Aftonbladet – 17 mars 1873, sida 3

niskaplig art blifvit samladt, så att en sam ij manfattad bearvetning och begagnande a! rjallt dettä nu skall kunna skapa en både elfullständig och fångslände bild af de yttre t förhållanden, under hvilka det norska folket n lefver. Det är knappt något tvifvei under jkastadt, att bidraget skall lemnas, och ar ni betets offentliggörande skall i sädant fall tl kunna fävegynvas om ett år, sannolikt un . I der ledning af de geögrafiska mätningarnas I dvglige chef, öfverste Lars Broch. I det I hela taget mäste till och med de skarpaste -motståndatre mot den politiska riktning, el som är den förlertfskande hos vår repre-Åsentations flertal, medgifvå, ätt detta åtminfl etone icke visar sig trängbröstadt eiler oför. jståndigt, när det gäller att befrämja veten ; I skapliga institutioner eller ändamål — och sidetts erkännande har också blifvit med tack-Isamhet gjoråt. X dessa dagar har t. ex. en sIny professorsplats blifvit inrättad, denna I gäng i romersk och engelsk filologi, Yid uniI versitetet; embetet skall bli besatt med en I yngre vetenskapsman, Johan Storm, hvilken I redan ett par är med framgång har docerat j1 Hända fack vid universitetet. En bror till honom, Histötikern Gustat Storm, leder jutgifpingen at P. A. Munchs sSamlede AfThandlinger, äfven ett af de vetönskapliga fföretag, som storthingets liberalitet Här I framkallät och som skrider raskt framåt — IHEvälj att döma efter den temligen obetydlliga subskriptionet, med beklagligt ringa I deitagande från den stoti allmänhetens sida. I Jag begagnar detta tillfälle att fästas sysnska vetenskapsmänsg, historicis, antiqvariefa loch lingnisters uppmärksamhet på nämnda sattilling arbeten af vår för tidigt bortryckte store nationelle Bistorieskrifvare, som i dessa i en mängd tidskrifter spridda och först här I samlade afbardlingar jast har ttförs ea vä sendtlig del af det rödjningsarbete på så olika fält af vår fornkunskap, hvilket han tagit till sir uppgift, och som han också i så stort omfång lyckades att nuföra. Detär nästan en vemodig känsla, som griper en vid genomläsningen af denna samling, så starkt är det intryck man fär, att den norska historisgranskningen och historieskriiningen nu väsendtligen beteckna en epigonernes tidsålder, emot hvad de voro för ett par decennier sedan, då Manch begynie sDet nor: ske Folks Historie, och Rud. Keyser skref Den norske Kirkes Historie under Katholicismens, Och döt må väl erkännas, att historien icke är det enda af Vetenskapens fält, der de senare åren icke ha bragt full orsättping för hvad vi ha förlorat. Det vore dock kanske orättvist att häri se ett bevis, att de rika gåfvorna och de atora förmågorna bli färre; saken är väl den, att utvecklingens gäng och tidens skiftarde vilkor draga dem annorstädes och göra dem använda på andra fält än den vetenskapliga forskniiägens. Att politiken och madstrevet äro: värt samhälsllifs två för ögonblicket och sannolikt äfven för en längre framtid allt annat beherrskande intressen, som lägga beslag på alla krafter, är en sanning, som dock ingalnada vill säga detsamma, som att det nor-! ska gamhällslifvet skulle vara andefattigt: och slappt; både själ och kraft kunna san nerligen göra sig gällande på begge dessa j: områden. j Jag började dessa rader med politik, och det är, efter hvad jag här har antydt, oundgängligt, att jag mäste sluta med att tala om madstrevet, hvilket, tack vare dels gynnsamma konjunkturer, dels stigande företagsamhet, frodas särdeles väl. Landets utförsel och införsel under det förflutna året visa, trots de till en del mindre lyckliga fiskena, fordom okända siffertal, i synnerhet hvad angär trälastexporten, hvilken åren 1870—72 visar sig ha stigit från 415.000 till 484,000 kommersläster. Sjöfarten gör goda framsteg; man hör oupphörligt talas om inköp af nya fartyg, både ångfartyg och segelfartyg, hvilka sistnämnda stå väl på sig både på de gamla trälastturerna och i den stora fraktfarten på de aflägsnare farvattnen. I denna månad begynner det bergenska ångfartygsbolaget med sina stora oceanåugfartyg de nya turerna mellan Kristiania, Bergen och Newyork, hvilka sannolikt skola komma att beteckna en betydelsefall vändpunkt i hela vår kommunikation med vesterns gtora republik och det utflyttade Norge der borta. För några dagar sedan begaf sig skälfängstflottan, som går till Jan Mayn, till sjös, denna gång — trots den mindre gynnsamma inkomsten af expeditionerua i fjol — talrikare än någonsin; ty den bestod af 27 stora, dyrbara fartyg med en besättning af tillsammans mer än 1300 man. Blott på de senaste två åren har skälfängstflottan blifvit förökad med 10 större, specielt för detta bruk bygda fartyg, af hvilka 9 äro ångfartyg. 23 af fartygen i år voro norska, under det att 4 egdes af utländska rederier; men de segla alla under norskt befäl och med norsk besättning. Två a dessa utländska fartyg äro hemma i Göteborg, de andra två i Bremev. Tyskarne tyckas på det hela taget under de senaste åren ha fått mycken smak för Ishafvet; det är icke blott den ideella tillfredsställelse, som är förbunden med genomsökningen af dess töckenhöljda farvatten och forskningen efter det mycket omtalade öppna polarhafvet, som lockar dem; de ha äfven mer reella och lukrativa syftemål I närheten af Kristiansund har det tyska Polar-sjöfartsbolaget köpt sig en upplagshamn för sina skälfångarefartyg, och i Varangerfjorden ämnar det konkurrera med Sven Foyn om att fånga hval och förvandla den till guano, för hvilket ändamål det redan har vid Jarfjorden, nära den ryska gränsen, inköpt tomt till anläggning af en guanofabrik. I det hela taget behöfver man knappt frukta något af denna utländska konkurrens; tvärtom torde den kanske ha en gagnelig verkan genom att sporra landets egna barn till förökad driftighet. I alla händelser kommer användandet af de främmande kapitalen nästan uteslutande att ske genom norska hänRSS oms etjd OO AH rm em bh oc pm DB hv 0 RR (YR kt Fö SR SR 0 OA AR rea ve DD KM KH RR Ö ler, och i hela det arktiska näringsfänget!n spelar arbetarens andel i kapitalets afkast-)P ning af gammalt en mycket väsentlig roll,!? likasom det af alla erkännes, att ettsådanth förhållande är ett af hufvudvilkoren förd lenna närings trefnad och följaktligen bör! vibehållas. : Läsa si Från Rikedfaosliktaren.