Aftonbladet – 20 mars 1873, sida 2

ligtvis finnes deruppe en högste domare, som betraktar höga och låga med samma öga. Men, genmälde häftigt m:me TArci, som blef allt mer och mer uppretad af detta envisa saktmod, om m:me de Mauserre inte lyckas utverka, att ni blir afskedad... Hon skall lyckas, var viss derom, sade Meta med ett svagt leende. Haf blott en smula tålamod; i morgon eller öfvermorgon skall jag åter ha inträdt i mitt intet och ni skall vara befriad från min odrägliga närvaro.s Men låtom oss antaga, jag ber er, att m:me de Mauserre, som är mindre skarpsinnig, mindre öfvertalande än ni och som alls inte begriper konsten att vinna sin sak genom fiffiga insinuationer; låtom oss antaga, säger jag, att hon går oklokt till väga och får ett afslag — kan jag få veta hvad ni då skall göra? Jag skall på mina knän fråga Gud, och han skall svara mig, sade hon, i det hon höjde sina ögon mot himlen, Hr fArei hade småningom närmat sig. Plötsligen blandade han sig i samtalet med dessa ord: . Jag känner er Gud, mademoiselle, det är intriganternas och de skenheligas Gud, och när ni på edra knän kommer att fråga denne ytterst medgörlige Gud, skall han svara er: Far inte din väg, min pulla; här äro två tusen livres ränta att förtjena och som du en dag under tårar skall kapa åt dig, ty du har lätt för att gråta, och man bör alltid gråt. när man kapar åt sig. Morbleu! Om jag finge se en ärlig gudsförnekare på denna terass, skulle jag kyssa honom på båda kinderna. Min Gud afskyr hädelser, min kherre, svarade hon och steg upp; men han förlå