Aftonbladet – 11 mars 1873, sida 2

— Stora teatern erbjuder så ytterst säl lan något nytt musikaliskt drama, att hvarje tillfälle, då detta verkligen inträffar, mer och mer är att betrakta som en högtid. Såsom en sådan hyllades äfven i går Thomas opera Mignon, hvilken, i sin helhet synnerligen omsorgsfullt och väl återgifven, af den alldeles fullsatta salongen välkomnades med lifligt intresse. Libretton, huru mycket den än må afvika frön Goethes verldsberömda berättelse, hvarur de uppträdande personernas namn jemte en och annan situation blifvit lånade, är emellertid alltigenom underhållande och hembjuder särdeles tacksamma uppgifter åt skådespelaren. Musiken saknar visserligen enhet och originalitet, men företer i desto rikare mått formfulländning, elegans och qvickhet, ett fint melodiflöde, uppfinningsgåfva och yppighet hos ackompanjemanget samt, hvad bäst är, åtskilliga känslostämningar af skärhet och lyftning, hvilka i sista akten taga öfverhand och höja operan vida utöfver hvad den i sin början utlofvar. I den musikaliska tolkningen af Goethes skönaste lyrik uppnår kompositören väl icke sitt mål, men sädana num: mer som Mignons och Lotharios duettiandra akten, Wilhelms romans i den tredje