Aftonbladet – 18 mars 1873, sida 2

nn rn nn. inträde i detta hus; min första tanke var, att mina barn dött. Förlåte mig Gud, om min dotter dött, skulle jag lida mindre; min kärlek var mig dyrbarare än mitt barp. Jag beslöt att låta henne tala; smärtan tröttas genom att pladdra om sig och trötthetex mildrar Henne, Nej, jag drömmer inte, Tony, sade hon; det återstod blott tio månader för att jag skulle bli hans hustru. Gud dömer mig att göra skeppsbrott i åsyn af hamnen. Ah! om ni visste hvad han var för mig! Jag har lärt älska honom tusen gånger innerligare, än den dag, då han enleverade mig — ty, Tony, det är kndå han, som enleverat mig, inte sant? Sannolikt visste han hvad han gjorde. Jag motstod honom länge; men han plågade mig till den grad, att jag slutligen saft efter, mer af svaghet eller af medlidande — skall jag tillstå det? — än af kärlek. Ni var i Dresden, Di bör veta allt, Ja, då älskade han mig vida högre än jag honom, Hvad rollerna ua förändrat sig! Han har blifvit min idol och derför har Gud straffat mig; han afskyr all afgndadyrkan.s Några ögonblick derefter började hon förebrå denne afundsjuke Gud bans orättvisa, hans grymhet. Fanns det då icke i verlden en brottsligare qvinna än hon att hemsöka? Borde han inte spara sina stora straff, de svåra slagen, för felsteg, begångna af hög: mod och fräckhet. Är det nödvändigt för hans ära ati krossa ett rö? Derefter utropade hon plötsligen, att Meta misstagit sig, att hennes berättelse var allt för osannolik. Hur skulle hon kunnat be: haga honom, Tony? Vågar ni påstå, att hon är vackrare än jag? Erinrar ni erinte, att samma dag hon kom till Charmilles, fann mr de Mauserre henne ful. Vi disputerade till och med om saken; hennes ansigte mjas