Aftonbladet – 18 mars 1873, sida 2

sköt fram en fåtölj, slog sig ned i den och sade med den lugnaste ton i verlden: Ni ser sjuk ut, Lucie; Tony är hemwa I läkarekonsten; han har en gång kurerat mig för ett reumatiskt lidande, i hvilket hans diagnostik trodde sig upptäcka ett gilt; anfall. Hans läkemedel tyckes vara en verklig panac, ty det är säkert, att detbotat mig. Har han känt er på pulsen ? M:me de Mauserre ör en smula feberiktig, svarade jag, soch sannolikt behöfver hon framför allt hvila, en god natt ska; ter göra hemne kry. Och i det jag steg 10p, betraktade jag honom med ej min, som betydde: Jag går, min böste herre, let vore klokast att ni gjorde på. samma sätt. Jag är inte sömnig, jag kommer inte ov lägga mig tidigt!s utropade -m:me de Mauserre, — Hon gjorde nu i sin ordning, en bönfallande åtbörd åt mig, som hetydd.e: För Guds skull, gå inte er väg. Vår utflykt äl Paladru har inte varit ycklig, återtog mr de Mauserre. Lulu har ådragit sig en förkylning under den. Har er migrän tillåtit er att se om henne 2äton?s En darrning genomilade hela hennes kropp. Jag skulle inte ha underlåtit det, om hon varit ensam; men Lulu är inte ensam och den person, som sköter henne... Jag skyndade mig attafbryta henne: Ja, verkligen, sade jag i munter ton, m:lle Holdenis håller inte blott af sina sjuka, hon ir rent af svartsjuk om dem och tiläter nte, att någon nalkas åom. En paus på tvenne minuter uppstod; den ufbröts endast genom knäppandet af pesdylen, vilken, äfven den, föreföll mig ua feber: Nana puls var ostadig, den slog omvexlande stt eller två slag i sokunden, (Forts,