Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

nat både sitt embete och sin öfriga praktik stod han alltid, då hans konst togs i anspråk, tillreds att hjelpa först som läkare och derpå, om han såg, att det behöfdes, äfven med sådant understöd, som kunde bidraga att återställa den sjuke eller vanligen och rättare den sjuka till helsa och krafter. Prof. Pramberg var derför ock en gerna sedd gäst i de fattiges boningar, ty hans tillstädeskommande var liktydig med hjelpens ankomst, Icke mindre värderad var han med rätta inom de kretsar, som stodo hans egen samhällsställning närmare. Här var det den fint bildade mannen, i hvars hela uppträdande alltid låg en viss nobless, parad med förekommande vänlighet, som genom sitt angenäma umgängesväsen vann allag bjertan. Under de senaste åren afhölls han af ih8llande sjuklighet och svaghet från allt slags verksamhet ute i lifvet, men derför bör deticke förgätas, hvem eller hvad han var i sin krafts dagar.