Aftonbladet – 14 mars 1873, sida 3

gifva detta, och det enda hinder, som hittills förefunnits för erhållandet af en dylik lag synes mig ligga endast i svårigheten at uttänka och redigera densamma. Men dett: hinder eger blott rum för de obotfärdiga. Äfven om den lag, som nu borttage! preskription för tryckta eller graverade obligationer med tillhörande kuponger, ut färdade af banker eller allmänna penning verk, skulle utsträckas till kommuner elle; bolag, hvilkas ordning blifvit af konunger fastställd, kan dock undantag ifrån en så dan lag lätt göras för de fall, då personer som styrka sig hafva innehaft obligatione: eller kuponger, anmäla att desamma förkom mit. Man kunde t ex. stadga: att den, för hvilken dylika obligatione! eller kuponger förkommit, skulle till styrel sen för den bank, kommun eller bolag, som dem utfärdat, uppgifva n:r och datum på de förlorade obligationerna eller kupongerna jemte de omständigheter, som vållat för lusten; att han, försedd med bevis om fullgöran. det häraf, egde anmäla sig hos domstolen i den ort, der banken, kommunen eler bolagen egde sitt for um, efter hvilken anmälan domstolen skulle genom beslut förelägga den möjliga innehafvaren af den såsom förkommen eller förstörd uppgifna obligationen eller kupongen art inom tio år före det beslutet blifvit i allmänna tidningarne 3 gånger kungjordt, uppvisa densamma för betalnings erhållande, vid äfventyr att eljest vara sin fordringsrätt förlustig; och att emellertid och sedan ett år förlupit ifrån det beslutet varit i allmänna tidningarne 3 gånger infördt, han egde emot borgen lyfta betalning för den såsom förstörd uppgifna obligationen eller kupongen; samt att han efter de tio årens förlopp egde utbekomma ny obligation eller kupong. Genom ett sådant stadgande skulle den åsyftade fördelen kunna vinnas, utan att antagligen någons rätt förnärmades. Ett försök till bedrägeri af någon för att till narra sig betalning vore desto mera otänkbart, som det icke skäligen bör antagas, att ivnehafvare af obligationer eller kuponger låta dessa ligga öfver tio år utan att för de senare fordra: betalning. Dessutom förekomma ungefär enahanda föreskrifter i många af Kongl. Maj:t fastställda bolagsreglor för det fall, a t bolagens till innehafvaren ställda aktier eller dertill hörande kuponger förkomma. Då Lagutskottet emellertid afstyrkt det i fråga varande förslaget, kas jag såsom ett sannt motiv derför icke antaga något annat skäl, än det, att antingen dess herrar ledamöter saknat tid till uttänkandet och redigerandet af en lag för det uppgifna fallet eller att de aldrig läst eller aldrig reflekterat öfver Livii bekanta yttrande non temere incerta casuum reputat, suem fortuna numquam decepit. (Den bedömer icke lätteligen ödets vexlingar, hvilken olyckan aldrig drabbat.) Stockholm den 14 Mars 1873. 0. A. Beckman. de i pt ss ennen nad