Aftonbladet – 18 mars 1873, sida 3

gans uppkomst och vidare behandling kunn .hemta bästa beskedet derom i slutstrofen: -ma har på flera håll klandrat den splittring, som så lunda egt rum och saken har i akademiska kre sar väckt ett obehagligt uppseende.Hinc ill: lacryme ! Och i sanning, det vid upphofsmär nen till denna jplittring ästa obehagliga up seendet har blifvit så stort och de sjelfva bi klagligtvis så klandrade, att med den vändnin saken tyckes antaga ett urskuldande visat si alltmera behöfligt; kunde man på samma fån göra ännu ett, om ock aldrig så litet försök a I sista hand skaffa sin åsigt rätt, har det vis icke kunnat försmås. Den skärpa, hvarme . motsatserna — (till följd af samma personers fö vållande) — hatva framträdt-, då de ej aktat ft rof att göra den för en mängd studenters fran Ö gång vigtiga frågan till en. kotterisak, egna att främja deras egen prestige, har allt mera al mänt börjat vändas mot dem sjelfva och tord nog efter detta sista bemödande att ytterligar I skämma det samfälda intresset, blifva ännu bit rare. I Utan att tillmäta en redogörelse för petitic ; nernas tillkomst någon vigt i och för sig, tord dock en sådan efter måndagsuppsatsens fram trädande i viss mån vara för sakens och sannin gens skull nödig. Denna innehåller nemlige uppgifter, hvilkas sanningslöshet visserligen ö en hvar på platsen ligga i öppen dag. men hvil kas tillkomst 4 fri hand för Aftonbladets läsar ej kan vara lika påfallande, och ehurna väl et bemötande af alla uppsatsens missuppgifter skull kunna vara önskligt, våga vi härmed blott på peka de förnämsta. Att allmänna åsigten icke från början va stadgad för en begäran om en viss, längre elle kortare, tid är desto klarare, som det just va i ändamäl att öfverlägga härom som en komit vid det första sammanträdet utsågs, och att vic detta tillfälle åsigten om lämpligheten af en an sökan på ett år skulle nästan enhälligt gifvi sij tillkänna innehåller en osanning, som fram står desto klarare, då man erinrar sig att vic detta sammanträde endast 4 eller 5 personer a omkring 100 närvarande yttrade sig, men inger i fråga om tiden. Men denna lilla osanning är gudnås, icke -enstaka-. Det är visserligen sant att den utsedda komiten uttalade sig för en be gäran om ett år och i öfverensstämmelse här. med lät genom delegerade utarbeta förslag till petition, men detta berodde af det olämpliga sätt, hvarpå komiterade utan föregående utred: ning af frågan valdes. Valet skedde nemligen nationsvis och följden blef att personer, som re. presenterade intressena och åsigterna hos ett tiotal, vid omröstningen betydde lika mycket som andra, hvilka representerade 20—30, att icke nämna det sätt hvarpå valet tillgick, som exem pel hvarpå kan anföras att de tvenne komiterade för östgöta nation representerade 4 af sina landsmäns önskan att begära ett år, under det treårspetitionen undertecknades af 79 andra.. Men den egentliga orsaken var, att i komiten till större del invalts personer, som deltagit i en föregående petition, hvari kortsynt nog utan vidare grund begärts blott två år och hvilka dels häraf, dels af den omständighet, att Kongl. Majestät endast till hälften beviljat densamma, ansågo sig förhindrade att nu deltaga i en ansökan på ännu längre tid, hvadan de, såsom det hette, trodde sig böra biträda en ansökan med på fasthållandet af det förat begärda grundad utsigt till framgång för sig sjelfva, och sålonda gifva på båten dem, som härmed icke voro bjölpta. — Kom så komiterades förslag och nytt allmänt sammanträde. Vid detta underkastades detsamma en grundlig och dräpande kritik från treårsåsigtens sida, hvarvid visades nödvändigheten af en bestämd rättegrund och objektiva skäl för petitionens framgång — då ett uppre pande af den gamla, en gång afslagna, petitionen var utan all betydelse samt det för kårens anseende föga hedrande uti att ett sannt kamratskap icke gjorde sig gällande. Men detta senare var just sylen i näsan på ettåringarneoch framför allt deras sjelftagne ordförande; efter en för förslagets hopskrifvare pinlig diskus sion, som af dem alltmera fördes in på det per: sonliga området — det var ock nu man från samma sida först hörde uttalas vårt partioch motpartiet — ogillades detsamma allmänt till motiveringen och en prof-omröstning med afseende på tiden beslöts. Studentförhandlingar anses icke utan skäl såsom en plantskola för blitvande politici; man får derföre icke förundra sig så mycket, om man erfar att partimanövrer och småfinter redan här äro kända och då och då öfvade, Uti det trångmål, hvari komiterades förslag genom den förda debatten kommit, räddades det genom det af en fiffikus framstälda lilla knepet, att betrakta den skedda omröstningen såsom definitiv. Discessus hade visat 38 röster för tre, 54 för ett års förlängning, och den sjelfvalde ordföranden, som varit det så illa behandlade förslagets egentlige utarhetave, fann finten både fämplig och tillåtlig — och dervid blef det, i rak strid mot haus egen proposision! Då treåringarnes-. målsman nu, såsom en sista utväg till onanipmkni . yrkale återremiss. af förslaget i dess helhet, h!ct letta med föga höfliga utlåtelser afvisadt och treåringarno hade ej annat att göra än följa det af motsidan gifna rådet att söka en annan plats för sin verksamhet, Dogk ansågos deras grunder härmed så långtifrån fullkomligt ohållvara, att de som passade tvärtom upptogos i len efteråt beslutade nya redaktionen af ettWingarnespetition. en partisplittringen var uu gifven, då naturligtvis ingen kunde egära utt personer, som behöfde öfver ett år för sin xamen, skulle akrifva under en petition, hvari leras intressen alls icke togos i betraktande, varemot om denna förenade sig, med några be ömliga undantag, alla andra som trodde sig inna med eller redan hade sin examen ifven, nen olyckligtvis till ett antal at ej mindre än 14 personer, en siffra, som dubbelt öfverstiger ntalet af någonsin på ett år examinerade, oakaät det innefattar ätven dem som under innearande termin aflägga examen. I sanning en ugnande utsi; för vederbörande om framtida red och ra från petitionärernas sida, då den anra petitionen derjemte räknar 90 underskrifter! im hågot talar för en längre frist än ett enda r, så är det väl dessa siffror, och man torde af em bäst inse betydelsen af förre insändarens. ör resten ur luften gripna, tal om ett tiotel ersoneps. : Att treårspartietfrån bärjan tänkt sig en etition om förlängning till 1877 är visserligen annt och berodde, utom annat, på den inom miversitetet rådande åsigten, att den då inträfande 400-års-jubelfesten vore en lämplig afstuting för en examen, som öfver 200 år varit väentligen oförändrad; än senare medifieringen vädde sig endast vid en af båda parterna upptälda rättsgrunden och den med afseende härå tarbetade tio-års-medeltalsberäkning, som bifoades tre-års-petitionen, hvariemte atreåringare från bästa källa erfarit, alt örespråkare för en förra åsigten i sinom tid på rätt ort icke kulle komma att saknas. eårspartietsbeInt att uppvakta kooungen, kanslern och ekleigstikrainistern hvilade till en del på det antaandet, att ettårsfraktionen med detta beslut för gonen skulle låta vid sin petition bero, hvilket nsågs så mycket troligare, som förslaget härm, då det vid allmänt möte framstäldes, ftån eras sida rönte ett motiveradt förkastande. Då e sedermera lika ensidigt fattade samma beslut, olkades detta steg allmänt såsom ett illa valdt ätt att ställa treårspetitionen 1 bakgrunden, varjemte det gu anletning till ett från treårsraktionen utgånget försök att i sista stunden stadkomma enighet åtminstone härntinnan; men rån det sålunda föranledda mötet aflägsnade sig ettåringarnes komiterade hastigt, sedan de föräfves sökt hindra all diskussion. med förkla