Aftonbladet – 11 mars 1873, sida 2

höjda karakter och finkänslighet allt ifrån första dagen ingåfvo mig lika mycken akt ning som vänskap. Det återstår mig nu blott en önskan, nemligen att de genom ett i laga form afslutet äktenskap måtte kunna legitimera en förening, som lofvade dem båda den lyckligaste framtid. Från och med i går har hvarje lagligt hinder försvunnit; men tunga moln ha samlat sig öfver Charmilles och vi hotas af en förfärlig katastrof. Ryck inte på axlarne, saken är allvarsam: vi riskera att få se min hustrus fader vanhedra sig genom en låg skilsmessa och genom att föra till altaret Lulus guvernant, hvilken eftersträfvar att bli herrskarimma öfver Charmi!les och allt hvad deruti är. Åh, bevars! afbröt jag; det är att förutse olyckor på allt för längt håll. Gör mig den tjensten att höra mig till slut, återtog han. Jag är en lugn man, min herre, och jag brukar inte oroa mig öfver bagateller. Men jag försäkrar er, att min svärfar helt och hållet nyktrat till från sin första kärlek; ja, jag påstår, att så vacker m:me de Mauserre är, har hon dock i hans ögon hädanefter ett obehagligt utseende, nemligen utseendet af en stor dumhet, som hindrat honom att bli ambassadör i Konstantinopel eller London. Och på det sättet går det, när man inte har den uppriktigheten att säga till sig sjelf: Tu Va vouiu, George Dandin! Till hans olycka lika mycket som till vår har himlen och Tony Flamerin fört hit en af dessa hycklerskor, som bliga mot molnen och med ena handen slå sig för bröstet, under det den andra försigtigt ransakar nästans ficka. Oafsedt hennes talang att tillaga dekokter och att damma möbelornament, har denna listiga snärta förstått att kufva vär tjenst