson-jernvägen, Denver-—Rio Grande-jernvägen, To ronto—Gray—Bruce-jernvägen, De Moines vestra jernvägen, Missouri—Fort Beott-jernvägen, Fort Scott—-Kansas-jernyägen, Jefferson city-—S:t Louis-jernvägen, Kansas city— Wyandotte—Nordvest-jernvägen, Cairo—S:t Louis-jernvägen, Kansag central—Leavensworth-jernvägen, Tennesse central-jernvägen, Jackson—Tennesgee river jernvägen, Greenville—Paint-Rock-jernvägen, Arkansas-central-jernvägen, Rhode-Island—Magcachusettsjernvägen, Toronto — Nipissing-jernyägen, Nord Georgia—Nord Carolina-jernvägen, S:t Louis—Manchester-jernvägen, S:t Louis— Western-jernvägen, Missouri central-unionjernvägen, Olive Btreet-jernvägen samt Washington—Cincinnati—S:t Louis-jernyvägen. Förutom dessa deputerade, bivistades mötet äfvenledes af representanter från fabriksidkande firmor, som egna sig Åt tillverkning af smalspårig jernvägsmateriel, Mötets först vidtagna handling var att utnämna en komitg, som skulle uppsätta en berättelse om de komparativa fördelarne af det breda och det smala spåret, och denna