Aftonbladet – 19 mars 1873, sida 2

Underrättelsen om den nya traktaten melan Frankrike och Tyskland angående det ranska områdets utrymning har, enligt ett går ankommet telegram, af Thiers blifvit neddelad nationalförsamlingen. Sedan med nledning häraf åtskilliga förslag till dagyrdning framstälts, antogs slutligen fölande: Nationalförsamlingen mottager med illfredsställelse meddelandet från regerinven, som genom landets ädla täflan lyckats ullända den väsentligaste delen af sin uppvift. Församilngen tackar regeringen och Thiers, hvilken gjort sig väl förtjent om fälerneslandet. En deputation, bestående af vice presidenterne, qvestorerne och sekreterarne i kammaren öfverlemnade till Thiers lenna församlingens resolution. Presidenten förklarade att vitnesbördet om kammarens och landets tillit till honom var den skönaste lön för hans mödor. Det påstås att den officiella utrymningstraktaten kommer att föreläggas nationalförsamlingen i slutet af nästa vecka, för att derpå ratificeras så fort som möjligt. Med antagandet af traktaten inträder ett nytt skifte i Frankrikes politiska lif och den nuvarande nationalförsamlingen skall då icke längre kunna hafva någon förevändning för sin tillvaro. De nya val, som komma att utskrifvas, skola mer än sannolikt utfalla i moderat-republikansk riktning och det skall icke dröja många månader förrän det nuvarande provisoriet, under hvilket dock, tack vare Thiers energi och statsmannavishet, så mycket blifvit gjordt för Frankrikes pånyttfödelse, ersättes af en definitiv republikansk styrelseform, Och då detta land, trots det upplösningstillstånd i hvilket det befann sig vid fredens afslutande och trots det egoistiska partikif, som sedan dess varit rådande, kun nat till den grad åter resa sig ur sitt lägervall, kan man med skäl hoppas, att den dag icke skall vara aflägsen, då Frank rike, men ett nytt och regenereradt Frankrike, åter skall stå i främsta 1edet af de stora och dominerande makterna, för att åstadkomma den jemnvigt, hvilken är ett -oundgängligt vilkor för de europeiska folkens framåtskridande i riktning af politisk och social frihet. Redan nu börja förut fiendtliga stämmor att lofprisa Frankrikes kraft och resurser och att förutspå det en framtid af makt och framgångar, under det de blott för några månader sedan icke kände finna nog kraftiga uttryck för att skildra dess moraliska och materiella förslappning och ruttenhet. Ett mycket karakteristiskt exempel i det hänseendet utgör Times, denne för lyckans eller motgångens vindkast så känslige väderflöjel. 9edan den stora tidningen allt ifrån krigets utbrott, med mycket få undantag, systematiskt nedsatt och förolämpat Frankrike, byter hon, med anledning af kejsar Wilhelms bekanta yttrande i trontalet, plötsligen om ton och meddelar i ett af sina senaste nummer en för Frankrike ytterst smickrande artikel, i hvilken hon bland annat yttrar: Det framgår af detta dokument (tyska kejsarens trontal), att Frankrike på mindre än tre år kommer att betala den enorma summan af fem milliarder, oafsedt de icke mindre ofantliga omkostnader, som kriget för öfrigt vållade. Detta utgör ett märkvärdigt bevis på det franska samhällets ekonomiska välstånd och på den energi, med hvilken det åter egnat sig åt arbetet. I detta hänseende gör man orätt att klassificera fransmännen bland de öfriga latinska nationerna. Deras sparsamhet, deras flit, deras spänstiga lynne och deras fosterlandskärlek ut göra mycket kraftiga sociala garantier, som få folk kunna förete i samma grad. Det är omöjligt att icke ifransmännens ansträngningar och ekonomiska framgångar sedan tre år finna ett bevis, att Frankrike intager en undantagsställning bland de latinska, folken och att det icke är bestämdt för samma öde, som tyckes vara de öfriga för behållet. Intet folk har med större ståndaktighet burit förkrossande bördor eller