Aftonbladet – 17 mars 1873, sida 3

EB IVEg AA VÄLRVU å IVA TABUN Af MMA i sedermera atgånåna statsrådet Irgens, men alsom då till följd af prolongåliongförvägran rdet icke kom till behandling, har i år i en n näget förätdrad form blitvit framlagdt af !larmedepartemeniets nya ehef, statsrådet Se Igelcke. Detta sistnämnda regefingsförslag t skiljer sig från det äldre derigenom, ati den ut j ärliga rekrytutskrifningen pu föreslås begräns jsad till 5400 mån. Då ett sådant stadgande nityckes innebära ett betänkligt afbräck i in 1 förabdet äf allmän värnepligt, ha två af storthingets medlemmar tipptagit det äldre ;. förslagets organisation, hvilken under säkens if i förberedande behandling blef godkänd af tj storthingets militärntskott och efter all sani nolikhet äfven skell vifiia representationens : ) bifall. Äfven beträffande försvarsdepartementenas budgetförslag heter det, att de sanf I nolikt skola bli tinderZastade tömligen grundt liga modifikationer. Lika litet skal det tara dlutsigt till. att den af regeringen den 18 December 1872 afslutna myntkonventionen och det dermed i samband stående myatlagförslaget aktla viånä röprösettationens bifall aj Saken har blifvit öiserlömtad till storthin-I gets bankonutskott. hvilket af denäa särskilda janledong har blifvit förstärkt med 4 nyå q medlemmar till de 5, det förut har; enligt , hvad som förljudes, skall majoriteten i detta 1 itekott ick2 tillstyrka ratifikation af mynt onventioneu, . Ett af regeringens förslag, soi eiötfes med icke ringa spänd väntan, är det, som -lrör statsbidrag till den påtänkta jernbanan ; Ifrån Kristiania genom Smaalenene till den I svenska gränsen; För denna anläggning ha lat enskilde och komwuher jemtärslsevis be i tydliga belopp bl subskriborade, och denna sohekription ävnu icke afslutad. I Jäcuna vocka väntas sålanda beslut af Kri stiahiå komman om teckning sf aktier för Jett belopp ät antinsön 109.090 eller 150 600 Ispd. Först när aktieteckningen är afsiutad (skall regeringens förslsg i saken kunna framlärgas. För öfrigt knyta sig vid denna Isak många frågör, som det icke skall bliså lätt att besvara, och hvilka titan tvifvel skola splittra meningarna betydligt, så t, ex. huruvida man skall välja en linie längs kusten med dess redan nu betydliga ångfartygstrafik eller föredraga det inre landet, der en förbättrad kommunikation behöfves sigom en häfstång vid exploiteringen at distrikternas hittills jomförelsevis föga tillgo dogjorda naturliga hjelpkällor. Är Smaalenenesbanan också den enda, för hvars anläggning det nu skall bli fråga om att lemna hägot statsanglag, så är den dock icke den enda, som söker arbeta sig fram till föredragningslistan, och sålunda föreligger för detta ärs storthing en rad af enskilda ansökningar att få åtskilliga jernvägslinler undersökta. De vigtigaste af dessa äro Jliniernä ifrån Kristiania till det. vestra landets tre hufvuådelar: Stavanger, i Bergen och Romsdalen. Möjligheten att få de två förstnämnda anlagda för så pass rimliga belopp, att trafikinkomsterna kunde betäcka en aiisenligare del af anläggningskapiralets ränta, tyckes icke vara stor, hvaremot knappt den tid skall vara aflägsen, då en bana ned genom Romsdalen och Gudbrandsdalen till Lillehämmer och derpå vidare antingen längs Mjösens vestra eller östra strand till Eidsvold skall utgöra den stora kommunikationslinien mellan vestanoch östanfjellska Norge på samma sätt som banan öfver Dovre mellan nordan: och sunnaufjellska, Det är många och vigtiga skäl, som ha kunnat anföras till rekommendation för denna anläggning, så t. ex. att de landsåelar, gom nä: mast skola komma att åtnjuta fördel deraf, icke beröras eller kunna komma att beröras af någon annan besluten eller projekterad jernvägsarliggning — att li nien öfverallt går genom bebodda bygder och knappt någonstädes höjer sig upp till 2000 fot öfver hafsytan — och att terrängen i allmänhet är förmånlig och snöförhållandeaa särdeles gynnsamma. Medan jag talar om de för storthinget framlagda frågorna, kan med det detsamma nämnas en motion, som blifvit väckt, och hvilken efter sakens föregående historia är egnad att väcka en viss uppmärksamhet i Sverige, nemligen derom, att det ordnande af de flyttande Japparnes betesrättigheter för deras renar, som år 1871 de båda ländernas regeringar föreslogo att åstadkomma genom en gemensam svensk och norsk lag, men som då strandade mot den svenska riks dagens förkastelse, nu mätte bli infördt i Norge genom en särskild lag. Genom denna skulle såväl för de norska flyttande lapparne som för de svenska, hvilka blott på sommaren besöka Norge med sina renhjordar, den mycket omtalade och i synnerhet från nägra håll i Sverige skarpt anfallna gemensamma ansvarigheten bli införd. Förslaget har blifvit framstäldt af representanterne för Tromsö amt, det amr, till hvilket sommarinvandringen af svenska flyttande lappar i synnerhet sker och hvarest man till följd deraf starkast har erfarit svårigheterna att under nuvarande förhållanden försona nomadernes och den fasta befolkningens intressen med hvarandra. Hvad angår sannolikheten, att detta förslag skulle vinna representationens och regeringens bifal!, är det ännu för tidigt att derom uttala någon förmodan. En annan sak, som ju också på visst sätt kan sägas ega ett slags nationelt svensktnorskt intresse, är kröningsfrågan. I denna sak harrepresentationon hittills visats sig särdeles tillmötesgående mot de önskningar, som förmodligen under hand måste ha blifvit uttalade af den pys konungen; ty storthinget har i öfverensstämmelse med den från forna tillfällen häfdvunna praxis ingått till konungen med en förfrågan, huruvida han före nästa storthings sammanträde vill låta kröna sig i Norge. När det bekräftande svaret härpå ingår, skall det föreslås att ställa en lämplig summa till koaungens förfogande, och om det begärda beloppet icke alltför mycket skulle öfverskrida hvad som enligt vår tids ksigter försvarligen kan och bör offras på en sådan ceremoni, skall saken dermed vara afslutad. I fail, såsom ryktesvis förmäles, kröning skall ske i Sverige den 15 Maj, skall storthinget vid detta tillfälle låta sig repre senteras af en deputation af 12 medlemmar. Då det likväl vid denna tid sannolikt ännu skall sista midt i sitt brådaste arbete, är det icke troligt, att storthinget i denna devutation skall kanna invälja någon af sina RN TM MH LT nr BD SM Oo kH AA —A Fh kh MW 3 DM Fr MD Mm AA MM or MN a FM te RR på Pt Kr mh FA RA AA TR KR JA bt 3 (RK nm