Aftonbladet – 21 mars 1873, sida 2

vår första plan, som var mycket förnufti gare, och framlefva vårt lif tillsammans. under det vi göra hvarandra så lyckliga vi kunna. Jag sade er nyligen, att jag aldrig varit kär mer än i Velasquez; jag återtar mina ord. Jag älskar er lika högt som honom, fastän på ett annat sätt, ty jag har aldrig känt den minsta lust att gifta mig med honom, Mina förklaringar äro kanske inte riktigt tydliga; men min tanke förefaller mig emellertid mycket klar. Skulle det, å andra sidan, vara möjligt för er, inte att tillbe mig — jag ärinte så anspråksfull — men att hålla af mig en smula och att inte älska någon annan än mig? Jag frågar er för sista gången, om ni vill samtycka att bli min hustru, och jag förbinder mig vid månen, som betraktar oss, att vara en mycket hängifven, mycket artig och mycket hygglig äkta man. Äro vi ense, Den som tiger, han samtycker. Jag önskar blott, att saken bestämdt uppgöres i afton; jag ämnar inte låta er tveka och ej heller sjelf i ytterligare fyrtioåtta timmar lida af den ångest, min villrådighet förorsakar mig. Ni återvänder till slottet, der ni, efter att ha rådgjort med er sjelf, tillskrifver mig ett bref, i hvilket ni ger mig ett så tydligt, så bestämdt och så ömt svar som möjligt. Frukta inte att en smula öfverdrifva edra känslor eller att skärpa edra uttryck; jag skall inte missförstå edra hyperboler, jag är inte inbilsk. I morgon skall jag framträda inför mr de Mauserre med ert bref i handen och säga honom rent ut eller rätt fram, hvilketdera ni behagar: M:lle Holdenis hade lofvat att inte lemna er; hon förfogar nu inte öfver sig sjelf, hon tillhör quidam, som hon skall gifta sig med, oeh denne quidam, det är jag; hon reser ofördröjligen till Geneyg, der hon skall afyakta den nära fp