Aftonbladet – 12 mars 1873, sida 3

Mr de Mauserre klagar öfver er fula ovana att jemt angripa m:lle Holdenis; i längden skulle möjligen ert gyckel kunna nedsätta henne i hennes elevs aktning. Vi äro så lyckliga öfver det oinskränkta välde hon vetat förvärfva öfver vår yrhättal Han började grimacera; jag nöp honom i armen och han sväljde sitt svar. Då man kommit ett stycke från Ahbrets, går vägen under en timmes tid uppför en temligen brant höjd; då man nätt toppen af den, lemnar man stora vägen och viker in på en byväg, som på tingufem minuter för till byn Paladru, belägen några några steg från sjön och vid foten af en kulle, på hvilken stoltserar en kyrka. Jag kan med sakkännedom tala med er, min fru, om Paladrusjön; jag har sett den på nära häll, jag har gjort en närmare bekantskap med den än jag skulle ha önskat. Om ni är en vän af statistiken, kan jag underrätta er, att han är belägen femton hundra fot öfver hafsytan, att han är nära en och en treåjedels mil lång och en tredjedels mil bred, att han är mycket djup, att bans vatten är minerar liskt och mycket verksamt mot åtskilliga sjukdomar och att det har en lindrig tvålsmak, hvilket dock icke hindrar att det ör rikt på fisk. Jag vill dock hellre underrätta er, att det icke är tillåtet att komma till Bugey, utan att besöka denna vackra sjö, att hans omgifningar, äro förtju sande, att man der påträffar stätliga askträd, att bergen, som kanta hans båda stränder, äro en del mer öfvervägande odlade, andra Åter mer skogbevuxna och vilda, att han efter tiden på dagen och vindens nycker, öfver går från perlemorns färg till azurblått eller blygrått och slutligen att naturen roat sig att på hans stränder samla de mest olika na turföreteelser, bugter, vikar, uddar, här träd