Aftonbladet – 10 mars 1873, sida 2

stämd dag för afslutandet af vår verksam wet, men jag kan i öfverensstämmelse med len allmänha meningen säga, att värt verk skall vära föllbordadt med detta års utgång. Tag kan icke tro, att häruti ligger någon anarsisk tanke, ty dö är ju det samma, som med ndra ord uttryckes sålunda: Försämlingen skall icke Btskiljas förrän hon gifvit landet len författning, det begär. (Larm.) Gambetta har sagt, att man skulle låta en ny församling gifva landet dessa institutioner. jag fättar i sännilig icke; alt man kan be rakta situationen med ett gä (Skratt; Gam: etta är svin vekant enögd)... att mål kan se framtiden i ett så gynsamt ljug. Jag er ilideles icke af hans åsigt, oaktadt jag på intet sätt är så bekymrad för de föreståendö velet som många abdra. Fffter min isigt skall denna försatnling tpprätta en förata kammare; man behöfver ju blott så på Förenta Staterna för att öfvertyga sig um, att tvåkammarsystemet öfvetetsstämmer med de republikanska institutionerna. HA enda kammare är utsatt för alltför stora frestelser, och hvad skulle följden ha blifvit, om jäg blott värit denna församlings delegerade? Då måste jag ju ha atntyokt till inkomstskatten, denna skatt på de ör: mögna, utskrifven och fördelad af demagogien. Då måste jag ju ha funnit mig uti, att soldaterno skulle ha stått under fanorna i blott tva år; ty man vilie ju öfvertyga oss, att vårt nederlag under senaste kriget berodde derpå att viicke tillegnat oss Preussens armborganisatioo. Då måste jag ju också ha låtit de stora städerna sjelfvå välja siha fiairer; ty det bögärds man ju verkligen. I Lyon skulle vi då haft Sieur Pötion till maire (skratt), och Gud vete, hvem man skulle ha valt i Marseille. Under sådana förhållanden skulle jag ha varit nödsakad att spärra in mig i min straffcell — jag ber om ursäkt — i mitt presidentspalats. (AUmän munterhet, Den låtsade missägelsen gestaltar sig naturligtvis mycket qvickare och naturligare på franska; presidenten använde nemligen orden penitence oc fresidence:) Min roll skulle efidast ha jer stått uti att säga: I önsken det här? Nå min Gud! varen så förbindliga. I önsken det der? Jag är er ödmjuke tjenare; det är alldeles ypperligt, I skolön få det såsom I viljan ha det! Det skille emellertid ha varit ett brott mat alla parlamentåriska reglor och mot mina pligter och förpligtelser. Jag skulle blygas öfver mig sjelf, om jag skulle nödsakas säga er, att jag icke är den man, som vill företaga en statskupp, och så till vida gör det mig ond ätt man omgifvit min beröring med er ne formaliteter; men jag har ömellertid fönnik mig deruti. Det har dock blott sketi der: för att landet gifvit mig ett vederlag, som Frankrike skall ha fördel af. Jag skulle ha önskat att kunna gifva republiken institutioner, som visade att den var riktigt konservativ. Republiken består... (Röster från högern: Nej, nej, blott provisoriskt!) Det är bäst, att det kommer till en förklaring oss emellan. Republiken har visserligen icke blifvit upprättad af landet, men I häfven genom ert votum insatt en röpublikansk regerivg. (Larm) Jag är denna regefitigå loyale president, som icke skall tolerera, att man vidrör det depositum, som blifvit nedlagdt i mina händer. (Bifall.) Här är sålunda, som sagdt, icke fråga om att konstituera republiken, utan om att förbättra situationen och att gifva den bestående republikanska regimen en Konservativ karakter, Det gifi ves helt visst i denna republik många he derliga män, som föredraga monarkien, men de veta att det var en omöjlighet då och äfven är omöjligt nu. (Starka protester från högern. En röst ropar: Vi vilja upprätta monarkien utan deras bistånd) Man måste vara tolerant gent emot alla meningar. Politisk toleraus är i sanning lika onmvörlg som religiös tolerans; man har icke uppgif. vic sin tro, derför att man upphört att bränna annorlunda troende, och på samma sätt kan man mycket väl hafva en bestämd åsigt i politiskt hängeende, derför att man respekterar andras åsigter. Det tjenar i sanning icke till något att tala om att upprätta republiken eller monarkien för evärdliga tider; lätom oss vara anspråkslögsare. Hvad blef det af den första republiken? Frankrike begärde snart en herre och vi besjöngo den hjelte, som beherrskade oss, jag lika bra som alla andra. Hvad blef det sedan af kejsardömet? Hur slutade den legitima monarkien, som efterträdde det, och derpå den konstitutionella monarkien? Låtom oss icke lägga för mycken vigt på former och namn, låtom oss icke försöka att inbilla verlden, att vi blott göra underverk, utan bemödom 088 att stifta goda lagar. Låt republiken rekommendera sig genom sina handlingar? Man har ja nu också afskaffat den politiska trohetseden. Vi hafva lofvat er (vänder sig till högern) att icke proklamera re: publiken och I hafven rättighet att motsätta er det; men är detta ett skäl att förneka den bestående republiken en arm. en flotta, pennirgemedel och institutioner? Allt detta måste ju landet ha, hvilken regeringsform det än får. När det är fråga om institutionerna, bören I icke tänka på regeriogsformen, utan på landet, så snart I finnen, att I icke förbinden er till något genom att införa dessa institutioner. Sådan är situationen; fördraget i Bordeaux fortfar att bestå. (Långvarigt bifall.) Det vill säga, att venstern kan vara fugn med afgeende på det depositum, jag har mottagit, och att högern har fria händer med afseende på framtiden, hvarigenom jag också är1 2 qv TIn4ga LR anders Teen 481 cm sk vn fn ÅK TR